Igår kväll anlände den.

Kräksjukan.

Jag borde ha anat något, då Ettan efter kvällstandborstningen kom och sade att "jag tror att jag nog måste  vara hemma från skolan imorgon, för jag fick kräks i munnen men svalde ner det."

Jag trodde dock att det bara hade varit en rap eller något och tänkte inte mer på det.

Efter lite godismumsande i min ensamhet på nedervåningen så gjorde jag mina Underbaringar sällskap i stora sängen.

Samsovning i kubik och kvadrat, för även Ettan har de senaste nätterna börjat kampera i stora sängen. Mysigt att sova alla tillsammans, jue.

Och Ettan har placerat sig allra längst in mot väggen.

Låg och halvtittade på en gammal film.

Började precis slumra till.

Då hörde jag hur Ettan började hosta.

Och då klack det till i mig.

Nu kommer det!

Jag for upp på en halv sekund, men hade inte en chans...

Två täcken, två kuddar, kläder, lakan, matta och golv. Allt blev nerspytt på några sekunder.

Stackars Ettan!!!

Hugaligen vad jag tyckte synd om honom!!!

Jag stoppade ner honom i ett varmt bad, medan jag startade operation sängsanering. Och golvsanering.

Blä blä blä!!!

Inte förrän ett ansenligt antal fönstersprayssprutningar senare, kunde jag ta hand om den bit av middagen som hade hamnat på sovrumsgolvet.

Jag har kräkfobi, men lyckas oftast samla ihop mig oförklarligt väl när Ungarna kräks.

(börjar jag själv hulka däremot, då är jag övertygad om att jag skall dö. Allra minst.)

Men den doften från golvet igår...

Låt mig säga så här:

Det kommer att dröja en lååååååååång tid (för att inte säga en evighet) innan det serveras spagetti med vegobaconsås här i huset.

Den rätten var inte vidare fräsch som idisslad version, nämligen.

Ytterligare en omgång kom när han låg väl nerbäddad i sin egna säng, så plussa på ett täcke och lite lakan och kuddar så har ni nattens skörd av tvätt.

Nu har jag ringt runt till alla förskoleavdelningar och skolan och sagt att ingen slipper ut ur detta huset innan tidigast onsdag.

Undrar vem som står näst på tur?!