Efterkontroll igår.

Efter äggdonationen.

Inga besked gällande mottagarna.

Vilket känns nervöst.

Men med mig var det bara bra.

Så bra att jag den 12 maj skall börja spraya igen!

Wiiiiiiiiiiiiie!

Egentligen så bör man vänta en månad eller så, innan man påbörjar en ny process. Men både läkaren och barnmorskan bedömde att det inte var något att tveka på (allt såg så bra ut och jag mådde ju så bra förra omgången) så det är bara att tuta och köra.

Vilket känns superskoj.

Då slipper jag vänta ända till hösten också, för då hinner jag donera innan avdelningen stänger för sommaren.

I juni blir det äggplock om processen går som den skall.

Yes yes yes!

Jag skall få testa ett annat hormonpreparat den här gången.

Inget bök med att blanda och mixa som med Menopuren, utan nu är det färdiga sprutor med Puregon. Spännande att få testa något nytt!

Och så är det kanske värdefullt för dem att se hur en och samma donator reagerar på olika slags hormonpreparat.

En gråtdag i övrigt (jobbstrul och a-kassebök).

Och Tvåan är krasslig. Febrig, hostig och hängig.

Trean har lite kladd i ögat. Igen.

Och Ettan känner sig febrig och klagade på illamående nu på kvällen. Vit som ett lakan i ansiktet.

Så jag antar att nattens planer är klara...

Och jag som skall iväg på Riksförbundet Hem och Skolas Fullmäktigemöte i helgen.

(Men tänk. Att trots alla sjukor - vi som nästan aldrig varit sjuka annars - ända sedan i höstas. När alla kräks samtidigt eller hostar lungorna ur sig och en månad kan bestå av bara VAB-dagar. När det liksom är som allra mest kaos. Då känner jag den där längtan efter en liten Fyran så himla starkt. Danmark hade jag ju planerat till början på sommaren. Nu blir det äggdonation istället till att börja med. Men sen... Hihi.)

Idag tar Ungarna och jag bussen till grannbyn för att gå i Första majtåget.

Vad tänker du göra en dag som denna?

Dubbelgång på nytt ställe på morgonen.

Bara ett par timmar.

Resten av dagen jobbar jag fackligt.

(Hoppas att jag skrev tid till förskolan?! Måste nog ringa...)

Handlingar och papper att ta ställning till och plocka fram idéer ur.

Frågan är bara hur jag skall lyckas koncentrera mig på jobb.

Tankarna är på något mystiskt vis på helt andra håll större delen av tiden.

Underbaringarna kramas, busas, bråkas och leker efter förskola och skola.

Min Lycka och Kärlek i evig tid.

Men allt annat praktiskt känns för tillfället världsligt och egalt.

Bara jag får ligga i hans famn.

Om så bara för en liten stund.

Vill ha chokladsmakande kyssar.

Får väl fixa en till kopp varm choko istället, i brist på annat... *Flin*

Nä.

Jobba nu kanske.

Ringa först.

Imorgon idag är det jobbdags.

Och jag kan inte sova.

Haha.

Så kan det gå.

Jag håller på att falla.

Pladask.

På ett bra sätt.

För nån.

Pirrigt, läskigt, fantastiskt.

"Pillriga rosenblad" som Fifi med blomsterfröna skulle säga.

Pillrig och kollrig.

Det är jag det.

Idag.

I pausen mellan två jobbmöten.

Så blev jag betuttad i köksmöbler.

Gamla och slitna.

Men precis i färg med stora spruckna skåpet i köket.

Stadigt bord.

Fast mindre än det jag har nu.

Iläggsskivor fanns dock.

Fyra stolar med HÖGA ryggar med snidat mönster. Inte för krusidulligt.

Och så en kökssoffa till. Med renoveringsbehov av locket.

Men ändå.

Direkt jag kom hem så kunde jag se hur det stod i köket.

Borde stå i köket.

Men jag har ju redan ett köksbord.

Ett större. Men rangligare.

Och tripp-trappstolar. Slitna med intorkat gegg.

Och en kökssoffa som jag precis köpt (på samma ställe haha) men som behöver målas. Och fixas.

Dessutom så fanns det ett skåp.

Som vore perfekt för leksaker.

Istället för det där FULA stora-möbelvaruhuset-hyllförvaringen med plastbackar.

Gaaaaaaaah vad jag inte gillar dessa plastbackar.

Skåpet skulle jag kunna måla.

Himmelsblått.

Eller solgult.

Gräsgrönt kanske.

Eller smultronsmak.

Eller också inte alls.

Jag skulle behöva två hus att inreda för allt fint jag hittar.

Fast gamla kökssoffan skulle ju kunna bli leksaksgömma i lekrummet. Tillsammans med det där skåpet.

(hehe)

Nä, suck.

Jag BEHÖVER inte de där sakerna.

Faktum är att jag behöver rensa UT och BORT.

Men fina var de.

(och oj vad fint det skulle bli i köket...)

På lördag är det barnloppis här på orten.

Och vanlig loppis på söndagen.

På lördag är det även kulturnatta i grannstaden.

Kanske tänker jag flirta med nyfärgat eldhår då...

