Ikväll är det dags för den sista injektionen med Menopur.

Knasiga jag känner att jag kommer att sakna det.

Haha är jag knäpp, eller är jag knäpp?!

I alla fall så beslutade jag mig för att dokumentera processen igår, så här följer lite bilder som beskriver vad jag har pysslat med den senaste veckan och lite till.

Och om du som läser är känslig för sprutor och nålar och sånt, så skall du nog sluta läsa.

Nu.

Fast först en liten bild på påskmålad Tvåan från förra veckan.

Och Ettan som påskkhare.

Nu så.

Dags att börja.

Blandningsvätska, behållare med hormonpulver (blått lock), spruta, blandningskanyl och injektionskanyl:

Dags att suga upp blandningsvätskan. Jag har brutit av toppen av ampullen med en ampullbrytare.

Av med det blå locket på hormonbehållaren, ner med blandningskanylen och så sprutas vätskan ner i behållaren. Pulvret löses upp på mindre än en sekund.

Sedan är det dags att dra ner all vätska i sprutan.   

Alla tre behållarna blandas och sugs ner i sprutan.

Byte av kanyl och dags att slå bort luftbubblor som kan finnas i  sprutan.

Ett, två, tre. Stick!

(Ettan agerade fotograf)

Den tömda sprutan.

Och så en dos nässpray efteråt.

Klart och färdigt!

Jupp, så går det till.

Jag hade lika gärna kunnat vänta med att säga upp mig ett tag.

Och VAB:at ett par månader till att börja med.

Kanske hade Underbaringarna friskat på sig, lagom tills jag hade kunnat bli uppsagd istället...

Nåja, jag hann i alla fall jobba tre timmar (fram till 11 idag, innan jag blev hemringd av förskolan) av fyra dagar den här veckan.

Haha.

Nejdå, jag är inte så negativ som jag låter.

Jag är bara bortskämd med relativt friska Barn.

*peppar peppar*

(har jag sagt att jag är lite lätt vidskeplig?!)

Så när vi översköljs av sådana här vågor med virusar och baciller som bara går slag i slag, så blir jag bara så förvånad. Och frustrerad. Speciellt när det händer de veckor och dagar som jag för en gångs skull har inbokat jobb. På det allra bästa och roligaste jobbet.

Bara att önska att de inte skall ge upp hoppet om mig, när jag behöver vara hemma så mycket nu i början.

Jaja.

Det är bara att vänta ut.

Och gosa, krama, pussa och pyssla om mina krassliga Underbaringar.

Mmmmysigt!

Dagens status (dag 8 med sprutor):

14 äggblåsor totalt.

Flest och störst på vänster sida och det är där jag känner av min ägglossning som allra bäst i vanliga fall.

1 stycken på 18 mm

3 stycken på 15-17 mm

5 stycken på 10 mm cirkus

5 stycken mindre

Det är fem dagar kvar till plock, vilket innebär att varje äggblåsa kommer att växa drygt 10 mm till.

Sedan kommer det ju säkert inte att bli ägg i varenda äggblåsa.

Speciellt med Menopuren så sade min läkare idag, att den medicinen kanske inte ger lika många ägg som andra hormonpreparat. Men att det istället kan bli bättre kvalitet på de ägg som blir.

Och det är ju det som är huvudsaken.

Men jag blev i alla fall glatt och positivt överraskad över antalet äggblåsor. Jag trodde att det skulle bli mycket färre med tanke på min ålder...

Läkaren sade att de blåsor som växer sig alltför stora innan plock, de blir det inget av.

Men att det här såg ut att kunna bli riktigt bra.

Med storlek och tajming med plock och allt.

Najs!

Och hur pirrigt som helst!

Lördag kväll blir sista dag med MenoPurspruta.

Söndagkväll tar jag Ovitrelle (spruta för ägglossning).

Och tisdag morgon skall jag infinna mig på Reproduktionscentrum, Akademiska Sjukhuset, där jag skall plockas. Yes yes yes!!!

Min enda noja just nu, är dels att det inte skall finnas ägg i äggblåsorna.

Men även att jag skall släppa äggen INNAN de hinner plocka dem.

Men jag litar på att de vet vad de gör när de sätter datum.

Och så fick jag ju lite till att klura på.

IFALL det finns ägg i blåsorna och IFALL de är fina och IFALL att de funkar.

Då har jag klurat på att kanske försöka hinna donera en gång till innan jag fyller 36...

(och har jag en gång tänkt en tanke, då är det stört när omöjligt att tänka bort den... Jag känner mig själv.)

Vilket stör mina egna Danmarksplaner med tanke på SGI och andra ganska så viktiga, praktiska saker nu då jag är arbetssökande och bara timvikar.

Jag hade i så fall velat köra på så fort det bara går med nästa äggdonation (och när det fungerar rent fysiskt, så ingenting blir knas med kroppen förstås), men med sommarstängt på enheten så blir det ändå inte förrän till hösten.

Jag har ju mått så himla bra under den här resan, så att INTE donera en gång till om det visar sig att mina ägg är dugliga, det känns heltokigt...

Jaja, det tål att tänkas på.

Och jag behöver egentligen inte tänka på det alls just nu.

Inte förrän efter att tisdagen är överstånden och närmaste tiden därefter  som visar hur det går med mina ägg.

Så jag släpper den tanken för stunden. (tror jag hihi)

Idag var det dags för blodprov på reproduktionsmottagningen på Akademiska.

Det är alltid så härligt att komma dit och träffa all vänlig personal.

