Ovanlig vardag med härlighelg.

Långhelg. (även om jag var tvungen att jobba på fredagen)

Som ett gäng ungar. Varav tre är av mitt eget kött och blod. Övriga tillkommer i olika mängd och konstellationer, men står mig minst lika nära rent känslomässigt.

Som härjar runt i trädgården. Studsar på studsmatta, klättrar i träd, experimenterar med vatten och bakpulver, fikar picknick, busar, bråkas, kivas och samsas.

Som att Finaste bakar munkar med rosa glasyr och hjärteströssel.

Som att pussa på Underbaringar och Finaste.

Pannkakor, sena kvällsfilmer, oro för krasslig (gammel)mormor. Och en trygg famn som bäddar ner sig bakom mig i soffan med varmaste täcket, bara för att jag inte kan somna förrän jag vet hur det har gått. Vilket betydde mer än vad ord kan uttrycka.

Njuta varm choko på blå utemöbler.

Riva lite kirskål.

Plantera stockrosor.

Räfsa och kratta och klippa.

Småprata med spontanbesökare.

Pussa ännu mer på Underbaringar och Finaste.

Och plötsligt.

Så står det en pianofröken i trädgården och frågar om hon får öva hos oss.

På pianot jag vill bli av med och som tillfälligt står på altanen.

Det är ostämt som tusan, men hon behöver öva fingrarna inför en uppspelning.

Så vi fikar medan hon spelar piano på altanen.

Bara så där.

Som den mest självklara saken i världen.

För klart det alltid kommer förbi en pianist och frågar om hon får spela i trädgården. Eller?!

Musik. Skratt. Ret. Skrik. Mera bus och skratt. Njutigt livfullt.

Som i en film. Nästan. Men verkligt. Och så där helknasigt underbart som det bara kan bli ibland.

Och jag känner hur vårt hus är en så himla bra samlingsplats.

För allsköns figurer och aktiviteter.

Och det skulle kunna utvecklas till att bli en ännu bättre samlingsplats. Med lite mer medveten tanke bakom.

Jag ser framför mig en lekande, levande trädgård.

Pianospel på altanen. Med tillhörande svängom på de grånande ooljade tiljorna.

Rollspel i bersån.

Kurragömma bakom husknuten.

Stickjunta.

Poesikvällar under äppelträdet.

Fikor och samtal.

För och mellan alla åldrar.

Spontana infall och planerade sammankomster.

Gitarrspel och barnbus.

Riddarsvärd och målarpenslar.

Läxläsning och historieberättande.

Bullbak och sockerkaksmums.

Bridge och finsnickeripyssel.

Eldslukare och jongleringsbollar.

Ligga-i-gräset-och-titta-på-molnen och fotbollstrixande.

Ett sammelsurium av underbarheter som förenar människor.

Det vore nåt.

Fotbollssammandrag.

Skogspromenad.

Drömmar. Bakade.

Drömmar. Talade.

Och Ettan överraskade med deg till skurna chokladkakor när jag kom hem från jobbet på fredagen.

Varm choklad.

Och premiärklippning av gräs. Med nya klipparen dessutom.

Uteplatsfix.

Regn.

Hagel.

Solsken.

Sockerkaksbak. Med spraygrädde. Hallon. Och strössel.

Lasagne.

Och vegokorv med översaltade makaroner.

Ogräshack.

Godis och blickar som fastnar.

Tvätt tvätt och tvätt.

Borta-övernattningar.

Studsmattehopp.

Tillsammans.

Sorl och syskonkiv.

Kyssar och kramar.

Bus och buller.

Kittel och kel.

Önskningar och ögonblick.

Självklarhet och choklad.

Ovanlig vardag. Fast helg.

Söndag som blev saknig.

Filurar fantastisk framtid.

Längtar var dag.

Älskar.

Jag är bra på rätt många saker.

Men nu kommer ett erkännande.

Jag är alldeles vansinnigt fruktansvärt o-bra på att längta.

I alla fall ibland.

Missförstå mig rätt.

Att längta är ljuvligt och vackert sårbart och jag njuter av längtansilningar som strömmar genom kroppen.

Oftast.

