Idag blev den införd i UNT (Uppsala Nya Tidning).

Artikeln om mig som äggdonator.

http://www.unt.se/uppsala/lang-vantan-pa-aggdonation-984273.aspx

Jag känner mig generad och stolt på en och samma gång.

Fast allra mest stolt.

Och jag hoppas och önskar att jag skall kunna inspirera kvinnor till att donera av sina ägg.

För - och jag säger det igen - hur det än går med de ägg som jag själv har donerat, så hoppas jag ju att artikeln i förlängningen skall göra så att fler donerar och att jag på det viset har kunnat hjälpa till ännu lite till.

Något som ni som följt mina donationer kanske undrar över:

Nej, jag vet ännu inte hur det har gått för mottagarna.

Och när jag får veta så tänker jag inte berätta det här i bloggen, för jag vill inte att det skall kunna bli spekulationer om antingen bu eller bä.

Men om jag ponerar att det inte har gått/går vägen.

Då har jag kanske i alla fall kunnat hjälpa till genom att synas i media och därigenom inspirerat andra att donera som det kanske fungerar bättre för.

Men som sagt.

Jag tänker inte berätta vare sig hur många ägg det har blivit eller om det har fungerat eller inte. Sorry, folks. Men det är av respekt för de ägg jag donerat och mottagarna.

Igår bakade vi muffins som vi smaskade på, på stranden.

Kladdkakemuffins och vaniljmuffins med skogsbärssylt. Mmmm det satt helt rätt efter plask och lek i kallgrumligt sjövatten.

Sedan åkte vi till Älgparken och oooh:ade och aaah:ade till små kalvar, klappade på fina älgmammor och tog de stora tjurarna vid (hmm egentligen på) hornen.

Tvåan tyckte allra mest om att vi åkte traktor och kärra.

Själv fick jag associationer till Jurassic Park (och precis när jag tänkte det, så sade min lillasyrra det högt!) när grindarna och det höga stängslet tornade upp sig.