Jag har en dröm om att få göra om den här bloggen till en mer bebis-längtans-planerings-drömmablogg.

Men den vill visst inte slå in.

Snälla snälla snälla kropp - kom tillbaks på banan igen!!!

För övrigt så ställde vi in en rumsrokad idag, trots snäll och vänlig bärhjälp (tack snälla F) som kikade förbi.

Men med EN osäker, EN vill och EN vill inte, så behöver vi nog snacka igenom det här lite mer.

FÖRDEL med att ha sovrum på nedervåning (och lekrum där uppe):

*Nära till Ungarna när någon vaknar medan jag har pyssel-och-tvtid på kvällen och slippa springa upp och ner i trappan.

*Slippa leksaker över HELA nedervåningen.

*Kunna sova hemma medan väggrenovering (panel och färg) sker på övervåningen... MEN det kan lika gärna ta ett år till innan det projektet drar igång iofs.

*Bättre klädförvaring och linneförvaring på nedervåningen.

FÖRDEL med att ha lekrum på nedervåningen:

*Slippa att det leks i sängarna - av både mina Ungar och andras

*Lekrummet blir ett rum som det LEKS i och inte bara ett förvaringsrum för alla grejer... INGEN av mina Ungar vill vara i lekrummet när rummet är på övervåningen om de inte har kompisar här. De vill vara där jag är... och jag sitter oftast här nere och pysslar och grejar.

*Övervåningen blir "den lugna våningen" dit man går för att sova och ta det lugnt. (kanske att det även kan påverka min egen sömn positivt, genom att jag faktiskt går och lägger mig i tid och inte fastnar i vardagsrummet...)

*Kunna förvara leksaker och pryttlar i garderober.

Jag har testat båda varianterna och båda har sina STORA fördelar. Och nackdelar.

Vore det inte så förbenat tungt att byta plats på sängar (sovrum) och hörnsoffa (lekrum) så hade jag nog bytt plats på rummen betydligt mer. Men det är liiiite meckigt att bära upp en dubbelsängsresårbotten och ner en hörnsoffa i en trappa som slingrar sig. Åtminstone om jag skall göra det själv.

Inte för att det inte går, för jag är envis som synden och jag klarar det med lite tid och svordomar (när inte Ungarna hör... lyssnar de så blir det "järnspikar" och "attans" och "tusan").

Men alltså...

Dock, jag hade tänkt flytta upp sovrummet när det är panelat och målat och de två Minsta slutat vakna så många gånger på  kvällen (tills jag har lagt mig, för då sover de mycket lugnare). Men jag ooooooooorkar inte vänta tills dess. Vill flytta om NU! Tror jag. Haha.

Jag är velpottan i församlingen.

Ettan vill göra rokad.

Tvåan vill ha lekrummet där uppe. Trots att han aldrig vill vara där uppe och leka.

Och nu när Trean går och klättrar, så vore det kanske smart att faktiskt ha lekrummet här nere för att slippa allt klättrande i trappan... Och stå ut med att göra en rokad igen när jag bestämmer att renoveringen skall dras igång.

BLÄ vilken velpotta jag är.

Det är en sådan period just nu. Känns det.

MEN hörni.

Om bara några timmar så anländer min kära syster till Arlanda för att FLYTTA HEM igen efter många år i USA!!! Om så bara för en period så är jag själaglad över att ha henne på hemmaplan ett tag. Det kommer att bli en fantastisk jul i år!!!

Julmusik i varje vrå.

Från ugnen strömmar det ljuvliga dofter.

Kålrotslåda.

Två till frysen och en till ikväll.

Kompisen som skulle hämta Ettan för lite lek tog ett steg innanför dörren och utropade med rynkad näsa: "Usch, det luktar illa!"

Han fick lov att gå ut och andas lite då och då.

Haha de är för härliga, femåringarna.

Fast då hade jag bara hunnit koka kålroten.

Jag är i och för sig så knasig så jag gillar doften av kokt blomkål och kålrot och sånt. Men det är kanske för att jag tycker om att äta den sen också...

I alla fall.

Nu doftar det kryddigt och juligt i hela huset. Mums!

Så här blev rönnbärskransen till slut.

Halmkrans, lindad med remsor från ett gammalt slitet örngott.

Rönnbär trädda på tråd och fastknutna vid kransen.

Som avslutning knypplade och virkade spetsar lindade kring stommen.

Upphängd i spetsband.

Underbara blomsterarrangemang som jag fick när jag fyllde år.

Den vita krukan med hjärtat, vita rosen och plättar-på-tråd har min mor gjort alldeles själv *stolt*.

Den stora krukan  med vita amaryllis fick jag via blomsterbud av min syster som SNART SNART SNART återvänder till Sverige från Las Vegas.

