Alla inlägg under maj 2010

Av M - 21 maj 2010 08:38

Idag har Ettan karuselldag på skolan.

Vilket inte innebär tivoli (trots att det är ett i byn just i helgen haha), utan att alla elever karusellar sig uppåt ett steg.

Så förskolan får komma till förskoleklassen, treorna blir fyror och så vidare.

Och Ettan får prova på att vara en stor Förstaklassare idag och få träffa nya fröken. Spännande värre!


I eftermiddag blir det en tur till den mindre grannstaden för lite Bakuganshopping.

Samt skor, shorts, linnen och t-shirts till Ettan.

Det är inte vad som helst som duger nu för tiden och det är ett evinnerligt letande efter kläder som han kan tänka sig att sätta på sig på morgonen... *L*

Och så skall han få ta hål i örat.

Det var ju "bara" sju månader sedan han fyllde sex och fick det i födelsedagspresent.


Nu skall jag ta en kopp varm choko och sedan duscha.

Jag blev lite lerig av att sätta potatis.

Två sorter blev det i år.

Timo och Early Puritan.

Timo är jättegod, den andra blir det premiär för mig att prova.

Jag har för övrigt fortfarande träningsvärk efter att ha jordfräst landet i början på veckan.

Jisses.

Lilla jag och en jordfräs som är gjord för typ åkrar och med en 6-hästars motor (eller vad min far pratade om). På min lilla plätt där man måste vända och vrida var tredje meter.

Det var dessutom premiär för mig att jordfräsa.

Grävde upp landet ur gräsmattan för två somrar sedan och handvände bara jorden med spade då.
Förra året så odlade vi tistlar och brännässlor där.
Så, det premiär även för själva landet att råka ut för jordfräsen.
Men det var såååå roligt - mer jordfräsning åt folket!

Kan jag gå till val på det, tro?! *L*

Och så har vi premiärklippt gräsmattan för i år också.

Klipparen var snäll och startade direkt och inga vita rökmoln överhuvudtaget, utan körklar omedelbums. Sånt är najs!


Och så tänker jag snyfta lite också.

Åh.

Och Suck.

Jag hade så oerhört gärna åkt med på Riksförbundet Hem och Skolas bolagsstämma/kick-off.

Det kändes så fantastiskt roligt men framförallt som en väldigt viktig resa.

Påmindes om den nu, när jag precis fick sms från polisen om att mitt pass finns att hämta ut från och med idag. Snabba ryck, med tanke på att det var i tisdags jag var in och ordnade det.

Dock, glädjen förtas av åsikter och kommentarer (som jag faktiskt kände mig sårad av att få höra) och att det blev så struligt med hur/när/vem som skulle kunna ta hand om mina Barn när jag åker.

Vilket är som det är och jag har total och full förståelse för det, för det är inte lätt att bara ta hand om tre Yrväder med så kort framförhållning.

Men jag har ingen lust att åka om sällskap till Underbaringarna inte är helt och hållet spikat. Där kan jag inte bara tänka att "det löser sig på något vis".

Så, nu är det enbart Familjedagen som gäller, vilket också skall bli jätteskoj och en viktig dag.

Men det grämer mig lite, för jag tyckte ju att jag hade lyckats klura ut en så bra lösning för att kunna få uppleva båda de viktiga tillfällena som så oturligt råkade sammanfalla. Dock avgår inte båten förrän på eftermiddagen, men det tar ju sin lilla tid att ta sig till hamnen också, så jag hade varit tvungen att skippa de sista två timmarna av Familjedagen...


Nä, choklad och dusch var det, va?


Av M - 13 maj 2010 17:50

Jag sade: "Han kanske är i Nangijala."

Ettan sade: "Om Nangijala finns på riktigt."

Jag sade: "Man får tro på det man blir glad av att tro."

 

Jag vill tro.

Att min morfar inte behöver ha ont längre.

Att han har det bra och smaskar Studentskebakelser från Güntherska Hovkonditoriet hela dagen lång.

Att han sjunger och skrattar så magen hoppar och tjusarlocken i pannan vippar.

"Lugnt och harmoniskt" kommer han att säga när tempot blir för högt.

Jag vill tro att han fortfarande ramsar "A B C Knorr Tjunitton" innan tärningen kastas.

 

Lilla morfar.

Jag älskar dig så mycket.

Och jag saknar dig något så ofantligt.

 

Tänk att det blev din dag just idag.

Kristi Himmelsfärd.

Och solen hade tydligen strålat in genom fönstret den där tidiga morgontimmen.

När du lugnt och stilla somnade.

Och jag vill tro att du vaknade på en bättre plats.

 

Adjö lilla älskade morfar.

Eller, på återseende.

När den dagen kommer.

 

TACK för att jag och Barnen fick uppleva dig och din stora kärlek.

Det var och är en ära att ha fått finnas i din närhet.

