Tandfén kom och hälsade på natten till idag.

En skinande blank guldtia lämnade hon i present också.

Ettan tappade nämligen sin allra första på-riktigt lösa tand igår.

Han var ju redan tandlös i överkäken, men de framtänderna slog han ut förra julhelgen efter en olycklig störtdykning PÅ soffarmstödet när han lekte hopp och skutt i soffan... AjajajAJAJAJ kan jag säga om det. Båda framtänderna gick av vid roten, men endast den ena var lös nog att dras ut av akuttandläkare dagen därpå. Min Älsklingen var en sååååååå tapper Hjälte och skrek inte det minsta. Han bara grät stilla och härdade ut.

Den andra tanden satt hårdare fast, så den vickade han till slut loss i våras någon gång.

Men nu var det alltså den första lösa tanden - på riktigt.

Och som den har varit lös.

I massor av dagen.

Och så till slut.

Igår.

Så var den så lös att han kunde snurra den ett helt varv.

Och jag fick flashbacks till min egen barndom och den där egendomligt skräckhärliga känslan av att snurra på en tand och sedan inte kunna snurra tillbaks den igen. Att ha en tand bak-och-fram i munnen. Eller på tvärsen.

Och efter en hel massa snurrande och sticka in tungan under tanden och "titta Mamma, jag kan böja den helt bakåt!" så gav min Ettan upp ett litet lyckoskrik och strålade med hela ansiktet och jag förstod.

Sedan blev det fotografering och letande efter lilla tandburken.

Jämförelse med de utdragna tänderna och mängden blod inuti tanden har det också blivit.

Och så inatt kom hon.

Tandfén.

Kanske kommer hon snart igen, för tanden bredvid den tappade är också lös.

 

annkan

17 november 2009 11:37

Åh, du beskriver så bra, så jag får också flashbacks, hihi.
Men gulle vännen, han är verkligen ganska stor nu. ♥
Hoppas att tandfen varit generös. ;-)

Kramar till er alla.

http://annkan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...