Jag och Ettan kom att prata om siamesiska tvillingar.

Tittade på framgooglade bilder.

Ett par var sammanväxta i magen.

Ettan konstaterade krasst:

"Det blir jobbigt om en går på Sländan och en på Humlan" (två olika avdelningar på hans gamla förskola).

Jaa, så kan man ju också se det.

Haha.

Fast med tanke på hur osmart de brukar syskonmatcha avdelningarna, så vore det väl inte en omöjlighet i den här kommunen...

Med suddig mobillins en regngrå lördagsmorgon.

Idag hände det.

Jag gick in i en affär för att se efter hur mycket ett par Odd Mollystrumpor kostade (HUTLÖST mycket pengar, kan jag tala om!).

Då hängde den där.

Klänningen med stort K.

MIN klänning.

Inte en loppisklänning.

Inte second hand.

Inte arvegods eller hemmasytt.

Utan den var alldeles doftande ny.

Som gjord för mig.

Just för mig

Regnbågens alla färger.

Mönster, sömmar, guldtråd, applikationer, volanger.

Jag bara föll.

Handlöst.

Önskade med hela magen.

Den var ju MIN.

Lyfte mobilen och ringde telefonbanken.

Inga förhoppningar, men ändå.

Och gissa vad?!

Som ett tecken.

Det fanns pengar på kontot!!!

Så.

Jag tog ömsint klänningen i famnen och drog den ivrigt över huvudet.

Som en smäck.

Och jag tvekade inte en sekund, trots att den kostade mer än vad jag någonsin har drömt om att ge för en klänning.

Jag menar.

Den var ju inte ens för ett speciellt tillfälle.

Men den var till en speciell person.

För den var bara min.

Den ÄR bara min.

Och jag är speciell.

Jag ler varje gång jag tittar på den.

Den är precis vad jag behöver.

Efter turbulenta veckor med kullerbyttor i själen.

Det känns skönt och välbehövligt att bry mig lite om mig själv.

Och inte minsta dåligt pengasamvete har jag heller.

Jag är VÄRD varje öre. Så det så.

Efter betalning så gick jag ut ur affären.

Kramade påsen hårt i handen.

Vände tvärt.

Hastade tillbaks till disken...

...och frågade tjejen om jag fick använda omklädningsrummet igen, för jag ville ha på mig klänningen direkt.

Sedan dansade jag ut ur affären.

Mmm min GLADklänning.

Jag kommer att bosätta mig i den.

Bilder kommer... Hihi.

Glädje blev till frustration.

Stånga huvudet blodigt i väggen. Typ.

Men jag fortsätter att finnas här.

Som alltid.

För att jag vill.

Dock.

Jag kan andas igen.

Spänningar har släppt.

Energin börjar återvända. Och jäklar anammat.

Och jag kan äta. Inte bara socker.

Och så vill jag egentligen blogga om det underbara fyndet jag gjort, för ganska många pengar.

Men inget är klappat och klart ännu. Inte på långa vägar.

Så jag väntar.

Men jag kan berätta om dagens fynd.

TVÅ par fodrade vinterstövlar i skinn - till moi.

För det fascionabla priset av tjugo pix per par.

Som hittat!

Allvädersstövlar till Ettan blev det också = en guldpeng.

Samma pris för ett par sprillans nya och vita gympadojor till Trean.

Trean som bara går och går och går och nu för tiden alltid kommer till dörren.

Utan bärhjälp.

Dessutom går hon uppför trappan.

När hon får enligt henne själv.

För MIG får hon INTE.

Åtminstone inte utan Mammasällskap.

Ja just det.

Mera Kupan-fynd.

En gunghäst som kommer att bli 1-årspresent eller julklapp till Trean.

Ett par virkade pannlappar med rosor på. Fem kronor för två.

Fem virkade små och skira spetsdukar för en femma stycket. Dessa skall jag stärka och hänga upp i vardagsrumsfönstren är det tänkt...

