Jag är en varm förespråkare av att lyssna på sin magkänsla, så idag säger jag:

Tack. Men nej tack. Och det är bara att tacka och ta emot. Eller någonting liknande. Hihi.

Hade jag lyssnat till min magkänsla redan igår så hade jag aldrig satt mig på tåget imorse. För igår så kände jag med hela min kropp hur vidunderligt skönt det vore att ha en ledig höst med bara "lite" politikjobb emellanåt.

Men jag åkte in till Uppsala imorse och direkt jag klev in på institutionen så kände jag - Nej.

Inte för att det var otrevligt på något vis och människorna verkade både spännande och kunniga. Men nej. Det bara stretade emot i hela kroppen. Magkänsla.

Och när jag sedan fick höra hur mycket praktiska moment det är (i både vävning och alla andra tekniker) och hur mycket schemalagt det är gentemot andra utbildningar och hur mycket erfarenhet de egentligen önskar att man som student på deras kurs har ("alla" övriga rabblade upp fleråriga utbildningar på gymnasium/folkhögskolor/universitet/akademier i vävning, mönsterkonstruktion, sömnad, scenkostym och så vidare i all oändlighet), så kände jag att "vad gör jag här?!".

När det dessutom kan bli schemaändringar från praktiskt taget en dag till en annan och spontana studiebesök till Stockholm - då rimmar det lite svårt med att vara ensamstående med tre Underbaringar under 6 år och fyra mil att åka bara till skolan...

Plus att det  som sagt var en massa mer praktiskt arbete utöver det schemalagda och jag har ingen lust att tvinga på någon att hålla i Lillskruttan bara för att jag skall kunna sitta och väva. Det var liksom inte en barnskötarutbildning mina klasskompisar sökte till. Så, det vill jag inte heller ha på mitt samvete.

Så tack.

Men nej tack.

Det verkar vara en helt underbar kurs, men den är ingenting för mig.

Inte just nu åtminstone.

För jag har ingen lust att bränna ut både mig själv och mina Barn.

Och om jag lämnar besked att jag hoppar av inom tre veckor, så har jag chans att söka utbildningen igen nästa höst. Eller hösten därpå.

Jag vet inte om jag ens tänker ge utbildningen en chans i ett par dagar ändå, för i magen känns det som att jag redan har bestämt mig.

MEN vad jag däremot blev triggad att göra, efter förslag från läraren i vävning, det är att söka lite distanskurser som hör till textillärarutbildningen. Jag tror minsann att jag skall maila henne ikväll för att höra  om hon vet något mer specifikt. Hon jobbar nämligen som textillärarinna i grundskolan, samtidigt som hon undervisar på Textilvetenskapen.

Så, något bra fick jag ut av det här i alla fall.

Något annat bra idag också, var att Ettan äntligen fick gå på fritids, som han har sett så fram emot att få göra. Och så måste jag säga upp platsen direkt och betala för en hel månad ändå... Jaja. Det är en världslig sak egentligen och det var helt oki för Ettan att inte "få" gå på fritids mer. Då får han ju desto mer tid hemma för att leka istället. Och för mig att krama på min stora Skrutt. Hihi.

Och det kändes till en början liiiiiiiiite onödigt att ha fixat förskoleplats till Tvåan så där snabbt plus att det kostar en hel del pengar. MEN - han har ju fått en plats på världens bästa avdelning (som kanske inte hade gått att fixa till våren) och jag har möjlighet att jobba politiskt i höst i alla fall.

Så, det här kommer nog att bli  bra ändå.

Även om jag hade sett fram emot att få åka in till Uppsala och dyka ner i kurslitteratur och sitta på café och plugga och få rabatt på lunchrestauranger... Hmmm man kanske skulle hämta ut ett kårleg i alla fall?! *Ler stort*

 

FruganL

1 september 2009 17:00

Ja, men lätt att du ska betala kårobligatoriet och hämta ut ett studerandekort och låtsas vara belevrad student ändå! Varför gå miste om mumsiga rabatter om du inte måste?
Magkänslan är den bästa. Basta!

 

Gyllyan

1 september 2009 21:08

Låter som din mage har vettiga saker att säga, stressa kan du göra när barnen är större.
Pöss!

 

Morgana

1 september 2009 21:53

FruganL: hehehe ja du... jag skall klura på vad min magkänsla säger om just det ;-)

Gyllyan: exakt!!! Pöss på dig med :-)

 

annkan

1 september 2009 22:55

Magkänslan säger oftast rätt.
Kram på dig.

http://annkan.bloggagratis.se

 

/Anitha

1 september 2009 23:49

Man ska alltid lita på magkänslan! :-D

Galet trött nu, stressig dag, hinner inte ens blogga...Måste kasta mig i säng _nyss_, så jag orkar upp och köra ännu ett vansinnesrace i morgon. Yee-haw! :-)

Kram!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

petrametra

2 september 2009 16:35

Hoppsan!
Skönt att du väljer och följer ditt val!

Cool höst!

 

Anna-Lena

2 september 2009 20:51

Synd att kursen verkar vara för mycket för dig,
men så bra att du tänker efter och inser det.
Finns alltid chans till den senare i livet.
Mys och ha det gott med barnen denna höst/vinter.
Det är en förmån att kunna vara mycket med sina barn och ge dom massor av kärlek och få detsamma tillbaka.
*Kram*

http://anna-lenanumberone.blogspot.com

 

Morgana

3 september 2009 12:52

annkan: jepps, jag litar på den. :-)

anitha: haha jag har också galet mycket, trots att det inte blev något plugg. Men det blev en hel del annat istället. Ser fram emot när du hinner blogga igen... :-)

petrametra: Mmm det kommer att bli en ljuvlig höst. Det känns i hela kroppen :-)

Anna-Lena: Mmm det är så jag tänker också. Det är bara nu de är små och då vill jag ta det lugnt och inte stressa sönder den tiden. Tiden för studier kommer när den kommer... :-) *kram tebax*

 

Persil,ja

9 september 2009 17:29

ÄR det nåt jag aldrig ångrat så är det att jag fokuserat på barnen när de var små. Mest för min egen skull. Jag slapp splittras och hålla på med tusen saker. Det var så skööönt. Hade så tätt mellan dem så det kändes löjligt att stressa tillbaka till jobb varje gång. Jag sa upp mig. Var hemma i en massa ljuvliga år. Som sagt ångrar det aldrig. Däremot ser jag ju med facit i hand nu hur svårt det är att ta sig tillbaka, hur socialt efterbliven jag blivit och hur folk ser på mig. Särskilt kvinnor sorgligt nog. Att säga att man varit hemma med barn är ingen bonus i samhället. Däremot en finfin bonus för mig! Guldbonus liksom. Så jag tycker du var klok som lyssnade på din mage!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...