Regn.

Det är blött idag.

Eller var.

Just nu så skiner faktiskt solen.

Tvåan och Trean är snoriga. Väldigt. Grönt klet.

Vi har spelat bilspel på xboxen.

Klurar på om det skall bli godisshopping redan idag.

Tvåan ritar rutschkanor.

Jag är bebissjuk efter att ha snosat på en liten sexdagars...

Och Ettans Nisse hittades idag.

(Nisse är en handdocka i form av en hund som gammelmormor sytt).

Åkpåsen skulle tvättas och när jag kikade ner i den för att rädda det som räddas kan. Så låg han där.

Fripassagerare.

Och efter sju sorger och åtta bedrövelser så har ju Nisse faktiskt följt med både till och från skolan. Utan att vi visste det.

Ikväll kommer nog Ettan att sova tätt ihopslingrad.

Med Nisse.

Allra bästa A har fått hångla.

Det kanske jag också skulle vilja.

Ihopslingrad.

Gaaaaaah vad jag saknar att inte ha någon kamera.

Mobilen är i alla fall inlämnad, så om någon månad eller två så har jag förhoppningsvis en fungerande kamera igen.

Men det är LÅNG tid tills dess.

Detta skall vi i alla fall äta lite av idag.

Och så skall jag kolla om rödbetorna börjar bli klara.

Jag fick ju som sagt i fröna lite sent i jorden i år, så det blir höstskörd snarare än sommarskörd.

Egentligen skulle vi ha ätit middag hos goa vänner ikväll, men jag fick lov att ställa in alldeles nyss för Trean mår inget vidare.

Trött, varm, ledsen och med snoret forsande.

Och Tvåan somnade just precis mitt på golvet.

Han lade sig på rygg för att leka och där blev han kvar. Platt fall.

Så det blir en lugn hemmakväll.

En sån tur att våra vänner har småbarn även de, så att de förstår sådana här sista-minuten-avbokningar.

Jaja.

Det är en torsdag nästa vecka också.

Vi har bestämt att försöka ses en gång i veckan på middag hos varandra - varannan gång här och varannan gång hos dem. Toppen!

Både att få bjuda och bli bjuden och få prata och umgås och barnen får leka och... Ja, toppen helt enkelt.

Och så vill jag avsluta detta inlägg med ett stort GRATTIS till goa syster/moster E på födelsedagen!!!

Hoppas att du får en fin dag, så ses vi i helgen.

Igår var det föräldramöte på Ettans skola.

Så nu är jag med i Föräldrarådet.

Hehe.

Allting skall jag in och peta i.

Men jag tycker att det känns viktigt att vara engagerad. Speciellt när det gäller skolan där mitt/mina Barn kommer att tillbringa så stor tid varje dag i många års tid.

Det är ungefär ett möte i månaden - på kvällstid. Men det ordnar sig alltid, på något vänster.

Och så satt jag bakom ratten för allra första gången på cirkus 17-18 år.

Hjälp!

Hur nervöst som helst.

Fast lite kul också.

Kanske kommer det att gå till slut...

På ett vis så känns det rätt att det inte blev några studier i höst.

Jag hade inte haft tid.

Hösten är ju redan fylld med planer för både politik, Föräldraråd och körkortsplugg...

Ja just ja.

Nu har jag också äntligen sett "Män som hatar kvinnor".

Om den tycker jag som följer.

Skall jag bedöma  filmen med boken i tankarna, så är jag besviken.

Bedömer jag filmen och försöker (fast det går inte så bra...) att koppla bort boken och se den bara som den film den är, då är den väl helt okej. Till och med värd att se en andra gång.

Och det var härligt att få se Lisbeth Salander "in the flesh"... jag gillar den karaktären skarpt och Noomi kändes lysande att gestalta henne!

MEN jag tyckte att det var för få detaljer, för mycket de lämnat ute, en hel del "fel" i jämförelse med boken... så nej, jag blev faktiskt lite besviken rent manusmässigt.

