Alla inlägg under november 2010

Av M - 29 november 2010 21:01

Och dagarna av längtan.

Går just nu så outsägligt sakta.


...


Har fått besked om förlängning på jobbet.

Till och med sista februari. Najs!


Och Underbaringarna är just det. Så himla underbara.

Jag häpnar varje dag. Att just jag.

Kärlek. Sol. Lycka.



...


Men den obändiga längtan är inget jag kan styra över.

Inget jag planerade.

Eller ens såg komma.

Den bara finns där och exploderar min kropp.


Lite som att vara swept away.

Om jag skall vara helt ärlig.

(och ganska så underdriven)

ANNONS
Av M - 26 november 2010 16:14

Återigen.

I orkanens lugna öga.

Med vindar och oväder som yr reellt och bildligt runt omkring och inuti mig.

Längtansstormar.


För jag har varit i Nuet.

Igen.

Smakat på nuet.

Känt det under mina fingertoppar.

Lyssnat. Andats. Varit.

Jag har kramat en vän.

Och kysst en annan.


Närvarande i Nuet.

Så nära som annars endast mina Underbaringar kan få mig att uppleva.

Det där stora i det lilla.

Att bara få vara.

Så alldeles naturligt och självklart.


Och jag tar stora små steg på väg mot en identitet. Utöver den med Mamma-prefixet.

Det känns skönt och självklart att hitta (tillbaka) till mig.

Och samtidigt väldigt längtigt och stormigt.


Snart har jag Underbaringarna i en klunga runt halsen.

Och det skall bli så förunderligt skönt att få höra deras skratt igen.

Men jag tror att det är bra att få längta lite då och då.

Nuet blir så mycket lättare att ta fatt i då.

ANNONS
Av M - 14 november 2010 12:42

Och jag lever.

Här.

I nuet.

Känslor. Intryck. Lycka. Längtan. Saknad.

Och min kropp känns för trång. Otillräcklig för alla känslor.

Exploderar snart i skratt och gråt.


Göteborgslängtan har slagit sina klor i mig.

På allvar och på riktigt.

Med flerdubblad styrka och jag vill krypa ur skinnet, grabba Ungarna och bara återvända.

Sitter på tåget. Hem (?). Och vill bara kliva av.

Lycklig.

Ledsen.

Blessed.

Och melankolisk.

Allt är ett virrvarr och jag saknar redan mina fina vänner där tiden utplånas på en sekund och allt fortsätter som om det var förra veckan och inte åratal sedan.

Och jag saknar den där varma famnen jag fick låna att krypa in i på natten.

Magiskt.

Allt.


Och jag vill kliva av.

Åka HEM igen.

Tur att jag har mina älskade Underbaringar att hämta, annars hade tåget fått lämna perrongen utan mig...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se