Det var tur att jag slocknade när jag nattade Ungarna igår.

Kroppen visste nog vad som komma skulle...

För jag vaknade vid midnatt och strax efter det så vaknade Trean och var ledsen.

Och ledsen.

Och snorig.

Och ledsen.

Hela natten har vi varit vakna och hon har gråtit och tuttat om vartannat.

Gäsp.

Skriver om.

Och om.

Och om igen.

Och ser sedan hur bokstäverna raderas bakifrån.

En efter en.

Till slut är sidan tom igen.

Tänk om man kunde göra så med händelser i livet också.

De där som blir lite tokiga.

Skriva om historien till det bättre.

Till det klokare.

Och så tänker jag på hur förtvivlat förälskad jag är i mina Ungar.

Älskar så det värker i hjärtat.

Så själen vill explodera.

Att känslorna knappt får plats i kroppen.

Och jag berättar för dem att jag älskar dem mer än hela universum.

Mer än stjärnorna och ännu mer och mer för varje sekund.

Älskade Ungar.

Tårarna torkade på vägen till skolan.

Gräsmattan blev klippt.

Middagen fixad.

Träningen tränad

och sedan hem för kvällsmacka och godnattsagegos.

Varm choklad nu.

Mycket tankar.

Som jämnar ut varann.

Fast varken det bra eller jobbiga försvinner.

Men humöret blir jämställt. För nu.

Kanske skulle beställa en ny digitalkamera på nätet.

Idag.

Blev en gråtdag.

Om själen fick bestämma.

Men kroppen kämpar emot och strider så det bränns i halsen och käkarna vitnar.

Borde klippa gräset också.

Efter att jag hämtat Pojkarna.

Och så är det träning för Ettan i kväll.

För nu har jag även grävt av en spade.

Eller egentligen två.

En i våras när jag skulle vårbruka trädgårdslandet.

Då grävde jag av en sån där märkesspade (Feskarn's eller nåt).

I lördags skulle jag gräva upp vår skruttiga rabarberplanta för att flytta den till ett mer passande ställe och sedan plantera vår nyfådda krusbärsbuske i hålet som blev över.

Men icke.

Jag hann bara börja så knäckte jag den nya spaden också.

Den med trähandtag och allt.

Knak sade det.

Jag är stark.

Jag sade ju det.

För övrigt så hade jag så mycket att blogga om igår.

Och så gick jag och somnade när jag nattade Ungarna.

Jaja, så kan det gå.

Kroppen stänger av sig själv när jag vägrar lyssna på dess trötta rop.

Just nu ropar den efter lite varm choklad.

Det hör jag bestämt.

Haha.

Lillskruttan och jag har varit på politikjobb hela förmiddagen.

Snart är det hämtdags på skola och förskola.

Lite tidigare än beräknat.

Härligt, tycker jag.

Vad Ettan och Tvåan tycker om den saken återstår att se. De vill ju leka med kompisarna...

Jag får redan nu frågan (läs: från min mor, så nu kan hon läsa här hihi) om vad jag önskar mig när jag fyller tjugo plus.

Haha nädå.

Jag skäms faktiskt inte för min ålder.

I vinter blir jag 35.

Vill egentligen inte fira födelsedag. Samtidigt som jag innerst inne är vansinnigt förtjust i att bli firad. Knasigt, va?

Jag tycker det känns pinsamt att bli uppmärksammad och uppvaktad och översköljs alltid av skuldkänslor när kvällen är till ända, för att jag kanske inte låtit tillräckligt tacksam eller uppskattande. Ännu mer knasigt, va?

I alla fall.

Här kommer svaret.

Jag önskar mig en fertil kropp när jag fyller trettiofem.

Hihi.

Ettan pratade så sent som idag om "om vi får en till bebis".

Ja tack.

Det hoppas vi och det önskar jag mig.

Plus en massa finfina ägg att donera först, förstås.

Annars så önskar jag mig röjningshjälp i trädgården.

Att någon hjälper mig att få iväg allt ris och grenar och sånt skräp från garageuppfart och trädgård, så det kan börja se snyggt ut igen. Retar mig på allt stök varje gång jag går förbi.

Ett presentkort på YllochTyll är inte heller helt fel.