Men Noomi Rapace och Michael Nyqvist är strålande. I mitt tycke alltså.

Det var faktiskt med viss tvekan som jag såg filmen.

Jag älskar att läsa.

Jag har läst flytande sedan jag var 4,5 år gammal.

Och jag har läst och läser allt jag kan komma över!

(dock har min läshunger efter NYTT att läsa stillats något, sedan jag började jobba på ett boklager. Konstigt men sant. Det var därför det till exempel dröjde flera år innan jag upptäckte SL... jag ville väl inte följa massan och läsa något så upphaussat. Eller nåt. Lite roligt är det dock att jobba på just ett boklager . Till exempel allt hysch hysch när en ny Potterbok släpps och få klappa på den flera veckor i förväg i vetskap om att många skulle gett sin högra hand för att få vara i samma sits som mig just då. Hehe.)

När jag hade läst Stieg Larssons trilogi så hände något som aldrig har hänt mig.

Vare sig före eller efter.

Jag kunde inte läsa.

Inte på en månad öppnade jag en bok.

Därför att varje bok jag försökte läsa, den jämförde jag med Stieg Larssons böcker och plötsligt så hade de andra böckerna ett så fattigt och torftigt språk.

Mer än en månad gick och sedan började det långsamt att släppa... och nu kan jag läsa om trilogin, utan att behöva ha veckolånga pauser innan jag kan plocka upp en annan bok.

Men det var en stark reaktion, jag fick där den allra första gången jag läste hans mästerverk.

De bästa böcker jag någonsin har läst och det vill faktiskt inte säga lite.

Haha.

BokslukarM som inte har lust att läsa... då har det hänt något stort i min värld. *Ler*

Åh nu ser jag verkligen fram emot en lång och ledig höst och vinter med mycket skratt och bus och pyssel och politik och stickning och julplanerande... Mmmmmmm najs bajs, som Ettan skulle sagt.

Jag är en varm förespråkare av att lyssna på sin magkänsla, så idag säger jag:

Tack. Men nej tack. Och det är bara att tacka och ta emot. Eller någonting liknande. Hihi.

Hade jag lyssnat till min magkänsla redan igår så hade jag aldrig satt mig på tåget imorse. För igår så kände jag med hela min kropp hur vidunderligt skönt det vore att ha en ledig höst med bara "lite" politikjobb emellanåt.

Men jag åkte in till Uppsala imorse och direkt jag klev in på institutionen så kände jag - Nej.

Inte för att det var otrevligt på något vis och människorna verkade både spännande och kunniga. Men nej. Det bara stretade emot i hela kroppen. Magkänsla.

Och när jag sedan fick höra hur mycket praktiska moment det är (i både vävning och alla andra tekniker) och hur mycket schemalagt det är gentemot andra utbildningar och hur mycket erfarenhet de egentligen önskar att man som student på deras kurs har ("alla" övriga rabblade upp fleråriga utbildningar på gymnasium/folkhögskolor/universitet/akademier i vävning, mönsterkonstruktion, sömnad, scenkostym och så vidare i all oändlighet), så kände jag att "vad gör jag här?!".

När det dessutom kan bli schemaändringar från praktiskt taget en dag till en annan och spontana studiebesök till Stockholm - då rimmar det lite svårt med att vara ensamstående med tre Underbaringar under 6 år och fyra mil att åka bara till skolan...

Plus att det  som sagt var en massa mer praktiskt arbete utöver det schemalagda och jag har ingen lust att tvinga på någon att hålla i Lillskruttan bara för att jag skall kunna sitta och väva. Det var liksom inte en barnskötarutbildning mina klasskompisar sökte till. Så, det vill jag inte heller ha på mitt samvete.

Så tack.

Men nej tack.

Det verkar vara en helt underbar kurs, men den är ingenting för mig.

Inte just nu åtminstone.

För jag har ingen lust att bränna ut både mig själv och mina Barn.

