Inlägg publicerade under kategorin Busungar

Av M - 9 april 2010 14:56

Jag hade lika gärna kunnat vänta med att säga upp mig ett tag.

Och VAB:at ett par månader till att börja med.

Kanske hade Underbaringarna friskat på sig, lagom tills jag hade kunnat bli uppsagd istället...

Nåja, jag hann i alla fall jobba tre timmar (fram till 11 idag, innan jag blev hemringd av förskolan) av fyra dagar den här veckan.

Haha.


Nejdå, jag är inte så negativ som jag låter.

Jag är bara bortskämd med relativt friska Barn.

*peppar peppar*

(har jag sagt att jag är lite lätt vidskeplig?!)

Så när vi översköljs av sådana här vågor med virusar och baciller som bara går slag i slag, så blir jag bara så förvånad. Och frustrerad. Speciellt när det händer de veckor och dagar som jag för en gångs skull har inbokat jobb. På det allra bästa och roligaste jobbet.

Bara att önska att de inte skall ge upp hoppet om mig, när jag behöver vara hemma så mycket nu i början.


Jaja.

Det är bara att vänta ut.

Och gosa, krama, pussa och pyssla om mina krassliga Underbaringar.

Mmmmysigt!

Av M - 3 april 2010 08:21

Herr Påskhare var här i natt och lade ägg i vår trädgård.

Hmm.

Många absurditeter i den meningen.

Fast.

Måntro om han också varit inne i äggdonationskarusellen?!

Fast som ensamstående är det ju inte tillåtet i Sverige.

Kanske att han har en annan herr eller fru Påskhare hemmavid?


I alla fall så blev Smågrynen nöjda och glada.

Och jobbar på att bli så sockerstinna som det går.


För övrigt så klurar jag på om det är hormonpå/avslaget som gör att jag både då och nu fått jordens munsår?

För under natten så har det brutit ut. Ett stort ett. På överläppen den här gången.

Förra gången det begav sig var i samband med spraystart och då var det underläppen som råkade illa ut.

Och jag säger bara neeeeeeeeeeeej, jag vill inte.

Jag behöver ju bli fotograferad i dagarna. Till något mycket speciellt. Och jag vill inte ha munsår nu!!!

Kanske att jag kan få tag på en laserpekare på stan idag (har fått det tipset av en go tjejkompis), men jag tror tyvärr att det är för sent för det. Pirrkänslan under huden är över för länge sedan och blåsan blir bara större och större för var minut. Aj!

Av M - 2 april 2010 07:10

De två Minsta ville aldrig somna igår, så jag låg där i sängen och vred mig tills det blev tillfälle att gå ner och blanda till medicinen.

Väl sittandes med sprutan i handen, så vaknade Trean till, så jag tog med mig hela rasket upp till sängen.

När hon hade somnat och det var dags att sticka så blev jag med ens så  himla nervös, så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Och jag började rota i neccessären efter nån slags bedövningssalva.

Fast sedan kom jag till sans och tänkte att, det här fixar väl jag?!

Och så stack jag in nålen.

Klart och färdigt och lätt som en plätt när det väl kom till kritan!


Så, nu är första injektionen gjord och det har börjat på riktigt.

Känns bara så himla härligt!!!


Av M - 24 mars 2010 09:10

Idag är det dags för ultraljud och blodprovstagning.

Ser allting bra ut och mottagaren och jag är synkade, så kanske det är dags att hantera sprutor från och med denna veckan.

Pirrigt värre!!!

Men jag vågar inte hoppas för mycket.

Jag åker dit med öppet sinne och så blir det som det blir.


Har precis varit över till ett av mina arbetsställen och fyllt i papper gällande delegering.

En av personalen där går i väntans tider på att få bli mormor (igen).

Och därmed går även jag i väntans tider. Det är nämligen jag som skall få äran att hoppa in och jobba den veckan hon blir borta, så jag hoppar till vid minsta telefonsignal jag med. Trots att jag aldrig ens har träffat den blivande modern. Haha. Så kan det vara.


Igår kväll var mormor hit och busade med Underbaringarna.

Nåja, de två Minsta hade jag precis hunnit lägga (den ena sov) så det var väl mest Ettan som fick lite sällskap innan läggdags.

Och som vanligt så försökte han med busglimten i ögat förhandla sig till lite extra uppetid.

"Mormor, jag brukar aaaaaaaaalltid gå och lägga mig när Tvåan och Trean stiger upp på morgonen!"

Hihi.

Det är så roligt, för han vet så väl sina kvällsrutiner och säger inte så för att tjata egentligen. Utan det är mest för att retas lite och testa läget. 

Innerst inne så är han väldigt nöjd med att trava upp och borsta tänderna och krypa ner under täcket och sedan somnar han på tre röda för det mesta.