 

Oändlig kärlek,

Vi älskar Dig.



/Marre, Ever, Vilje och Lo

Av M - 12 maj 2010 11:49

Läkaren trodde inte att det var allergi.

Pust och lättnad.

Dock avlösande förkylningar och en hosta som bara är att vänta ut.

Önskar att värmen kunde komma på riktigt, så bacillerna flyr fältet så kvickt de kan.

Läkaren var fullständigt fascinerad (och imponerad?...upplevde jag) av min och Underbaringarnas familjesituation och konstellation. På ett positivt sätt.

Lite lustigt så där.

Att min vardag kan ses som lärande och uppfriskande.

(Jaja, jag är inte hemmablind och naiv. Jag vet att vi är härligt knasiga och inte har en familj som många andra. Att vi nog sticker ut från mängden. Men ändå. Jag blir förvånad att människor i dag blir så uttryckligen fascinerade. Det värmer på något vis. Och roar lite.).

Det började med glädjeutrop över mina Barns namn.

Och eftersom jag är en öppen person och inte hymlar med saker och ting och tycker om att diskutera *speciellt med människor som verkar genuint intresserade* så blev det tal om både Danmarksdonator (jag vet ju inte om allergier finns på Tvåans donatorsida, det var därför det ämnet kom upp), förtroendeuppdrag och äggdonation. 

Och jag var nog lika fascinerad av hennes reaktion som hon över min familj.

Som sagt.

Lite lustigt. Och uppiggande.



För övrigt så vill jag berätta ytterligare en sak gällande helgen med Riksförbundet Hem och Skola.

Har inte tagit in det fullt ut förrän nu, tror jag.

Jag var nämligen nominerad...

Och jag presenterade mig *på skakiga ben* men med styrka i rösten och ett leende på läpparna. Hoppas jag.

(efteråt kunde jag knappt minnas vad jag hade sagt. Det kändes så viktigt, att jag blev rent otroligt nervös)

...och jag fick äran att bli invald i Förbundsstyrelsen (ingen bild på moi dock, men det kommer väl hihi) som ordinarie ledamot på två år.

Helt otroligt.

Jag känner mig ödmjuk och hedrad över att få det förtroendet.

Vilket uppdrag - att på riksnivå få hjälpa till att förbättra för allas våra barn och föräldrar.

Det känns stort.


Och så ytterligare en ära.

Idag har jag börjat spraya inför min andra donationsresa.

Wiiie det är helt underbart att jag skall få donera ännu en gång.

Det känns precis lika stort den här gången som den första och jag önskar att fina ägg skall växa fram och glädja mottagarna för resten av livet. *önskar önskar önskar*

Av M - 11 maj 2010 10:59

Idag blir det vårdcentralen med Tvåan och Trean.

De har hostat och snorat och samlat klet i ögonen från och till i flera månader nu.

Min mor har planterat ett frö att det kanske kan ha något med inflyttningen av katten Greta att göra?!

För det var strax efter det som det började.

Och det har eskalerat nu då vinterpälsen börjat tofsa av sig överallt i huset.

Suck!

Hoppas verkligen inte att det är något sådant, för vi skall ju snart få kattungar.

(någon som har lust att utöka sin familj med en liten ullboll vad det lider?!)

Dock så önskar jag att de skall få en hostmedicin som lindrar, för inatt var det inte nådigt.

Trean vaknade strax efter 23, grät och hostade fram till 01 och ännu lite till. Och sedan var det uppvakning och upppstigning klockan fem. Det blir inte många timmars sömn för någon av oss, totalt sett.


För övrigt så snurrar skallen av helgens Fullmäktigebravader.

Fina ord och beröm och samtal, så jag blir alldeles svindlig.

Uppdrag och skojsigheter och grejer som krockar så jag blir alldeles matt.

Jag tror att jag behöver klona mig. Eller bli bättre på att delegera.

Eller välja mer. Fast välja kommer jag att göra när det blir läge för det. Ännu är inte den tiden inne, men den kommer. Till hösten.

Och jag vet att jag inte kommer att kunna slappna av förrän saker och ting har löst sig nu i maj. Hur nu det skall göras...

Det känns som att jag gör fel och sviker hur jag än gör.


Göteborg känns också nära igen efter många samtal på vackraste dialekten.

Kroppen fylls av längtan efter salta klippor och tångdoft i näsborrarna.

Och kvinnan med dialekten som kändes som en vän från första sekund.

Sådant är najs att tänka på.


Och jag tänker på stenar.

Plötsligt minns jag intensivt den tårbringande glädjen när jag inledde mitt 27:e levnadsår och befann mig i nians magiska tabell.

(jag gillar siffror... Speciellt magiska sådana.)

