Fyller huset med ljud, skratt, bus, lek.

Kompis med hem från skolan.

Lego Star Wars och snart mellanmål.

Lägg därtill en världens bästa mamma som ringer och undrar hur det är och som lyssnar och förstår.

Då mår en ledsen och frustrerad M genast mycket bättre.

Och så tänkte jag skriva om grindar.

Hade en självklar slutsats.

Som jag nu har glömt bort.

Men i alla fall.

Ettans skola är inhägnad. Ligger vid en sjö och nära en stor väg. Små barn går där.

Så jag stängde grinden idag. Som vanligt.

Även andra grindar stängde jag. Som inte jag själv öppnat.

Känns liksom självklart.

Alla tar ansvar för alla.

Har någon glömt, så stänger jag.

En annan gång kanske det är jag som har glömt.

För vad hjälper det att jag tar mitt ansvar och stänger den grind som jag öppnat, om jag struntar i att stänga de andra som jag ser är öppna?

Men en tanke slog mig.

Skolan uppmanar alla föräldrar att ordentligt stänga grindar efter sig.

Så våra barn inte kan förirra sig ut.

(Smita ut?)

Men skolan själv låter öppna grindar snöa igen.

Frysa till.

Så de blir omöjliga att stänga.

Och står öppna hela tiden.

Men grindar kanske inte behövs stängas på vintern?

På vintern kanske inga barn smiter?

Det väcker tankar.

Tankar kring att ställa krav på andra utan att ha samma krav på sig själv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...