Men ibland är jag så fantastiskt usel på att längta.

Då, när dagarna, timmarna, minuterna, sekunderna känns som evigheter varendaste en och tickar på så långsamt så jag nästan tror att tiden har stannat.

(varför kan tiden inte stanna när man verkligen vill frysa stunderna?!)

Och just idag är jag o-bra.

På längtan. Och på avstånd.

För jag längtar så det värker.

Efter en kyss.

En famn.

En sticksig haka.

Och en ylletröja att borra in näsan i.

För övrigt så är jag även rätt o-bra på att skicka in VAB-blanketter till Försäkringskassan.

Men väldans bra blir det, när klumpsumman väldigt välkommet kommer.

Njuter sekunder, minuter, timmar.

Slow söndagsförmiddag.

Blev till lunch.

Och eftermiddag.

Teckna lite. Prata. Kittla. Skratta. Krama.

Studsmatta och kompislek.

Ungar i en strid ström ut och in genom dörren.

Äventyr bakom varje vrå.

Och jag njuter Nuet.

Varje sekund, minut och timme.

Med gråten i halsen och kärleken svindlande.

Allomfattande.

Snart är det jobbdags.

Och många sekunder, minuter, timmar tills vi ses.

When your body's had enough of me
And I'm layin flat out on the floor
When  you think I've loved you all I can
I'm gonna love you a little bit more

Come on over here and lay by my side
I've got to be touchin you
Let me  rub your tired shoulders
The way I used to do
Look into my eyes and give me that smile
The one that always turns me on
And let me take my hair  down
Cause we're stayin up to greet the sun

And when your body's had  enough of me
And I'm layin flat out on the floor
When you think I've loved  you all I can
I'm gonna love you a little bit more

Got to say a few  things that have been on my mind
And you know where my mind has been
I  guess I learned my lessons
And now's the time to begin
So if you're feelin  allright and you're ready for me
I know that I'm ready for you
We better  get it on now
Cause we got a whole life to live through

And when your  body's had enough of me
And I'm layin flat on the floor
When you think  I've loved you all I can
I'm gonna love you a little bit more

And when  your body's had enough of me
And I'm layin flat on the floor
When you  think I've loved you all I can
I'm gonna love you a little bit more

Igår kväll. Äntligen. Hemma.

Varm famn och trygg doft och starka armar som omsluter.

Nattade ungar överallt. Sängsmitare.

Film och choklad och envist-hålla-sig-vaken-nästan-nioåring (som slocknade på soffan och jag fick bära uppför trappsteg och stoppa ner under täcke) och kramar. Kyssar. Fingrar som flätas in. Blickar. Som fastnar glänser strålar SER. Allra djupast. Längst där inne. Där allt är bara kärlek. Självklarhet.

Din blick.

Som får tiden att stanna och jag drar så häftigt efter andan och vill skratta och gråta på en och samma gång och kroppen hjärtat själen rusar, virvlar, brusar.

Att få somna tätt intill.

Sova. Drömma.

Och vakna tillsammans.

Roadtrip nu.

Bara för några timmar.

Men jag saknar redan så det värker.

Och jag skriver. Här. Medan Melissa dånar ur högtalarna.

Underbaringar leker. Tittar på film.

Och jag älskar. Längtar. Så där så hela kroppen blir varm och ögonen tåras.

Du vet.

Att jag skulle.

Any day.

Affären har öppnat nu.

Mjölk.

Paprika.

Tar Minstingen i handen och travar iväg.

Med ett stort leende på läpparna.

Och det ligger en rosa ödla i hallen. I köket en vindstrut. Och en halvuppackad flyttkartong. Njutigt lycklig.

Kan inte lyssna mig mätt.

I want somebody to share
Share the rest of my life
Share my innermost thoughts
Know my intimate details
Someone who'll stand by my side
And give me support
And in return
She'll get my support
She will listen to me
When I want to speak
About the world we live in
And life in general
Though my views may be wrong
They may even be perverted
She'll hear me out
And won't easily be converted
To my way of thinking
In fact she'll often disagree
But at the end of it all
She will understand me
And I....