I alla fall äta choklad.

Jag får väl se.

Mormor är varskodd.

Jippie och HURRA!!!

Det fanns ägg!

Så.

Nu är jag plockad och klar.

Proceduren gick smidigt och jag tyckte knappt att det kändes.

Sköterskan var duktig på att pumpa in smärtstillande i armen också i och för sig haha.

Det är nu efteråt som det molar och värker när bedövningen släpper.

Efteråt, ja.

Med filten över huvudet inne på rummet.

Började plötsligt tårarna att rinna i strida strömmar.

Glädje över äggen.

Nervositet över att de inte skall duga.

Tomhet över att den långa resan nu är över.

Hormoner på fri fot i en känslosam kropp och sinne.

Anspänning som släppte.

Och så smärtstillande och lugnande medicin på det.

Som gjort för en gråtattack.

Lät det komma.

Och blev tröstad av fina goa sköterskorna och läkaren.

TACK!

Nu är jag hemma.

Skulle kunna och behöva sova i många timmar.

Men jag vilar.

Här eller i soffan.

Innan det är dags att hämta Underbaringarna.

De får vara en stund till på förskolan.

Trots att jag redan är hemma.

Behöver samla mig.

Inuti.

Hjärtat.

Känner jag mig glad.

Tänk om...

Kanske får några äran att bli föräldrar, tack vare mina små ägg.

Det är svindlande.

Lyckligt.

Men känslorna bränner i halsen och bakom ögonen.

De där andra.

Av melankoli, trötthet, ledsenhet. Och ensamhet.

Nu är det klart.

Och det känns tomt.

Men glädjefyllt och tacksamt.

Hurra för mina ägg!

Hurra för mig!

(fast det är inte riktigt klart. På tisdag skall jag tillbaks, för då skall de knipsa bort ytterligare en bit av livmoderslemhinnan för den studie jag är med i. Hihi än släpper jag inte taget.)

***

kl 14.04

Och nu när det smärtstillande börjar sluta verka.

Då tänker jag på den ynka lilla ENDA Citodontablett som ligger i väskan.

Jag kanske inte skulle ha sagt att jag är bra på att bita ihop när det gör ont?!

Ibland så undrar jag vad jag tänker med egentligen...

Imorgon smäller det.

Och jag sitter och skriver brev till en ung vuxen.

Arton år framåt i tiden.

Så svårt.

Samtidigt så enkelt.

Och jag kan inte låta bli att undra om jag jinxar lyckan om jag skriver det redan nu.

Men det känns viktigt för mig.

Imorgon blir det renskrivet.

För hand.

Och igenkysst kuvert.

Larvigt kanske.

Men lite stort känns det, även inuti mig.

Jag hade mardrömmar natten till idag.

Att äggblåsa efter äggblåsa smällde och punkterades och inget fanns där.

Som en ballong.

Där luften pyser ut och alla tomma mjuka såpbubbleskal hamnade i diskhon.

I mitt kök.

Jo, ett ägg fanns där.

Jag hörde en läkare säga det.

Men det ägget försvann ner i slasken och avfall tömdes ovanpå och sedan var det borta. 

Inatt tror jag inte att jag kommer att sova alls.

PIRR PIRR PIRR!!!

Och så vill jag säga HIPP HIPP HURRA och världens största GRATTIS till lillasyster/moster som fyller TRETTIO år idag!

(lugn, jag tänker inte kalla dig för tant något mer... Inte i dag i alla fall hehe)

Vi avbokade dock att komma på kalaset.

FÖRLÅT!

För lite tid hemma efter jobb och hämtningar.

För halvkrassliga och trötta Barn.

Och en Mamma som är nervös och pirrig inför imorgon och rädd att inte vakna av väckarklockan...

Vi kommer med paket och fika en annan dag, jag lovar.

Vi älskar Dig, E!!!

Puss puss

Nu har jag gjort mitt.

Ovitrellesprutan är tagen.

Nu är det bara att vänta.

En och en halv dag till plock.

Hur sjutton skall jag kunna sova imorgon natt?!

Men mitt "jobb" är klart från och med nu.

På tisdag är det läkarna som tar över.

Det blir en upplevelse det också.

Pirrigt och nervöst och häftigt på en och samma gång.

Undrar hur det kommer att kännas i kroppen imorgon?

Med 14 stycken äggblåsor som förbereder sig på att släppa iväg sina ägg.

Jag hade förberett mig på väldigt mycket molvärk redan nu, för det brukar jag ha i vanliga fall. Så där två, tre dagar innan nedsläpp. När det bara är EN äggblåsa som förbereder sig. Men icke.

Fast värken kanske kommer imorgon då?

Wiiiiiiiiiiiie kanske, kanske, kanske finns det ett guldägg i någon av äggblåsorna?

En halva av en ny liten människa till en ny liten familj.

Det är svindlande.

Och.

Att få ynnesten och äran att få hjälpa till.

I säng.

Nu.

Imorgon jobb.

Huvudvärk och tjock i näsan.

Svidande varm bakom ögonen.

Inte förvånande alls.

Varför skulle jag klara mig, när alla Underbaringar haft ögonsjuka?