Ju mer jag tänker på det, desto pirrigare i magen blir jag.

Det är ett sådant där pirr, som gör att jag inte vet hur jag skall få plats i kroppen.

Sånt där pirr som svindlar.

För OM allt går vägen med äggdonationen.

OM jag får börja med sprutorna i veckan.

Och OM det resulterar i fina, starka ägg.

Så kanske, kanske ett eller två par människor får ett fint plus på stickan om en månad.

Och kanske, kanske tittar ett ljuvligt litet resultat ut om en tio månader sådär och ett eller två nya föräldrapar har sett dagens ljus för allra första gången.

Det är STORT.

Och därför pirrar det i hela mig.

Det är banne mig superstort, det här.

Och det är nära nu.

Äggplock är kanske bara två veckor och lite till bort...

Pirr pirr pirr!

Idag har mina Barn varit friska och pigga och busat runt på förskolan och i skolan.

Och det blev till att skotta bort decimetertjockt lager med snö i morse.

Lagom till lunch hade solen smält fram trottoaren och mina grusgångar igen.

 

AR

23 mars 2010 05:43

Det ÄR stort Morgana!
Och tack vare hjälp från underbara människor som du så får fler olyckligt ofrivilligt barnlösa människor chans till att bli föräldrar

 

Annika (med Melvin och Ville)

23 mars 2010 21:00

Det är stort. Det är himla stort. Det är ett underverk. Det är min brorson :)!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...