OS på tv.

Blod, svett och tårar.

En kamp om att vinna eller försvinna.

De skidar, de skrinnar, de curlar och de störtar utför backar branta som stup.

Hjältar kallas de av media.

Men se.

Jag vet en riktig hjältinna, jag.

Min lillasyster.

Tillika den nyblivna mamman.

En sådan kämpe, så jag ryser bara jag tänker på det.

Heja heja heja dig!

Du är bara så bäst, vet du det?!

Jag är så oerhört stolt över dig, min starka lillasyster.

Jag är så förunderligt lycklig över att du nu äntligen har blivit MAMMA.

Att även du får uppleva det här fantastiska.

Jag älskar dig så otroligt mycket, Lillstrumpa.

Finner inte orden.

Idag är en stor dag.

Och jag är en lipande, skrattande, STOLT storasyster.

Och det finns mycket tankar.

Stora tankar.

Att skillnader kan vara hårfina.

Att det kan ge en djup känsla av tacksamhet.

Och idag är jag fantastiskt tacksam.

För livet.

För nuet.

För kärleken.

Du, allra ljuvligaste nyfödda M.

Du skall veta att du har valt de allra bästaste föräldrar man kan tänka sig.

De är de raraste och goaste och har längtat så länge efter dig.

Och så är de bra på att busa.

Du kan fråga dina kusiner när du blir större.

De kan berätta om skumbad med kläderna på och amfibiebåtsbyggen i lego och trä.

Och du, M.

Du skall veta att din moster (gamlingen av dem...) och dina kusiner älskar dig så mycket och längtar efter att få lära känna dig.

Kärleken är stor.

Och stark.

Evig.

Och jag är så tacksam.

Tårögd.

För nykläckta gosungar.

(mmm den där doften... den finns i sinnesminnet)

För nykläckta föräldrar.

En mamma och en pappa.

För kämpaanda och kärleksglöd.

För denna vår härliga familj,

som finns för varandra.

Alltid.

Och allra mest.

Jag är tacksam.

För mina fantastiska Underbaringar som jag älskar mer än hela universum.

Som jag älskar ännu mer och mer för varje sekund.

Alltid.

Evigt.

Oändligt.

TACK för att vi alla finns.

Tillsammans.

Tack för att jag får uppleva er.

 

Gyllyan

21 februari 2010 21:09

Jag ryser och får tårar i ögonen...och vill inte riktigt veta vad som är anledningen till vissa av meningarna.
Visst är hon en hjälte, som alla nyblivna mammor.
Och vet du, syskonbarn luktar extra gott :-)

http://gyllyan.bloggplatsen.se

 

Happy

21 februari 2010 22:21

Så härligt. Gissar att syrran hade en tuff stund. (Får flashbacks till min egen mardrömsförlossning). Men - det blev ett litet liv. Mirakel är vad det är. Och jag känner som Du M, jag är så gudomligt tacksam över att få uppleva att vara mamma till min prins. Det allra finaste som finns. SÅ mycket kärlek varenda dag. Ibland vill jag stanna tiden, för en sexåring måste ju bara vara det allra charmigaste som finns?!!! :-) Kram till dig moster, det är härligt det med :-) (det har jag varit sedan jag var 13 år... dvs snart 30 år, är t o m gammelmoster nu).

http://happyontheway.blogspot.com

 

Martina

21 februari 2010 22:53

Tåras, ryser, myser och glädjs :)
Hälsa, Gratta och Krama om familjen från mig!!

http://www.moremarketing.driftig.nu

 

mamma

21 februari 2010 22:55

O,va Du är bra på att uttrycka Dej. Jag önskar att jag kunde detsamma. Jag är så tacksam jag oxå att hon får uppleva detta. Det finaste som finns. Älskar Er alla! Kram mamma

 

skrumlan

22 februari 2010 10:06

Sitter och flinar med tårarna sprutandes, hur det nu går ihop...
Du skriver rakt in i mitt hjärta!

 

E

23 februari 2010 19:59

Ah, har läst detta fler ggr nu. Kan inte smälta, inte förstå, bara ren lycka! Dina fina ord - vår son- hur du kan uttrycka dig. Ah!! Livet ser verkligen annorlunda ut nu, mot för ett par dagar sedan.
En lycka, en annorlunda lycka! En känsla i kroppen. Ett mirakel. All väntan, alla år - och nu - han är här!!! Kan knappt ta in, knappt förstå. Tack hela stora familjen för allt! Ni är bäst, we love ya! Kramar

 

kajsa

24 februari 2010 22:23

Å vad du skriver vackert! Förstår precis! Har så många vänner som får smått nu - och mina är så stora! Var hos tandis idag och fick hjälp att dra ut sista mjölktanden på sista barnet - det kändes som en viktig vägpost på nåt vis. Nu är det slut på småbarnstiden. Efter mer än tjugofem år. Skönt och lite sorgligt. Men man hoppas ju att det kan bli barnbarn nångång... KRAM PS - jag vill också bli äggdonator men fan, jag är för gammal, kom på det för sent.....

http://salaallehanda.com/bloggar/kajsassala

 

annkan

25 februari 2010 01:00

Mmmm, du skriver så vackert så man blir nästan tårögd...
Grattis till E och hennes C!!
Grattis också till bästaste moster M!! Och till kusintrion som måste vara så glada. :-)

Kram på er alla.

http://annkan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...