Igår kväll. Äntligen. Hemma.

Varm famn och trygg doft och starka armar som omsluter.

Nattade ungar överallt. Sängsmitare.

Film och choklad och envist-hålla-sig-vaken-nästan-nioåring (som slocknade på soffan och jag fick bära uppför trappsteg och stoppa ner under täcke) och kramar. Kyssar. Fingrar som flätas in. Blickar. Som fastnar glänser strålar SER. Allra djupast. Längst där inne. Där allt är bara kärlek. Självklarhet.

Din blick.

Som får tiden att stanna och jag drar så häftigt efter andan och vill skratta och gråta på en och samma gång och kroppen hjärtat själen rusar, virvlar, brusar.

Att få somna tätt intill.

Sova. Drömma.

Och vakna tillsammans.

Roadtrip nu.

Bara för några timmar.

Men jag saknar redan så det värker.

Och jag skriver. Här. Medan Melissa dånar ur högtalarna.

Underbaringar leker. Tittar på film.

Och jag älskar. Längtar. Så där så hela kroppen blir varm och ögonen tåras.

Du vet.

Att jag skulle.

Any day.

Affären har öppnat nu.

Mjölk.

Paprika.

Tar Minstingen i handen och travar iväg.

Med ett stort leende på läpparna.

Och det ligger en rosa ödla i hallen. I köket en vindstrut. Och en halvuppackad flyttkartong. Njutigt lycklig.

 

Frida

5 maj 2012 14:24

Fantastiskt underbart och jag ler och får härliga rysningar av vetskapen om lyckan <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...