Nähej.

Någon resurspedagog bidde det inte av mig.

Inte den här gången i alla fall.

Men det gjorde inte så mycket.

Jag märkte att det nog inte var något för mig, när jag var på interjvun. Spännande och utmanande, javisst. Men jag hade alldeles för lite kunskap och erfarenhet för just det jobbet, det kände jag.

Så jag blev inte så förvånad när rektorn ringde igår.

Det var dock kul att höra att jag hade imponerat på intervjun.

...fast det hade ju varit ännu mer najs att själv få vara den som tackade nej...*L*

Men jag är inte nedslagen ännu.

Det var bara ett nej.

Bara ett jobb. Med lite knökigt att pendla till.

Så, det känns faktiskt som en viss lättnad.

Veckan efter sportlovet så skall jag få börja gå dubbelt på en daglig verksamhet inom LSS. Här på orten. En minuts promenad hemifrån. Och en halv minut från förskolan. Kan det bli bättre?!

DET ser jag riktigt mycket fram emot.

Nu skall jag ta mig en till kopp varm choklad.

Så får vi se vad den här lördagen för med sig...