Den fyndade barnvagnen från loppisen förra helgen.

Jag kunde bara inte låta den stå kvar...

52 år gammal, använd i två år och sedan har den stått.

Ååååååååååååh vad Trean kommer att kunna glida runt i den till våren.  *Längtar*

Och så snyggaste dockvagnen.

En Emmaljunga utan minsta lilla rostfläck.

Tvåan skjutsade runt Trean i den.

Runt runt i huset.

Det gick det med haha.

Busig Trean. (det märks att denna bilden togs med min skruttmobil, va?! Hihi)      

Nya frillan.

Spana INTE ut i hallen dock, för så där såg det ut FÖÖÖÖÖÖÖÖÖRUT för LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGE sedan (ja, sex dagar är länge, eftersom vi möblerar om stup i kvarten hehe).

Skåpet i hallen fann sin nämligen sin plats uppe i Ettans lilla krypin... någon gång så hamnar det nog på sin allra rättaste plats: i mitt pysselrum. Fast där inne finns det inte plats för något mer skåp just nu. Jag klurar på att i sinom tid byta plats på mitt pysselrum och Ettans krypin (så får han lite större), så många-fack-skåpet står bra där det står just nu.

 Kolla in så duktig jag har varit att vika ihop den torra tvätten också!!(...sen att de där högarna ligger på pianot i tid och evinnerlighet, det tänker jag tala lite tystare om).

Även här har ommöblering skett sedan bilden togs...

Totalrokad.

Det är ju såååååååååå mycket roligare att möblera om än att BARA städa.

"Möblar" jag så blir det ju städat på samma gång haha.

Älskade Underbaringar i soffan.

En STOR skål med godis.

Hyrfilm (CloneWars) och Bolibompa på tv:n.

Grönsaksgratäng och lökpaj i maggen.

Mormor som eminent middagssällskap.

Efterlängtade USA-moster var också med, i form av blomstergåva på bordet.

Kanske bara en vecka kvar tills möte på riktigt.

Finaste presentteckningen från Ettan pryder spiselkransen.

Fantastisk födelsedag.

Glädje.

Lycka.

Kärlek.

Jag har universums mest fantastiska Barn.

Jag har universums mest fantastiska familj.

Idag blev jag firad av mina föräldrar och syskon med respektive.

Jag fyller nämligen TRETTIOFEM (bara fem år kvar till fyrtio, som mina kära släktingar vänligt påpekar lite nu och då hehe) imorgon och vem vill kalasa på en måndag när man kan äta kladdkaka på en söndag, liksom?!

I alla fall.

Mina Ungar, mina föräldrar och mina syskon skulle jag kunna skryta om dagarna i ända.

Hur omtänksamma, roliga, underbara, fantastiska, påhittiga, älskliga, skrattiga och underbara de är.

Nu tänker jag dessutom skryta med vad jag fick i present, för jag har verkligen de allra bästaste nära och kära en människa kan ha.

Vad sägs om det här?

En cupcakebok med de mest munvattnande (på något vänster så låter det bättre på engelska: mouthwatering... ) läskande recept och bilder plus rosaprickiga muffinsformar. Gissa vilken syster med familj jag fick dem av?! (...pekar ivrigt nedåt  mot förra inlägget och den första kommentaren).

Underbart att få fikasällskap lite nu och då av syrran lillstrumpa, för jag måste ju få hjälp att testa mig igenom den där boken. Eller hur? *Flinar*

Nästa syrra med familj: En hur cool som helst plånbok/väska i svart skinn med nitar. Som "gammal" (hmm då var vi där igen) metalbrutta, så kunde den ju inte passa bättre.

OCH av samma syster så fick jag även en entimmes helkroppsmassage INKLUSIVE leksällskap till Barnen under tiden!!! Heeeelt ljuvligt och jag kan känna redan nu hur skönt det kommer att bli. *mysryser*

Men av mor och far och lillbrorsan fick jag någonting som jag aldrig kunde tro.

Som kombinerad födelsedagspresent och julklapp fick jag... håll i er nu:

en DIGITALKAMERA!!! Helt fantastiskt.

Jag blev alldeles tyst, så till slut frågade mamma "var det inte bra?" och då sade jag att jag inte visste vad jag skulle säga och så kramade jag henne hårt. En digitalkamera i guldfärg (förstås hihi) med drulleförsäkring i tre år (haha det kan behövas i det här huset!), minneskort och väska och stor display. Helt outstanding. Det är för mycket. Vet liksom inte vad jag skall säga. Känns som att jag inte tackade ordentligt, för jag kan liksom inte tacka tillräckligt för en sådan fin gåva.