Resultatet skulle meddelas på eftermiddagen, så det blev en smått nervös väntan på att få reda på om injektionerna med Menopur har gjort någon verkan.

Och enligt blodproverna så har de det.

Jag skall fortsätta med samma dos som jag tagit hittills och på torsdag så skall jag tillbaks för undersökning. Kolla äggblåsor och så, antar jag. Spännande!!!

Nu närmar det sig verkligen.

Sprutorna fortsätter att icke-kännas och förutom lite molande i äggstockarna mot kvällningen och på morgonen, så känner jag inte av den minsta lilla biverkning.

Lite tjejsnack med bästaste A hanns också med, innan tåget avgick för hemfärd. Najs!

I eftermiddags bar det även iväg till den andra grannstaden.

Ungarna och jag.

Fotografering till årets valaffischer stod på agendan.

Och alltså.

Jag är sååå STOLT över mina fantastiska Underbaringar.

Fy tusan så duktiga de var hos fotografen.

Jag är helt imponerad.

Det skall verkligen bli skoj att se resultatet.

Vår kommun kommer att ha tidernas snyggaste valaffischer, den saken är klar.

Barnen blir ju så klart förtjusande, men frågan är om jag lyckats gömma mig tillräckligt bakom dem eller inte. Haha.

Nu sussar mina små Snorgärsar och jag får väl se imorgon bitti om det blir jobb eller VAB för min del.

En skön, slö påsk.

De två Minsta snorar och hostar om vartannat.

Själv har jag importerat ett drygt ton snor till bihålorna för att hålla nämnda utrymmen sysselsatta. Men det är som det skall vara. Sådana här dagar när det är sol ena dagen och snö andra.

Sputorna funkar bra.

Experthjälp får jag av Underbaringarna och jag har väl aldrig blivit så ivrig påhejad någon gång.

Inga biverkningar, mer än att jag märker att kroppen blivit lite "fylligare".

Och det beror nog inte bara på allt påskgodis.

Imorgon är det dags för besök på Ackis, för att tömmas på några rör blod. Kanske blir det ultraljud också, det får jag se.

Annars är det jobb för hela slanten denna veckan också.

(om det inte blir VAB förstås. Risken är överhängande.)

Ikväll är det spruta numero 5.

Och kanske är det bara en vecka kvar tills jag plockas.

Hur häftigt är inte det?!

Herr Påskhare var här i natt och lade ägg i vår trädgård.

Hmm.

Många absurditeter i den meningen.

Fast.

Måntro om han också varit inne i äggdonationskarusellen?!

Fast som ensamstående är det ju inte tillåtet i Sverige.

Kanske att han har en annan herr eller fru Påskhare hemmavid?

I alla fall så blev Smågrynen nöjda och glada.

Och jobbar på att bli så sockerstinna som det går.

För övrigt så klurar jag på om det är hormonpå/avslaget som gör att jag både då och nu fått jordens munsår?

För under natten så har det brutit ut. Ett stort ett. På överläppen den här gången.

Förra gången det begav sig var i samband med spraystart och då var det underläppen som råkade illa ut.

Och jag säger bara neeeeeeeeeeeej, jag vill inte.

Jag behöver ju bli fotograferad i dagarna. Till något mycket speciellt. Och jag vill inte ha munsår nu!!!

Kanske att jag kan få tag på en laserpekare på stan idag (har fått det tipset av en go tjejkompis), men jag tror tyvärr att det är för sent för det. Pirrkänslan under huden är över för länge sedan och blåsan blir bara större och större för var minut. Aj!

Idag fick jag publik och support när spruta nummer två skulle tas.

Ettan var mig behjälplig med att ta hand om alla grejer som skulle användas och var tömda.

Tvåan satt bredvid och tittade intresserat på.

Medan Trean satte sig mitt på bordet och grävde med fingrarna i min chokladkopp.

Hehe.

När det var dags att sticka in nålen, så höll Ettan för ögonen medan Tvåan satte sig så nära han kunde och iakttog hela förloppet.

Ettan tittade igen, så fort nålen var i och undrade sedan om det gjorde ont och hur länge jag skulle ha den där.

Tvåan ville också ha en spruta.

För att slippa kräksjuka. "Jag har också kräksjuka, Mamma!"

Och när jag förklarade att det inte är medicin mot kräksjuka, utan för att få ägg att ge bort, då ville han också få ägg i sig. Haha snacka om att han också ville ha en spruta.

Han gillar medicin och sånt, min Tvåan.

Och nej, det känns inte ett dugg.

Klart att det sticker till lite när nålen går in, men annars känns det inget.

Dock så svider det i sticket. Efteråt. Men det går över efter någon minut eller två.

Sprayen smakar fortfarande prutt.

Men efter över tre veckors sprayande, så har jag nästan vant mig vid smaken.

Och nu är det endast en näsborre på morgonen och den andra på kvällen.

Ja, spruta numero två.

En närmare målet.

Vilken spännande resa det här är.

Önskar så mycket att den får ett lyckligt slut.

Tänk så snöpligt det vore, om det inte skulle bli ett endaste litet dugligt ägg att ge bort...

Nä, så får jag inte tänka. *schas schas bort med tankarna*

Heja heja heja mina ägg och mig!!!

Långfredag.

Och inga planer.

Underbaringarna tittar film.

Jag tar mig nog en till kopp varm choko om en liten sekund.

Kanske en promenad idag.

Solen lyser så härligt.

Fika(läs: babbel)sugen är jag också.

Men först.

Dammsuga vardagsrummet, sedan är hela huset klart.

Fast jag väntar tills filmen är slut.

Lite snäll är jag idag i alla fall.

Haha.