I övermorgon är det bara två månader kvar till julafton.

Två månader av pyssel och julstök och pepparkaksmys.

Frysen som jag fick till skänks (tack tack TACK!!! säger den fattiga enastående Trebarnsmorsan hihi) fungerar och skall fyllas med kålrotslådor under nästa vecka. *jag gillar rotfruktsveckor*

Allehanda lådor (utom de med djurinnehåll) är nämligen min uppgift till julbordet de senaste åren.

Kålrotslåda.

Morotslåda.

Potatislåda.

Mera lådor åt folket, säger jag!

Mumselimums.

MEN jag ooooooooooooooorkar bara inte fota mina fynd eller ladda upp eller in eller hit eller nåt just ikväll.

Tröttheten sitter fortfarande i och imorgon blir en fullspäckad dag som nog kommer att ta på psyket en hel del (till).

Jag avbokade akupunkturen till förmån för psykologen.

Haha jag undrar vad som EGENTLIGEN är mest utrensande och avslappnande?!

Och på söndag har Ettan MOOOOOOOOOOOONSTERKALAS. Mohahahahahaha.

Bullbak.

Kanel och vaniljdoft.

Gyllengräddas i ugnen.

Det gjorde jag för sex år sedan också.

Hade en bulle i ugnen.

Fast om några timmar för sex år sedan, så var han färdiggräddad.

För sex år sedan så skulle jag göra en gipsmage.

Jag satte mig på huk på fårskinnsfällen med gipsrullar och saxen i högsta hugg.

SPLASH!

Vattnet gick och värkarna smällde till direkt.

Inga mesiga uppvärmningsvärkar.

Nä, långa, onda och tre minuter emellan.

Ingen tvekan.

Jag, Lill*n och väskan ringde min nysnittade väninna och drog till förlossningen.

Vid dörren vinkade vi adjö till käraste E och 5,5 timme efter det stora vattenfallet hade jag min Son på mitt bröst.

Min Förstfödde.

Mitt livs stora Kärlek.

Och nu är han Mammas STORA Kille.

6 år.

Helt fantastiskt.

GRATTIS min älskade Ettan.

18 oktober 2003.

Natten då mitt liv förändrades för alltid.

Mamma älskar Dig, Ettan!

Mer än hela universum och ännu mer och mer för varje sekund.

Mamma älskar Dig.

Alltid.

Evigt.

Oändligt.

Wiiiiiiiiiiiiiiiie vad kul!!!

Jag känner mig hedrad och ärad (edrad och härad som jag först tänkte skriva - är man trött så är man) för Jeckan har länkat till ett av mina inlägg i sin blogg.Hon har temavecka "Det inre barnet" denna veckan.

Spana in hennes härliga blogg och njut av veckans alla fantastiska bidrag.

För övrigt så är jag trött.

Lycklig men trött.

Massor att göra och på söndag har jag plötsligt en STOR 6-åring i huset.

Hur fantastiskt är inte det?!

Trött.

Lättad.

Lycklig.

Trygghet är ett så fantastiskt ord.

Med en underbar innebörd.

Lite bilder från gårdagens höstmys i "hästhagen".

Min lilla Klan - Mamma älskar Er. Alltid. Evigt. Oändligt.

Morsan M ligger på en sten och kisar upp mot knallblå himmel och höstsol

Tvåan ville också ligga på stenen.

Ettan med...

Trean fick sitta på stenen.

 Detta var vad vi såg...

"Helvetesgapet"

Ettan tar sig an avgrunden med stora hopp: 

Busmorsan M säger: Tittut!

Konstnärliga djur 

Morsan M fular sig och visar tungan... som vanligt haha

...då kan ju inte Ettan vara sämre...

...och Tvåan har minsann en tunga han med hihi

Solskenshjässa. Eller ljushuvud. Min Trean.