Då fick jag två böcker av en person. Skrivna av min absoluta favoritförfattare- Eric  Fylkeson. Signerade och med meddelanden. Bara till mig. DET var magiskt. Och jag minns det som igår. Hur tårarna bara vällde över. Så starkt. Och nu har jag hittat honom på Facebook. Författaren alltså. Han finns på riktigt (som om jag hade tvivlat liksom?!).

Och skriver ord som värmer mig i själen och får mig att le.

Så, stenar tänker jag på.

Hur de är viktiga. Och talande. Fundamentala. Ursprungliga.

Och att jag har hittat min.

Sten.


Sånt tänker jag på.

Idag.

Men mest önskar jag att mina Underbaringar skall bli friska.

Tid för bus och lek nu.

Av M - 7 maj 2010 12:53

Om mindre än en timme går tåget.

Väskan är packad.

Jag är duschad.

Underbaringarna är lämnade.

Och mitt hjärta vill brista.

Jag tycker INTE om att vara ifrån mina Ungar.

Jag fattas då. En stor bit.

Längtar till barnskratt, bus och bråk.

Det är så tyst.

När jag är själv.

För tyst.

Jag är inte så duktig på att vara själv (=utan Underbaringar).

Och jag vet i sjutton om jag har sån himla stor lust på att öva på att vara det egentligen... (för jag vet att andra kan tycka så.)

Finner inte behovet vara så stort.

Att vara själv.

Men åka på möten och konferenser gillar jag.

Och då blir det både övning, nytta och nöje.

DET är bra.


Ser fram emot helgen.

Spännande och intressanta möten.

Och hotellfrukost.

Kan nog hjälpa lite.

Enda smolket i bägaren där, är att jag måste dela rum med en total okänding.

Jag gillar i och för sig okändingar, för de kan ju bli till trevliga bekantskaper.

Men att dela hotellrum en hel helg?

Det är (egentligen) inget för mig och jag känner mig INTE riktigt tillfreds med situationen.

Men men.


För övrigt så har jag inte träffat älskling M sedan i måndags.

Och jag saknar saknar saknar.

Längtar.

Till måndag och hans varma famn.


Det har varit tuffa samtal och beslut och krångelikrångel de senaste dagarna.

(gällande jobb och sånt där praktiskt)

Och en massa krassligheter.

Underbaringarna är inte helt hundra ännu och det känns lite olustigt att åka ifrån dem då.

(fast de har ju världens bästaste mormor som är här och pysslar om, så jag är inte olustig på så vis. Bara det att JAG vill ju vara där och pyssla och krama)

Men jag tänker inte låta mig nedslås.

Det kommer säkert något positivt ur det till slut.

Keep the faith.


Nu skall jag plocka i ordning det sista.

Kolla spisen för femtioelfte gången.

Eller nåt.

Och kolla ifall att stickningen behöver kompletteras med något nystan.



Av M - 5 maj 2010 20:20

Efterkontroll igår.

Efter äggdonationen.

Inga besked gällande mottagarna.

Vilket känns nervöst.

Men med mig var det bara bra.

Så bra att jag den 12 maj skall börja spraya igen!

Wiiiiiiiiiiiiie!

Egentligen så bör man vänta en månad eller så, innan man påbörjar en ny process. Men både läkaren och barnmorskan bedömde att det inte var något att tveka på (allt såg så bra ut och jag mådde ju så bra förra omgången) så det är bara att tuta och köra.

Vilket känns superskoj.

Då slipper jag vänta ända till hösten också, för då hinner jag donera innan avdelningen stänger för sommaren.

I juni blir det äggplock om processen går som den skall.

Yes yes yes!

Jag skall få testa ett annat hormonpreparat den här gången.

Inget bök med att blanda och mixa som med Menopuren, utan nu är det färdiga sprutor med Puregon. Spännande att få testa något nytt!

Och så är det kanske värdefullt för dem att se hur en och samma donator reagerar på olika slags hormonpreparat.


En gråtdag i övrigt (jobbstrul och a-kassebök).

Och Tvåan är krasslig. Febrig, hostig och hängig.

Trean har lite kladd i ögat. Igen.

Och Ettan känner sig febrig och klagade på illamående nu på kvällen. Vit som ett lakan i ansiktet.

Så jag antar att nattens planer är klara...

Och jag som skall iväg på Riksförbundet Hem och Skolas Fullmäktigemöte i helgen.


(Men tänk. Att trots alla sjukor - vi som nästan aldrig varit sjuka annars - ända sedan i höstas. När alla kräks samtidigt eller hostar lungorna ur sig och en månad kan bestå av bara VAB-dagar. När det liksom är som allra mest kaos. Då känner jag den där längtan efter en liten Fyran så himla starkt. Danmark hade jag ju planerat till början på sommaren. Nu blir det äggdonation istället till att börja med. Men sen... Hihi.)



Av M - 1 maj 2010 12:06

Idag tar Ungarna och jag bussen till grannbyn för att gå i Första majtåget.

Vad tänker du göra en dag som denna?

Skapa flashcards