Andas.

Andas.

Andas.

Sova vore kanske en bra idé också.

Men det är lite skralt på den fronten just nu.

Samtal som värmer. Välbehövliga. Skratt om insikter. Galghumor, kallas det kanske.

Att kunna skratta åt eländet.

Så jag slutar stänga ute.

Släpper in.

Känns tryggt att lämna ut känslor till de som står mig nära.

Och jag vet att jag behöver mina vänner.

Ler, för det känns älskligt att de vill finnas. För mig. Och med mig.

TACK.

Och snart måste det bli pyjamasparty.

Så är det bara.

Rumsrokad inledd.

Tre rum av fyra byter plats.

Eller ja. Rummen står väl kvar. Men funktion och innehåll förändras.

Köket och vardagsrummet är de enda som får stå orörda. Eller nästan. Vardagsrummet fick visst lite möbeltillskott i alla fall.

Men nu är åtminstone alla möbler flyttade.

Bästaste syster Lillstrumpa hittade tid att komma över en snabbis för att hjälpa mig att flytta ner dubbelresårmadrassen till nedervåningen. Trappan är kringelikrokig och madrassen otymplig och svårhanterlig, så för att inte riskera personskador eller hål i precis alla väggar så behövde jag hjälp. Ibland räcker det liksom inte med en envishet värre än femtioelva röda grisar.

Men med femtioelva röda grisars envishet gånger två, så funkar det.

Tack syrring för hjälpen!

Saker, kläder, grejer, pryttlar, skräp och allehanda tingestar återstår det att hitta  nya platser till. Imorgon. Huvudsaken idag var att sängarna skulle kunna nås utan alltför mycket klättrande och hoppande över saker.

För övrigt så har jag slutat pausa.

I alla fall vad gäller bloggandet.

Stilla upproriska dagar har det varit.

Många tankar, många insikter, många beslut.

Och flytta möbler är bra för att skingra tankar (och rädslor och ångestar och tomhet).

Mycket bra.

Dock känner jag inte samma tillfredsställelse som i vanliga fall, men det har ju sina förklaringar.

Mycket som händer och planeras och kanske är det dags att varva ner och samla ytterligare tankar ett tag. Självbevarelsedrift.

Ta hand om.

Inte bara alla andra. Utan även mig själv.