Det är så himla skönt att vi har bra läggrutiner i familjen, för det gör det så mycket lättare att gå iväg på kvällsmöten när jag vet att det funkar här hemma även om inte jag är här.

Själv så var jag på årsmöte för vår Arbetarkommun (S).

Väntar även på mailsvar från min kollega på Handels, så skall vi  dra igång lite facklig valplanering för Uppsala. Spännande!


Men som sagt.

Idag så är det Akademiska som gäller.

Och så lite kompisfika, innan tåget (ehhmm ersättningsbussen) styr kosan hemåt.

Av M - 13 augusti 2009 18:11

Apelsindags.

Regn och kyla.

Mums med solskenscitrus.

Höstkänsla.

Nästan julstämning.

(jajaja, jag erkänner! Jag är en julgalning. Ett xmasfreak)


Imorgon blir det överraskningsresa till Furuvik.

Eller någon annanstans beroende på väder och vind.

Och jag skall åka karusell med Ungarna tills de kört slut på mig.

Jag ääääääääääälskar magkittel!


Idag var det dags för Ettan att bli STOR.

Ej längre tillhör han bvc's trygga vård, utan nu är det SKOLsköterska och SKOLläkare som gäller.

Och jag är så STOLT över min Ettan som vågade säga ifrån när han inte ville. Trots att motparten var en läkare (en mycket snäll och sympatisk sådan för övrigt, för han har tagit hand om mig och min krånglande hals ett flertal gånger).

Och när vi kom ut därifrån så sade jag just det:

"Jag är så stolt över dig, min Älsklingen. Känns något inte bra så kan och skall man säga NEJ!"


Jaja.

Någon kanske tycker att "men vadå, skall en sexåring få bestämma vad en läkare skall undersöka eller inte?!"

Och JA.

I alla fall MIN Sexåring får det.

För han vet skillnad mellan undersökningar och undersökningar.

Idag gällde det huruvida kulorna hade kommit på plats i pungen eller inte och det hade min Ettan redan berättat för mig att de har.

(vi pratade lite om det igår kväll, vad som kanske skulle hända vid läkarundersökningen idag. Lite förberedelse så där).

Vilket han även berättade för läkaren.

Och eftersom skolläkaren är så sympatisk och empatisk, så nöjde sig läkaren med det.

Om jag får för Ettan, så kan jag själv kontrollera det vid nästa dusch. Mer än så var det inte.

Och som sagt.

Jag är så stolt över min Ettan som vågade säga nej och stå på sig och visa sådan integritet!!!

Och det berättade jag även för honom efteråt, när tårarna sakta trillade nerför hans kinder.

Att jag är så stolt över  honom, att jag älskar honom så mycket och att han ALDRIG skall behöva visa eller att nån skall klämma och känna på snoppen - vem det än må vara - om han inte vill.


Det tycker jag är det viktigaste.

Att lära och visa mina Barn att säger de NEJ så betyder det NEJ och att det skall respekteras.

Att deras känslor och upplevelser av situationer betyder något.

Att de är värda allt och att de själva äger rätten till sina åsikter och kroppar.


Och som sagt, det kunde jag säga, därför att min Ettan vet när det är allvar och inte.

Han har absolut ingen läkarskräck.

Halsprov, sprutor, dra ut tänder, bedövningssprutor och så vidare. Inte ett pip. För han vet att det är viktigt och nödvändigt.

Idag så svarade han på alla läkarens frågor.

Doktorn fick lyssna på hjärtat, lungorna, klämma på magen och kolla ryggen och allt sånt.

Men när det kom till kulorna, så blev det NEJ!

Direkt och omedelbart.

Nu kunde han ju själv även svara på läkarens fråga, så jag såg det inte som något superviktigt.

Visst, jag och doktorn försökte till en början lirka lite och berättade varför undersökningen skulle göras och föreslog olika alternativ. Kanske vore det till exempel inte lika pinsamt om Mamma kände och berättade för doktorn där och då. Jag menar, jag måste ju i alla fall fråga. Men nej, Ettan ville verkligen inte. Och då jag såg hur min Prins såg allt olyckligare ut, så kände jag att  hans NEJ verkligen måste få vara ett nej också. Och jag är så tacksam för att skolläkaren höll med om det!

(hade det varit misstänkt snoppcancer eller något, så hade läget varit annorlunda dock men det förstår ni säkert. OCH då hade i och för sig min Ettan inte sagt "nej" heller. Så det så.)


Imorgon är det inskolningssamtal och träff med fröknarna.

Superkul!!!

.......och som sagt, en överraskningsresa direkt efter det....

Wiiiiiiiiiiie jag älskar överraskningar och hemlisar hihi.

Av M - 21 juli 2009 08:38

Nylackade naglar.

Torkning pågår.

På bästaste favoritlitteraturen (enligt Tvåan i alla fall).


Skapa flashcards