Ordningen är återställd.

Ettan är hemma.

Åh så fantastiskt det var att få se hans fräkniga näsa igen. Få höra hans skratt och se hans ögon lysa när han visade än det ena, än det andra som han förfärdigat eller köpt under de dagar han varit borta. Längtan är verkligen en ljuvlig känsla - speciellt när man väl ses igen.

Dock fick jag inte se och njuta av honom speciellt länge, innan han bestämde sig för kompislek.

Han och kompisen var visserligen här till att börja med, men sen travade de iväg till kompisen och jag fick rå om bara Minstingarna igen ända till klockan 19.

Sen blev det Transformers och soffmys för hela slanten tillsammans med Ettan. Najs!

Åh vad jag har saknat honom känner jag.

Ettan blev förresten överlycklig över rumsrokaden. Hela han strålade och nu ligger han nerbäddad i den lilla alkoven som hör till rummet. Mys.

Tvåan visade också vad han hade lärt sig under helgen... cykla utan stödhjul!

Han har haft så bra balans på förskolans springcyklar och jag har sett när han cyklat på sin egna cykel att han inte halkar från sida-till-sida längre.

Så, igår kom jag mig äntligen för att skruva bort stödhjulen och se, han bara cyklade iväg som om han aldrig gjort annat. Trots att det var noll luft i framdäcket och på skumpig gräsmatta. Då snackar vi bra balans.

Och idag, så sänkte jag sadeln på Ettans förra stor-cykel och då blev den preciiiiiiiiiiiiiis (eller ja, nästan i alla fall) lagom hög för Tvåan och han cyklade själv in på mormor och morfars asfalterade uppfart när vi kom dit för att hämta Ettan. Så stolt - både Tvåan och jag haha.

Nu återstår det bara att öva på att starta så jag slipper stå bakom och hålla i, sedan lär det bli cykelrace här framöver.

Och jag har söndagskänsla och missade därför trekvart av favoritprogrammet Project Runway. Tur det finns på tv3play.

Och jag undviker youtube.

Väntar på att Barn skall vakna och vilja bli nerburna till stora sängen.

Slumriga andetag.

Är bästa insomningsmedlet.

Inga grandiosa händelser idag (igår) för övrigt.

Hemmalek.

Vattning.

Glass. Glass. Och åter glass.

Och så kom grannens syskontrio över mot kvällen för att leka, spela lite spel och smaka pizzamackor.

Imorgon (idag!) kommer Ettan hem.

SOM vi har längtat.

Dagarna har känts oändliga och det skall bli så spännande att se hans reaktioner på rumsrokaden.

Den är för övrigt rätt avslutad nu. Tavlor som skall upp och lite sånt småplock bara.

Känner mig inte helt hundra nöjd (vilket inte är så konstigt, så jag lägger ingen större energi på den känslan), men det var skönt att bära tungt.

Omflytten var som sagt mer välbehövlig av andra skäl, än de rent estetiskt/praktiska.