I want somebody who cares
For me passionately
With every thought
With every breath
Someone who'll help me see things
In a different light
All the things I detest
I will almost like
I don't want to be tied
To anyone's strings
I'm carefully trying to steer clear of
Those things
But when I'm asleep
I want somebody
Who will put their arms around me
And kiss me tenderly
Though things like this
Make me sick
In a case like this
I'll get away with it
And in a place like this
I'll get away with it
And I....
I want somebody

Idag blev till igår.

Och morgondagen äntrade nuet.

Sojakorv med påtaglig arom av tändvätska slukades av grillpremiärshungriga Underbaringar.

(jag måste komma ihåg att köpa ny grillkol - fjolårets var inte nådig)

Oräkneliga antal koppar varm choklad har njutits under längtiga kvällstimmar på facebookchat med Finaste.

Efter sömn stundar jobb.

Fotbollsträning för Ettan och därefter föräldramöte med laget. Obligatoriskt sådant, tydligen. *fnys*

Jag tänker inte göra några utläggningar angående det.

Men jag tror att mitt *fnys* klargör någorlunda mina åsikter...

För övrigt så är huvudet mest fyllt av annat.

Sånt där lyckligt svindligt.

Och pirrigt.

Tankarna vinglar iväg när fokus kan släppas för ett tag och helt plötsligt finner jag mig fånflinande.

Jag känner. Tänker. Drömmer. Önskar. Planerar. Skriver listor i skallen. På papper. Gör verkligt. Gör.

Och så längtar jag.

Snart snart är det ytterligare imorgon.

Och då kommer han hem.

Finaste Älskade.

Gräsmattorna är nu fyllda av doftvioler.

Allting har exploderat i alla nyanser av grönt.

Och jag har odlat fräknar.

Om de nu syns på min rödbrända hud.

Underbaringarna springer utan mössa och trädgården fylls av kompislek och busskratt.

Jag njuter livet.

Och längtar ovanlig vardag.

Tillsammans.

Var dag.

Du är min nutid.

Och min framtid.

Nu. Sen. Alltid.

Med allt det som är jag älskar jag Dig.

Nu. Sen. Alltid. Och ännu längre.

Och jag tappar liksom orden.

Allt bara finns och känns och sprudlar, stormar genom venerna.

Hjärtat.

Kroppen.

Själen.

Svindligt.

Vindligt.

Ljuvligt.

Lyckligt.

Galet härlig.

Eller härligt galen.

Små saker.

Som känns stora.

Små steg

mot en stor framtid.

Och allt blev självklart.

Föll på plats.

Och jag vet.

Att det är nu. Sen. Alltid.

Och ännu längre.

Och jag vill beskriva honom. Dig.

Försöka få ner i bokstäver, ord och text.

Men vilka ord kan jag använda om den människa som totalt fått mig på fall.

Och så där tryggt fångat upp.

Som får mig att svindligt pirra i häftig förälskelse, smeksamt le som fånigt kär och tryggt landa i djup kärlek.

Allt på en och samma gång och omedelbart. Utan betänkligheter, tvekan eller inom politiskt korrekta tidsramar.

Som tar mina tårar och vårdar dem ömt och får mig att le bakom gråtdis och oro.

Som kysser. Och älskar. Och smeker. Och busar. Och brottas. Och retas. Och bakar. Och viker tvätt. Och leker med Underbaringar. Och bara finns där. Nära.

Orden räcker inte.

Finns inte.

De är ännu inte uppfunna.

Men ändå tidlösa, eviga och ständigt närvarande.

Det sjuder, kokar, stormar i blodet

och jag njuter varje sekund.

Och jag vet.

Och jag vet att han vet.

Att vi vet.

Och att vi vill.

Jag älskar den här mannen och jag vill skrika ut det till hela världen.

Vare sig någon vill höra det eller inte.

Aldrig någonsin förut så här starkt.

Alltid är känslan.

Och magen.

Magen var med från första stund.

Och jag står på tå

för att nå upp till sticksigt skäggiga kyssar.

Borrar in min näsa i hans ylletröja och njuter doft och värme.

Lyckan fyller mitt bröst och yr håller jag mig fast.

Tid och rum försvinner.

Och jag vill alltid stanna.