Nog för att jag hade önskat mig en sådan, men jag hade ju aldrig kunnat föreställa mig att jag faktiskt skulle få en. Det var mer en önskan som en önskan, eller hur jag skall förklara.

Så oerhört fint. Speciellt som jag så gärna vill fota Barnen mest hela tiden. Jag har verkligen saknat en kamera... TACK TACK TACK!!!

Mamma hade dessutom sprungit på loppisar och Hela människan och hittat massor med dukar och porslin i precis den stil som jag gillar. Lovely!

Fast det allra, allra bästa var nog det jag fick av min Ettan när alla gäster hade gått.

Då fick jag gå och sätta mig och inte titta in i köket och sedan fixade han en presentöverraskning till mig.

Specialmacka á la Ettan och en stor kopp chilichoklad.

Mums filibabba!!!

Vill ni veta vad det var för macka också?

Jo.

Mitt favoritknäcke - sånt där ljust med frön på. Frukostknäcke.

Pålägg: smör

            kladdkaka

            bulle

"Kan du se det urgröpta hålet i den där bullen i påsen, Mamma?"

Hihi han är då för go.

Som sagt.

Jag har universums allra bästaste Ungar och familj.

Jag älskar Er alla av hela mitt hjärta.

TACK för alla fina presenter och gåvor.

Men mest av allt TACK för att ni ville komma hit och fira mig.

Det betyder så oerhört mycket.

Och jag saknade dig massor syster M där borta "over there". Inte för någon presents skull, utan för att du är du och inte är här just nu. Men snart, snart så ses vi. Jag och Ungarna längtar!!!

PUSS på er!!!

Dags för kladdkakebak.

Trean kom nyss med ett par jeans i handen och sade något uppfodrande på bebisspråk.

Inte svårt att förstå vad hon ville inte.

Så, nu är hon påklädd och leksugen.

Barnloppis igår och vanlig loppis idag.

Jag har ju sån himla skruttig kamera på mobilen, så jag tänker inte fotografera några av mina fynd. Men fyndade, det gjorde jag.

Skall bli spännande att se vad jag kan hitta idag.

Och så blir det familjefika på eftermiddagen eftersom jag fyller år imorgon.

Skrev jag att det var dags för kladdkakebak?! *Flin*

Gaaaaaah!

Sitter och tittar på höggravidmagar inne på Familjelivs Galleri och jag blir alldeles frustrerat och pirrigt längtig!!!

Inte kommer jag att få det jag önskade mig mest av allt i födelsedagspresent heller - en fertil kropp. *Sucka*

Inte ens fyra omgångar med  akupunkturnålar har gjort den minsta skillnad...

Två av mina vänner har inom loppet av två dagar berättat för mig att de väntar barn också. Båda två i augusti. Wiiiiiiiie superhärligt!

Gissa om det gör mig mindre gravidsugen eller bebissugen?!

Hihi.

Jag är KNASIG.

Men åååååååååååååååh vad jag vill vill vill ha en STOR mage med en liten Fyra i!!!

Tandfén kom och hälsade på natten till idag.

En skinande blank guldtia lämnade hon i present också.

Ettan tappade nämligen sin allra första på-riktigt lösa tand igår.

Han var ju redan tandlös i överkäken, men de framtänderna slog han ut förra julhelgen efter en olycklig störtdykning PÅ soffarmstödet när han lekte hopp och skutt i soffan... AjajajAJAJAJ kan jag säga om det. Båda framtänderna gick av vid roten, men endast den ena var lös nog att dras ut av akuttandläkare dagen därpå. Min Älsklingen var en sååååååå tapper Hjälte och skrek inte det minsta. Han bara grät stilla och härdade ut.

Den andra tanden satt hårdare fast, så den vickade han till slut loss i våras någon gång.

Men nu var det alltså den första lösa tanden - på riktigt.

Och som den har varit lös.

I massor av dagen.

Och så till slut.

Igår.

Så var den så lös att han kunde snurra den ett helt varv.

Och jag fick flashbacks till min egen barndom och den där egendomligt skräckhärliga känslan av att snurra på en tand och sedan inte kunna snurra tillbaks den igen. Att ha en tand bak-och-fram i munnen. Eller på tvärsen.

Och efter en hel massa snurrande och sticka in tungan under tanden och "titta Mamma, jag kan böja den helt bakåt!" så gav min Ettan upp ett litet lyckoskrik och strålade med hela ansiktet och jag förstod.

Sedan blev det fotografering och letande efter lilla tandburken.

Jämförelse med de utdragna tänderna och mängden blod inuti tanden har det också blivit.

Och så inatt kom hon.

Tandfén.

Kanske kommer hon snart igen, för tanden bredvid den tappade är också lös.