Vad är oddsen att hela familjen blir kräksjuk just den helg som det är kalas och kylskåpet är fyllt med allehanda trevligheter?!?

Som gräddtårta med hallon, kladdkaka, rulltårta... you name it.

Ä det inte typiskt??

Men som sagt.

Alla Kidsen är däckade.

Och jag går omkring med ett konstant illamående och uppror i magen.

Dock är jag så livrädd för att kräkas (irrationellt jag vet, men jag kan inte rå för det. Jag tror verkligen att jag skall dö. På allvar.) så det är inte förrän jag blir helt och totalt överumplad som jag kräks. Fram tills dess så går jag och mår illa och mår illa och mår illa, trots att jag innerst inne vet att jag kommer att må tusen gånger bättre bara det blir överstökat. Men mitt psyke sätter fysiskt stopp för det.

Femte spraydagen.
Och det är väl inte helt optimalt att spraya och få den där hemska, beska smaken i halsen (tio minuter efter själva sprayningen så rinner det sista ner i halsen, för jag har inga halsmandlar som stoppar och jag sväljer hellre ner det lilla snor som bildas efter att jag snytit mig och sprayat, än snyter ut det och förlorar en bit av spraydosen. Äckligt, va?!) när jag redan är illamående så jag kan smälla av.

Men jag skriver faktiskt inte det här för att klaga.

Det är bara ett konstaterande.

Och så fortsätter jag att spraya och må illa.

Så är det!

Men det är skoj att ha allt nerskrivet, för att kunna gå tillbaka och minnas hur det var.

Tänk va.

Nu är det nere på ensiffrigt - 9 dagar kvar! - i nedräkningen till första ultraljudet. Hoppas att sprayningen skall ha gjort verkan då, så jag får gå över till sprutorna. (vilket är ett kapitel för sig. Jag har ingen rädsla för sprutor över huvud taget annars. När en sköterska sätter nålen.  Men jag kommer att bli mäkta förvånad och imponerad över mig själv om jag klarar av att sticka mig själv...)