Idag har Tvåan och Trean gått på upptäcksfärd bland alla smycken jag samlat på mig genom åren. Härvor av trassel där halsband och örhängen ömsint lindat sig om varandra och vägrar släppa taget.

Trean provade örhängen på mig. I mina otränade och allergikänsliga öronhål som inte burit örhängen på väldigt länge. Men det gick.

"Mamma, blunda och tänk på något annat så gör det inte ont när doktorn sticker dig i örat!"

Idag har också en ny - för oss - säng begagnatshoppats och hämtats åt Tvåan. Stolt som en tupp och överlyckligt nöjd blev han minsann.

Och så fick jag tummen ur att äntligen slänga iväg lite klädbeställningar till Underbaringarna. Långkalsongerna var visst urvuxna och likaså strumporna.

Och Trean växer som ogräs och vill ha allt i rååååsa. Fast andra färger går också bra, för då låtsas hon bara att det är rosa ändå. Haha.

Tvåan varvar Hello Kitty med Blixten McQueen. Tights eller långkallingar allra helst. Han älskar rörelsefriheten i det kroppsnära. Och mycket färg skall det vara.

Ettan är noga med att det blir rätt stil för just honom. Han vill se ut som han själv vill och avskyr kläder som knölar sig. Så där är det mer kräset att handla. Men hans fötter växer. Och växer och växer. Vinterskor står näst på tur. I större storlek än vad jag har. 38-39 landar han på nu, för han vill ha plats för att vifta med tårna. Jag har försökt övertyga honom om DrMarten's kängornas förträfflighet (i en baktanke om att jag då kan få ärva hans kängor när han säkerligen växt ur dem om max ett halvår. Haha en liten Mamma får inte vara dum inte) men icke.

Men mest av allt idag.

Så är det så förunderligt skönt att kunna andas igen.

Känna sitt hus och veta att det fungerar.

Kunna släppa fokus och vardagsplanerande kring vattendrickande och toabesök och bara vara igen.

Istället se allt annat som vill göras. Som tigger om att bli gjorda. Pockar på uppmärksamheten. Och kanske behöver jag göra en lista även där.

Jag känner hur inspirationen sakta börjar flöda i ådrorna och lusten har väckts och tankar som att kanske kanske det vore en idé att göra om förrådskattvinden till klädkattvind för hela familjen. Eller i alla fall den vänstra långsidan. Den högra rymmer julsaker och minneslådor och metalkonsertströjor och dagböcker och min kemibok från högstadiet och och och.

Men den där andra långsidan. Där det mesta bara staplas och samlas fast som egentligen bara kan rensas. När "sen" har kommit. Och jag blir glad bara av tanken på hur bra det kommer att bli. När tiden och möjligheten finns.

Åh det bara kliar i fingrarna att få sätta igång. Samtidigt som jag njuter av att bara vila i tanken att det finns där i framtiden att göras och känna hur all inspiration bara virvlar omkring där inne. Levande och sprittande.

Åååh vi kan bo och leva i vårt hus!!!

(och förlåt kära Hus för att jag kallade dig "SKITHUS" så många gånger. Du vet att jag inte menade det ändå.)

Och så har vi spelat Monopol.

Åskan dundrade och var nästan mitt över oss ett tag.

Inga kontakter eller kablar fick sitta i och i rädslan att bli uttråkad så hojtade Ettan glatt: "Monopol Mamma!"

Och där blev vi sittandes på golvet.

Vi spelade och spelade och skrattade och surade och skrattade lite till. Över tur och otur och förlorade pengar och vunna leenden.

Kablarna sattes tillbaks, men ingen ville slita sig från spelet.

Bara godnattsagan blev mer lockande till slut och sömntunga gäspningar gjorde en liten Mamma alldeles sovtrött och jag kunde nog ha lagt mig för natten där vid åttasnåret när det var dags att jaga den äldsta Underbaringen i säng.

Imorgon fortsätter vi spela. Jag får tassa försiktigt till tandborstningen så jag inte rör till alla pengar och spelpjäser.

Tack vare fantastiska underbara hantverkare (en grävmaskinist och en rörmokare) så tog det bara en dags arbete för de nya rören att hamna i backen och dras om i hela huset.

Fast tack är liksom inte tillräckligt när man vet att människor har ställt upp långt utöver vad andra kanske skulle göra.

Bor ni i närheten och behöver namn och nummer till de allra bästaste så är det bara att ni hör av er så skall ni genast få namn och nummer.

Aaaah ljuvliga vatten!!!

Att kunna ge mina Underbaringar ett stort glas med iskallt rent vatten direkt från kranen när de känner sig törstiga.

Att kunna spola på toaletten och slippa cykla till mormor och morfar när de blir kissnödiga.

Att kunna duscha när vi vill och behöver.

Och att kunna laga mat med riktiga råvaror.

Jag är tacksam och lyckovarm i hjärtat av allas ansträngningar för att det här skulle lösas så snabbt och smidigt som det bara gick.

Och allt stöd och empati från familj, vänner, facebookbekanta och ortsbor.

Kärlek till er alla.

Nu är det bara tvättmaskinen som behöver komma igång. Att inte ha tvättat på en vecka märks i både tvättkorg och klädhögar haha.