Allt såg bra ut på ultraljudet igår.

Blodproven vet jag inte när/om jag får svar på.

Och nog för att jag har skrivit om "mottagaren", men när sköterskan pratade om att jag och mottagaren skulle synkas ihop innan jag kunde börja med injektionerna, så fick jag pirr i hela kroppen. Det blev så verkligt med ens. När hon uttalade ordet högt. Det är liksom en annan sak att skriva om det bara.

Det finns en kvinna där ute som skall på ultraljud precis som jag och som kommer att få mina ägg om ett par veckor!!! (om det blir några bra och fina ägg förstås).

Ser allting bra ut på hennes ultraljud, så blir det injektioner från och med imorgon fredag.

Wiiiiiiiiie!!!

Idag är det dags för ultraljud och blodprovstagning.

Ser allting bra ut och mottagaren och jag är synkade, så kanske det är dags att hantera sprutor från och med denna veckan.

Pirrigt värre!!!

Men jag vågar inte hoppas för mycket.

Jag åker dit med öppet sinne och så blir det som det blir.

Har precis varit över till ett av mina arbetsställen och fyllt i papper gällande delegering.

En av personalen där går i väntans tider på att få bli mormor (igen).

Och därmed går även jag i väntans tider. Det är nämligen jag som skall få äran att hoppa in och jobba den veckan hon blir borta, så jag hoppar till vid minsta telefonsignal jag med. Trots att jag aldrig ens har träffat den blivande modern. Haha. Så kan det vara.

Igår kväll var mormor hit och busade med Underbaringarna.

Nåja, de två Minsta hade jag precis hunnit lägga (den ena sov) så det var väl mest Ettan som fick lite sällskap innan läggdags.

Och som vanligt så försökte han med busglimten i ögat förhandla sig till lite extra uppetid.

"Mormor, jag brukar aaaaaaaaalltid gå och lägga mig när Tvåan och Trean stiger upp på morgonen!"

Hihi.

Det är så roligt, för han vet så väl sina kvällsrutiner och säger inte så för att tjata egentligen. Utan det är mest för att retas lite och testa läget. 

Innerst inne så är han väldigt nöjd med att trava upp och borsta tänderna och krypa ner under täcket och sedan somnar han på tre röda för det mesta.

Det är så himla skönt att vi har bra läggrutiner i familjen, för det gör det så mycket lättare att gå iväg på kvällsmöten när jag vet att det funkar här hemma även om inte jag är här.

Själv så var jag på årsmöte för vår Arbetarkommun (S).

Väntar även på mailsvar från min kollega på Handels, så skall vi  dra igång lite facklig valplanering för Uppsala. Spännande!

Men som sagt.

Idag så är det Akademiska som gäller.

Och så lite kompisfika, innan tåget (ehhmm ersättningsbussen) styr kosan hemåt.

Rädda Barnen har en tänkvärd sida.

Om Livets lotteri.

Med mitt riktiga namn så skulle jag återfödas i Nigeria.

Bloggnamnet gav mig födelselandet Mexiko.

Vilket skulle bli ditt nya hemland?

Ju mer jag tänker på det, desto pirrigare i magen blir jag.

Det är ett sådant där pirr, som gör att jag inte vet hur jag skall få plats i kroppen.

Sånt där pirr som svindlar.

För OM allt går vägen med äggdonationen.

OM jag får börja med sprutorna i veckan.

Och OM det resulterar i fina, starka ägg.

Så kanske, kanske ett eller två par människor får ett fint plus på stickan om en månad.

Och kanske, kanske tittar ett ljuvligt litet resultat ut om en tio månader sådär och ett eller två nya föräldrapar har sett dagens ljus för allra första gången.

Det är STORT.

Och därför pirrar det i hela mig.

Det är banne mig superstort, det här.

Och det är nära nu.

Äggplock är kanske bara två veckor och lite till bort...

Pirr pirr pirr!

Idag har mina Barn varit friska och pigga och busat runt på förskolan och i skolan.

Och det blev till att skotta bort decimetertjockt lager med snö i morse.

Lagom till lunch hade solen smält fram trottoaren och mina grusgångar igen.

Handels varslar om strejk, med start på skärtorsdagen den 1 april 2010.

Pressmeddelandet lyder så här:

http://www.handels.se/home/handels2/home.nsf/95ce962b730d9ec3c1256f26004ade91/c1256ef400428630c12576ee003717f9?OpenDocument

Förhoppningsvis så kan det börja röra på sig i förhandlingarna nu...

Wiiie!

Har precis pratat med Ackis och blivit lugnad angående blödningen.

På onsdag är det ultraljud och blodprovstagning och lite sånt.

Och kanske kanske (om jag och mottagaren är oki synkade) så blir det start för injektioner redan nu i veckan!!!

Wiiiiiiiiiiiie vad pirrigt!!!

Jag känner mig helt toklycklig!!!

Nu är frågan bara hur jag skall klara av att ge mig själv injektioner...

Det känns skönt att ev ha en back-up som hjälp, om det skulle bli alldeles för omöjligt.

Vilken tur att internet finns.

För att det skulle komma en blödning vid sprayning, det fick jag nada information om när jag var till Ackis för att starta upp med min äggdonation.

Gissa om jag därför först blev panikslagen när jag gick på toa för en liten stund sedan?!

Jag tänkte att nu är det kört.

Nu har det inte funkat.

Nu måste jag börja om med allt.

Men efter en sökning där det kom upp många sidor, så har jag läst mig till att det tydligen är helt naturligt i processen. (?)

Jag började dessutom spraya på dag 21 och hann därmed med en egen ägglossning innan.

Och enligt vissa sidor så "skall" det komma en blödning på dag 8-12, vilket då "skall" tyda på att kroppen är nedreglerad?!

*Pirr!*

Och ja, blödningen kan även förklara en del gällande det PMS-humör som visat sig de senaste dagarna och nattens illamående, som båda hade försvunnit som genom ett trollslag imorse.

Jaja, det skall bli spännande att se vad ultraljudet på onsdag visar.

Men jag ringer nog dit redan på måndag och berättar ändå...

Fullt ös.

Valambassadörsutbildning.

Livliga nattsuddsdiskussioner och hotellfrukost.

Sista eftermiddagen.

Oro i magen för krassliga Underbaringar.

Förskolan ringde och jag önskade mig hem på en sekund.

Mormor pysslade medan jag avslutade och reste hem i många timmar.

Lugna dagar hemma med soffvila och ingen aptit.

Dubbelgång vid annat tillfälle.

Till slut.

Feber och kräk.

Mår inte så vidare värst själv heller.

Men det tar tydligen ett tag innan magbacillerna har försvunnit helt.

Videkissar i massor.

Och vi cyklar på bara asfalten.

Under fågelkvitter uppifrån allt det blåa.

Våren är i antågande, vare sig snön vill det eller inte.