Eller en elvisp.

Sådär.

Nu har jag gjort en lista.

Nästan mer för mig själv än för andra, för nu kanske jag äntligen kommer ihåg vad jag skulle behöva fixa och köpa här hemma.

Kanske skulle fylla på listan med:

panel i Ettans rum

gräva hål för grindstolpar

rensa hängrännor

rusta tvättstugan (kakel och klinkers)

panel i lekrum

ny dörr till vedförrådet/garaget

Se där ja.

Alla mina borden och måsten på ett bräde.

Känns skönt att ha dem uppspaltade.

För att förhoppningsvis bli avprickade.

De flesta (alla?) fanns på listan även i början på sommaren.

Undrar hur länge det tar tills jag får sätta prick.

Den över i:et.

Egentligen vill jag bara äta skrattigt hembakad tårta med mina Ungar och somna med deras djupa, lugna sovande andetag som bakgrundsmusik till mina drömmar.

Snart en dag skall jag göra en lista för vad Ettan önskar sig också.

Star Wars, Star Wars och åter Star Wars.

Han fyller nämligen sex år om inte allt för länge.

En månad snart.

Wiiiiiiiiiiiiie - vad roligt att få kalasplanera!

Och i december blir det 1-årsfest för Trean.

Hon vill ha en barncykelsadel och en ny bilbarnstol.

Hihi tycker jag då.

Jisses, så fort det här året har gått...

Jag är stark.

Jajamensan.

Det har jag alltid varit, men idag var jag extra stark.

För jag bar upp en hörnskinnsoffa alldeles själv från vardagsrummet i undervåningen till Ungarnas lekrum på övervåningen.

Den gick visserligen att dela upp i tre sektioner.

Och den längsta biten fick jag oumbärlig lyfthjälp av Ettan när jag skulle få upp den över de första trappstegen (mest för att jag var rädd att förstöra ryggstödet, då jag skall försöka sälja soffan). Men sedan gick det på ren armstyrka -för att inte tala om envishet.

Lång trappa med två kurvor.

Pust.

Men det gick!

Nu har Ungarna en skööööööön soffa att sitta i och kolla film. I en vecka eller två, för sedan så har jag kanske kanske kanske en köpare till den. *vågar inte hoppas*

Anledningen till att soffan så kvickt rykte upp på övervåningen just idag, var för att jag hittade en sååå ljuvlig soffa på Hela Människan. Till det fascionabla priset av femhundra riksdaler. Och så halva priset på det.

Som hittat!

En gulgrönguldig i lite grövre tyg. Tre sits. Svängda sidor och armstöd i brunt trä och så lite guldigt längst ner på benen.

Gaaaaaaaaaaaah vad jag vill ha en kamera!!!

Alldeles nyss fick jag den levererad i bil till grinden av kära mor.

För även om jag är stark så har jag inte muskler till att bära en soffa någon mil eller två haha.

Nu saknas det bara en snygg mysfåtölj att sjunka ner i framför öppna spisen.

*Spanarglasögonen på vid nästa loppistur*

Soffdammsugning är näst på schemat.

För även om den ser jättefräsch ut, så behövs den nog dammas av lite.

Joho då.

Det blev godis för Morsan.

Efter lite övertalning haha.

Nädå, jag tvingar inte mina Ungar att äta godis... de vill gärna handla, men sedan tar de bara ett par bitar när det kommer till ätandet. Men jag var bara såååååååååå sugen igår och jag kan liksom inte lämna dem hemma och bara trava iväg.

Här har det varit morgon sedan halv sex cirkus.

Jag är inne på min andra kopp varm choklad och bara väntar på att Ettan också skall vakna, för Tvåan och Trean är i full gång sedan länge.

Idag måste en krusbärsbuske och en trädgårdsnäva i jorden.

Har dock inte en aning om var jag skall placera dem någonstans.

*klurar på var busken vore minst i vägen vid gräsklippning*

Och så har jag börjat sticka på en mössa till Trean, i färömönster.

Önskar att jag kunde fota och visa, men jag använder mig av några av de garner jag köpte och visade i somras.

Knallcerise, rosa, vitt, turkost och ljusgrönt. Najs blir det, minsann.