Just nu mår jag prutt.

Huvudvärk, fryser och "ont bakom ögonen".

Ingen feber dock, men det brukar jag sällan få.

Kanske en förkylning på g, eller också är det bara nerverna kring munsåret som spökar och får mig att må skit.

Känns som att jag har jordens tandvärk och det strålar upp i käkbenet, ögonen och kindbenet.

Jag VÄGRAR dock att tro att det har något med sprayen och äggdonationsprocessen att göra. *L*

För det vill jag inte.

Må så här i två veckor, känns lite tufft.

Men om det skulle vara så, så är det ju så självklart värt det ändå. Tusen gånger om!

Fast jag tror som sagt att det bara är en vanlig förkylning eller munsåret, för det känns som att det är för tidigt att känna några biverkningar ännu.

Jag har dessutom uppdaterat mitt förra inlägg, gällande knölen.

Typiskt mig att blogga och oroa (både mig och andra) och sedan komma på svaret (kanske).

Men å andra sidan.

Hade jag inte präntat ner min oro och sorterat mina tankar kring det, så hade jag kanske inte kommit att tänka på vad det kunde vara.

Så, ingen fara på taket (tror jag i alla fall.

Jag avvaktar ett - bra - tag och tar ställning senare i så fall.

Andra dagen med Synarela-spray.

Funkar toppen.

"Lite" äcklig smak bara när sprayen rinner ner i halsen, men lite varm choko tar bort det också.

Jippie!!!

Äggdonationsprocessen är igång och jag kan knappt fatta att det verkligen är sant!

Åh vad jag önskar att jag skall kunna hjälpa några att få uppleva det absolut häftigaste (enligt mig då hihi) man kan vara med om...

Dessutom så känner jag mig totalt nyförälskad i de båda ställen jag har gått dubbelt på.

Vilka fantastiska, underbara människor jag får äran att hjälpa och finnas där för.

Helt otroligt.

Jag har aldrig haft så här roligt på jobbet på många, många år.

Vill jobba där på riktigt och jämt!!!

Fast nu är det inga datum satta, mer än två dagar i april.

Behöver nog ringa runt lite till och gå dubbelt på fler ställen för att det här skall kunna gå ihop sig rent ekonomiskt.

Annars har jag börjat känna mig lite orolig.

Har försökt förtränga det en tid, men sedan i förrgår så har jag ett munsår som täcker nästan halva underläppen och som gör att jag har som "tandvärk" i halva ansiktet.

Det värsta munsår jag någonsin har haft, vad jag kan minnas.

Och munsår får jag bara när jag har något i tankarna.

Vilket innebar att jag tog tag i telefonluren när jag hade lämnat Underbaringarna på förskolorna och skolan.

Fast jag behöver ringa en annan dag igen, för jag kunde inte fixa med barnomsorg redan till i eftermiddag.

Det är säkert ingenting och jag kände mig ganska löjlig när jag ringde, samtidigt som jag ju märker - rent fysiskt - att jag inte kan släppa det här.

Jag har känt en knöl nämligen.

Och jag gillar inte att känna knölar.  Har jag upptäckt. För det är den första knöl jag känner och som jag aldrig har känt förut (förutom alla knölar i hela skallen hehe).

Den sitter precis under hakspetsen och det är säkert ingenting farligt och ingenting gällande c-ordet finns i släkten. Men ändå. Jag kommer nog inte att kunna släppa det, om jag inte kollar upp det.

Och nej, jag är inte hypokondriker. Snarare så drar jag mig för att kontakta sjukvården (när det gäller mig själv), för jag känner mig  mest besvärlig och i vägen och fånig.

Men ändå.

Fast jag väntar en vecka.

För imorgon fyller Tvåan TRE år (HURRA HURRA HURRA!!! och då vill jag inte pyssla med sjukbesök.

På måndag är det studiedag och tisdag, onsdag har jag valambassadörsutbildning.

Men på torsdag.

Då.

Uppdatering ang knölen:

Nu har jag känt under hakan på lite fler personer (läs: mina familjemedlemmar aka Ettan, Tvåan och Trean) och konstaterat att det känns ganska lika på oss alla tre, där under hakan. Med den skillnaden att jag känner en svullnad på mig själv, på det ben som finns "i mitten" av käkbenen, där de går ihop. Vilket då har känts som en hård knöl.

Och efter lite klurande och filurande, så mindes jag till slut att någon av Kidsen donglade upp under min haka för en tid sedan, vilket inte var så speciellt behagligt. Så, jag tänker gå på känslan och inte ringa någon doktor den närmaste tiden. Jag tror nämligen att det där kommer att gå ner sig. Att det bara är en svullnad efter smällen. Pust!