Direktlänk till inlägg 11 mars 2010

Spraydag 2

Av M - 11 mars 2010 09:31

Andra dagen med Synarela-spray.

Funkar toppen.

"Lite" äcklig smak bara när sprayen rinner ner i halsen, men lite varm choko tar bort det också.

Jippie!!!

Äggdonationsprocessen är igång och jag kan knappt fatta att det verkligen är sant!

Åh vad jag önskar att jag skall kunna hjälpa några att få uppleva det absolut häftigaste (enligt mig då hihi) man kan vara med om...


Dessutom så känner jag mig totalt nyförälskad i de båda ställen jag har gått dubbelt på.

Vilka fantastiska, underbara människor jag får äran att hjälpa och finnas där för.

Helt otroligt.

Jag har aldrig haft så här roligt på jobbet på många, många år.

Vill jobba där på riktigt och jämt!!!


Fast nu är det inga datum satta, mer än två dagar i april.

Behöver nog ringa runt lite till och gå dubbelt på fler ställen för att det här skall kunna gå ihop sig rent ekonomiskt.









Annars har jag börjat känna mig lite orolig.

Har försökt förtränga det en tid, men sedan i förrgår så har jag ett munsår som täcker nästan halva underläppen och som gör att jag har som "tandvärk" i halva ansiktet.

Det värsta munsår jag någonsin har haft, vad jag kan minnas.

Och munsår får jag bara när jag har något i tankarna.

Vilket innebar att jag tog tag i telefonluren när jag hade lämnat Underbaringarna på förskolorna och skolan.

Fast jag behöver ringa en annan dag igen, för jag kunde inte fixa med barnomsorg redan till i eftermiddag.

Det är säkert ingenting och jag kände mig ganska löjlig när jag ringde, samtidigt som jag ju märker - rent fysiskt - att jag inte kan släppa det här.

Jag har känt en knöl nämligen.

Och jag gillar inte att känna knölar.  Har jag upptäckt. För det är den första knöl jag känner och som jag aldrig har känt förut (förutom alla knölar i hela skallen hehe).

Den sitter precis under hakspetsen och det är säkert ingenting farligt och ingenting gällande c-ordet finns i släkten. Men ändå. Jag kommer nog inte att kunna släppa det, om jag inte kollar upp det.

Och nej, jag är inte hypokondriker. Snarare så drar jag mig för att kontakta sjukvården (när det gäller mig själv), för jag känner mig  mest besvärlig och i vägen och fånig.

Men ändå.

Fast jag väntar en vecka.

För imorgon fyller Tvåan TRE år (HURRA HURRA HURRA!!! och då vill jag inte pyssla med sjukbesök.

På måndag är det studiedag och tisdag, onsdag har jag valambassadörsutbildning.

Men på torsdag.

Då.


Uppdatering ang knölen:

Nu har jag känt under hakan på lite fler personer (läs: mina familjemedlemmar aka Ettan, Tvåan och Trean) och konstaterat att det känns ganska lika på oss alla tre, där under hakan. Med den skillnaden att jag känner en svullnad på mig själv, på det ben som finns "i mitten" av käkbenen, där de går ihop. Vilket då har känts som en hård knöl.

Och efter lite klurande och filurande, så mindes jag till slut att någon av Kidsen donglade upp under min haka för en tid sedan, vilket inte var så speciellt behagligt. Så, jag tänker gå på känslan och inte ringa någon doktor den närmaste tiden. Jag tror nämligen att det där kommer att gå ner sig. Att det bara är en svullnad efter smällen. Pust!


 
 
Ingen bild

Magdalena

11 mars 2010 10:58

Häftigt med äggdonationen och underbart att det känns så roligt med jobben! :-)

Läskigt med knöl, bra att du tar tag i det och går och kollar upp. Håller tummarna för att du får en tid som funkar snabbt och att doktorn bara säger bra saker!

Kram

 
/Anitha

/Anitha

11 mars 2010 11:20

Vad häftigt att du kommit igång nu! Ska bli så spännande att höra hur det fortskrider och så. Och har jag drömt det, eller var det så att man kan få veta om ens ägg leder till att det blir bebis för någon annan? Det vore ju såååå häftigt om man faktiskt fick veta :-)

Jättekul att du trivs så bra på jobbet - jag håller tummarna att de behöver dig jättemycket! Eller ja, så mycket som du nu själv vill jobba, förstås.

