Sushi.

Har jag varit sugen på att göra sedan innan jul.

Det var över tio år sedan sist jag gjorde det själv hemma.

Så när suget kom där innan jul så köpte jag hem det mesta jag skulle behöva.

Det var en ganska lustig inför-jul-mathandlings-lista jag hade med mig till stora affären.

Rödbetssallad, grönkål, wasabi, risvinäger och ischoklad.

Fast jag köpte inga noriark.

Så.

Det har inte blivit någon sushi.

Har inte orkat.

Inte haft tid.

Inte haft några noriark.

Ungarna har inte velat ha.

Och så vidare och så vidare.

Men så igår.

Så blev suget för stort för att kunna stoppas.

Inspirerad av bästaste A och hennes strålande idé med sushibollar, så bidde det årets hittills godaste middag igår.

Och så Ungarna käkade.

Ettan fastnade för smaken av sushirisvinägern redan när jag fixade riset. Vilket var toppen, för då ville han så klart prova det färdiga riset också och tyckte att det var jättegott.

Dessutom så blev det ju liksom lite bättre när de själva kunde välja tillbehör och pålägg och oj så det doppades i både soja och wasabi.

Mmmmums!!!

Lite korv och makaroner på det, så var det proppmätta Underbaringar som lämnade bordet.

(och om ni trodde att de bollar som rullades i första omgången räckte, så har ni helt fel. Det blev till att ställa sig och trilla "några" stycken till... och kvar lämnades det fem ynka små risbollar för mig att njuta av idag).

Dessutom så passade jag på att duka med de djupa tallrikar jag har från servisen "Tokio", Gefle porslin. Jag tyckte det kändes lite passande.

Inatt har vi varit vakna i stort sett hela natten.

Trean har haft en snorkran öppen på max. Lägg därtill hosta och öronvärk, så blev det inte så mycket vila. För någon av oss.

Därför ställdes dagens lekdejt in och vi tog oss istället en snabbis till barnloppis och Kupan och svalkade såriga halsar med glass i cafeterian. Mums det också.

Ettan försvann på loppisen (hem till en kompis. Inte försvann-försvann) så det är bara jag och Minstingarna hemma just nu.

Trean ligger och andas tungt och varmt mot min hals.

Och Tvåan undersöker det avtagbara axelband som hör till en knallrosa klänning som jag idag piggade upp byn med.

Iförd denna knallrosa skapelse (och med termobyxor under), så stod jag imorse uppe på altantaket och skottade undan all den snö och is som hustaket hade släppt ifrån sig under natten och morgonen.

(mor min har bildbevis, för hon kom förbi med mobilkameran i högsta hugg haha).

Jisses vad det brakade och skakade när tösnön dundrade ner. Trodde nästan att taket skulle rasa in, eller att vädergudarna släppte ner jordens åskväder där vi satt vid frukostbordet.

Men se, det var bara "lite" snö som töade ner.

För tö, det har vi.

Många plusgrader och det känns hur konstigt som helst efter de föregående månadernas iskyla.

Kanske blir det en vår trots allt?