Alltså dagen idag.

Den har väckt så mycket tankar.

För att inte tala om känslor...men det behöver bli ett eget inlägg.

Men det här att sitta på café och teckna och skriva och titta på folk och lyssna på musik och... ja bara känna hur energi fylls på i både kropp och själ. Jag har saknat det så himla mycket. Jag älskar mitt kreativa jobb, men tänk att kunna komplettera med nån dag då och då (en dag i veckan vore drömmen!) där jag kan jobba så där? På café? Kanske blir den där barnboken till då?

...mitt huvud snurrar av tankar...

Jag är på rymmen.

Ja det känns så i alla fall, varje gång jag är iväg nånstans utan mina Barn.

Fast jag har en giltig orsak -  idag skall jag träffa läkare och audionom angående den tinnitus jag haft i evigheter. 

Laddar med musik (Moonspell, Siebenbürgen och Morgana Lefay) i öronen (mohahaha bra med öronpluppar inför hörselkoll?! Näää...) och havrechai och lite tecknande på café innan det är dags. Guuuu' så jag har saknat det här... att sittta på café och teckna/skriva och iaktta folk. Underbar energipåfyllning om så bara för en liten stund.

Att dricka det beska jobbkaffet i djupa klunkar. Att måla naglarna och plocka fram tecknarpennor. Att leta rätt på den nya musiken jag blev tipsad om och spela högt i min ensamhet innan resten droppar in på jobbet. Att längta lite. Vilken fredagsstart.

Orden.

Som bubblar men som fattas.

Tankar som trängs och formuleringar som föds och inget får jag ner i skrift.

Det är en intensiv hudnära känsloperiod just nu.

Ja faktiskt ända sedan i höstas.

En nystart vad gäller mycket och långsamt men målmedvetet finner jag mig själv. 

Det är en rätt häftig och omtumlande upplevelse att i mognaden återupptäcka och återuppväcka sådant som omedvetet saknats. Som tecknandet,  det magiska och det spirituella. Att ta mig an, med ett brinnande lugn, fylld av tillförsikt även i tider av tvivel. Att söka utan att brådska. Att skapa mitt eget jag att fylla med min egen tro. 

Det är najs.

Och så är jag återigen fylld av nyfiket längt. 

Sånt där ostoppbart.