Och om jag lämnar besked att jag hoppar av inom tre veckor, så har jag chans att söka utbildningen igen nästa höst. Eller hösten därpå.

Jag vet inte om jag ens tänker ge utbildningen en chans i ett par dagar ändå, för i magen känns det som att jag redan har bestämt mig.

MEN vad jag däremot blev triggad att göra, efter förslag från läraren i vävning, det är att söka lite distanskurser som hör till textillärarutbildningen. Jag tror minsann att jag skall maila henne ikväll för att höra  om hon vet något mer specifikt. Hon jobbar nämligen som textillärarinna i grundskolan, samtidigt som hon undervisar på Textilvetenskapen.

Så, något bra fick jag ut av det här i alla fall.

Något annat bra idag också, var att Ettan äntligen fick gå på fritids, som han har sett så fram emot att få göra. Och så måste jag säga upp platsen direkt och betala för en hel månad ändå... Jaja. Det är en världslig sak egentligen och det var helt oki för Ettan att inte "få" gå på fritids mer. Då får han ju desto mer tid hemma för att leka istället. Och för mig att krama på min stora Skrutt. Hihi.

Och det kändes till en början liiiiiiiiite onödigt att ha fixat förskoleplats till Tvåan så där snabbt plus att det kostar en hel del pengar. MEN - han har ju fått en plats på världens bästa avdelning (som kanske inte hade gått att fixa till våren) och jag har möjlighet att jobba politiskt i höst i alla fall.

Så, det här kommer nog att bli  bra ändå.

Även om jag hade sett fram emot att få åka in till Uppsala och dyka ner i kurslitteratur och sitta på café och plugga och få rabatt på lunchrestauranger... Hmmm man kanske skulle hämta ut ett kårleg i alla fall?! *Ler stort*

Igår. Skolhämtning. Lilla V 6 år som går i Ettans klass frågade mig:

"Bor du ensam i ditt hus med alla dina barn?"

"Jaa", svarade jag leende.

Lilla V tittade på mig och sade bestämt och rakt från hjärtat (...eller från föräldrakonversationen vid middagsbordet):

"Du behöver verkligen en karl!"

Och jag kände hur det bara bubblade inom mig av skratt.

Hon såg så bekymrad ut och kommentaren var så spontan.

Men NEJ.

Jag behöver INTE en karl. Eller kvinna.

Jag klarar mig alldeles utmärkt själv och det är så jag vill ha det. Punkt.

Meeen OM jag verkligen skulle vilja ha någon, så är det i så fall en allt-i-allo.

Någon som bor i sitt egna hem och inte tränger sig på i mitt och både betalar mina räkningar (så jag kan vara hemma med Barnen några år till), målar fasaden, fixar alla tråktekniska grejer i huset och som supportar Danmarksresor när bebissuget sätter in... Hmmm DET vore inte helt fel. *Flin*

Och om jag ville så skulle jag kunna dra oerhört stora växlar av kommentaren och spåna vidare och skriva om kvinnosyn i allmänhet och jämlikhet och ditten och datten. Men det tänker jag inte göra. Inte i det här inlägget i alla fall.

Men förutom mina Barn, familj och vänner så BEHÖVER jag ingen eller inget, på det viset .

Möjligtvis en kopp varm choklad just precis nu. Hehe.

Det känns som midnatt.

Alldeles svart ute.

Lampan tänd i fönstret.

Tänk när adventsstakarna och stjärnorna kommit upp. *Längtar*

Fotografering för Ettan imorgon.

Inskolning på ny förskoleavdelning för Tvåan.

Fryser lite.

I september kommer fjärrvärmeinstallatörerna. De skulle börja med mitt hus, eftersom vi inte har någon värme överhuvudtaget. Övriga som också tänker ansluta sig, har åtminstone ett fungerande värmesystem fortfarande.

Vet inte riktigt vad jag skall skriva om.

Släcker nog ner för ikväll nu.

Trött.