Ovanlig vardag med härlighelg.

Långhelg. (även om jag var tvungen att jobba på fredagen)

Som ett gäng ungar. Varav tre är av mitt eget kött och blod. Övriga tillkommer i olika mängd och konstellationer, men står mig minst lika nära rent känslomässigt.

Som härjar runt i trädgården. Studsar på studsmatta, klättrar i träd, experimenterar med vatten och bakpulver, fikar picknick, busar, bråkas, kivas och samsas.

Som att Finaste bakar munkar med rosa glasyr och hjärteströssel.

Som att pussa på Underbaringar och Finaste.

Pannkakor, sena kvällsfilmer, oro för krasslig (gammel)mormor. Och en trygg famn som bäddar ner sig bakom mig i soffan med varmaste täcket, bara för att jag inte kan somna förrän jag vet hur det har gått. Vilket betydde mer än vad ord kan uttrycka.

Njuta varm choko på blå utemöbler.

Riva lite kirskål.

Plantera stockrosor.

Räfsa och kratta och klippa.

Småprata med spontanbesökare.

Pussa ännu mer på Underbaringar och Finaste.

Och plötsligt.

Så står det en pianofröken i trädgården och frågar om hon får öva hos oss.

På pianot jag vill bli av med och som tillfälligt står på altanen.

Det är ostämt som tusan, men hon behöver öva fingrarna inför en uppspelning.

Så vi fikar medan hon spelar piano på altanen.

Bara så där.

Som den mest självklara saken i världen.

För klart det alltid kommer förbi en pianist och frågar om hon får spela i trädgården. Eller?!

Musik. Skratt. Ret. Skrik. Mera bus och skratt. Njutigt livfullt.

Som i en film. Nästan. Men verkligt. Och så där helknasigt underbart som det bara kan bli ibland.

Och jag känner hur vårt hus är en så himla bra samlingsplats.

För allsköns figurer och aktiviteter.

Och det skulle kunna utvecklas till att bli en ännu bättre samlingsplats. Med lite mer medveten tanke bakom.

Jag ser framför mig en lekande, levande trädgård.

Pianospel på altanen. Med tillhörande svängom på de grånande ooljade tiljorna.

Rollspel i bersån.

Kurragömma bakom husknuten.

Stickjunta.

Poesikvällar under äppelträdet.

Fikor och samtal.

För och mellan alla åldrar.

Spontana infall och planerade sammankomster.

Gitarrspel och barnbus.

Riddarsvärd och målarpenslar.

Läxläsning och historieberättande.

Bullbak och sockerkaksmums.

Bridge och finsnickeripyssel.

Eldslukare och jongleringsbollar.

Ligga-i-gräset-och-titta-på-molnen och fotbollstrixande.

Ett sammelsurium av underbarheter som förenar människor.

Det vore nåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...