Dagar går.

Fyllda av tankar och känslor.

Glömmer att jag kan blogga och skriver annanstans som inte går att kopiera in. Gaaah denna teknik som sätter upp de största hindren för att skriva, men även ger möjligheten att skriva. Tudelat. Som allt annat.

Allt eller inget. Tydligen.

Och jag är också allt eller inget. Mörker och ljus. Och allting däremellan. Med åldern kommer nyanserna i vardagen medan saker som verkligen är ytterligheter utkristalliseras och blir än tydligare. Och viktigare.

Det förflutna hinner ikapp nutiden på en sekund och jag försöker värja mig från allt det väcker upp. Lönlöst, det vet jag nog. Tankarna väcktes redan i höstas när nutiden påminde så mycket om dåtid fast i nytappning. Kryptiskt jag vet och frågan är om jag själv ens kommer att förstå om bara något år. Kanske förklarar jag närmare i ett låst inlägg.        

Jobbdagen är snart slut. Jag försöker hålla god min och i själva jobbet är det helt fantastiskt. Det är den där andra biten som fortfarande stör och rubbar balansen. Nåja det lägger sig väl.