Ang. knölen...tycker du gör helt rätt som kollar upp det. Inte för att jag tror det är något farligt, utan därför att man kan behöva det för sin egen sinnesfrid. Det jag tror är att det är en körtel som fått lite spatt. Har själv en sån, fast min sitter överst vid ena skulderbladet. En knöl som jag först trodde var en stor, underjordisk finne, men som läkaren sedan sa var en körtel som blivit infekterad eller hur det nu var. I alla fall var det helt ofarligt, och man kan operera bort den på vårdcentralen. Jag har haft min i flera år nu, får aldrig tummen ur att ta bort den. Glömmer liksom bort hela bulan och tänker varje vår (inför en mera lättklädd säsong) att NU ska jag ta itu med det där - och så glömmer jag bort det igen ;-)

Kram på dig!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 
agata

agata

11 mars 2010 14:22

Lycka till med din behandling och donation. Det är roligt att höra att du ser fram emot det - såna som du behövs!
Eftersom jag testat det ena och andra i hormonväg kan jag berätta att Synarela funkade sämst för mig. Det gav mig de flesta biverkningar man kan få. Huvudvärk, sömnstörningar, depression ... Till slut avbröt vi behandlingen i förtid.
Men det funkar ju olika på alla så vi håller tummarna för att du ska slippa sånt!

Kul med kul jobb! Sånt behövs!

http://agata99.blogspot.com

 
Morgana

Morgana

11 mars 2010 15:40

Maggan: ja, det kändes lite läskigt... tills jag kom på vad det kan bero på. Så jag avvaktar med läkare. Typiskt att jag hade hunnit blogga om det, men å andra sidan så fick det mig att tänka. ;-)

Anitha: Jepps, man kan få reda på (om man vill) om det har resulterat i en graviditet och en förlossning. Spännande värre!!!
Läskigt med såna där knölar. Min pappa har också en, på armen, och den är hur stor som helst. Fettknöl, eller vad han sa. Men det är det där med att få tummen ur... ;-)

Agatha: Aha, så du har provat på det? Synd att du mådde så dåligt av det. Finns det något annat preparat, eller är det inte nödvändigt för er längre?
Tänker ofta (knasigt, jag vet hihi för vi känner ju inte varandra egentligen) på din önskan för 2010...

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 
agata

agata

11 mars 2010 20:38

Japp. Har provat det mesta, men inte nu. Nä, nu har vi lagt ner alla hormoner och ivf-försök och håller på med en adoption i stället. Snällare mot kroppen, men en aning tålamodsprövande...

http://agata99.blogspot.com

 
Ingen bild

Maggan

11 mars 2010 22:40

Skönt att du kom på vad knölen kom ifrån!

Å, jag tycker det är såååå häftigt med din äggdonation! Min gamla gymnasiebästis som jag inte har träffat på eviga tider och som jag hittade igen via Facebook hade gått igenom äggdonation för ett år sen. Så himla häftigt! Hoppas att du ska klara proceduren utan alltför mycket biverkningar!

 
Morgana

Morgana

12 mars 2010 08:22

Agata: Åh vad spännande med adoption!!!
Hur långt har ni kommit i processen?
Ååå vad underbart :-)
STor kram och lycka till!!

Maggan: Mmm det verkar bli en del biverkningar, trots allt. Men jag välkomnar dem, för det måste väl betyda att sprayen funkar?! ;-)

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

JsN

14 mars 2010 12:30

Luta huvudet framåt/neråt när du sprayar. (Titta på bilden i instruktionen) När man hittat läget så märken man skillnaden!

 
Morgana

Morgana

14 mars 2010 18:13

Jsn: Jag gör det. Har läst instruktionen. Så sprayningen funkar kanon och då smakar det ingenting. Det är tio minuter efteråt som det rinner ner så sakteliga i halsen när jag sväljer, eftersom jag inte har några halsmandlar som stoppar upp... Men som sagt, varm choko funkar. :-)

http://queenofnight.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

JsN

14 mars 2010 19:30

Luta ännu mer framåt då! Man ska vara nästan upp och ner, fast ändå inte! Jag fick inte till det förrän typ på vårt tredje eller fjärde försök, plötsligt gick sprayandet från mer eller mindre äckelsmakande beroende på dag till att inte smaka ALLS.

 
Morgana

Morgana

15 mars 2010 07:16

Fast kruxet är inte sprayningen eller hur jag håller huvudet.
Utan att jag är kroniskt snorig och överproducerar snor.
Och att jag inte vill snyta ut ev sprayrester (jag blir alltså snorig bara minuten efter att jag snytit mig) utan då istället sväljer ner det snor som bildas och därmed får i mig den äckliga, päckliga smaken. :-)
Så det är nog bara att stå ut.
Och det gör jag.
Säkert ännu bättre sen när kräksjukan försvunnit. *L*

http://queenofnight.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av M - 18 juni 2020 11:49

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Av M - 8 juni 2020 23:42

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Av M - 5 juni 2020 08:21

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

Av M - 23 maj 2020 07:03

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Av M - 22 maj 2020 19:04

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...

Ovido - Quiz & Flashcards