Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varelse vill sprängas av alla känslor. Och längtan saknad pirr och värme bara exploderar och genomsyrar varje andetag.

I fredags var det fullmåne och vilken kväll det blev.

Aaah så mycket som vill ut. Blundar och försvinner in i musiken. Nattinatt

/totalt förvirrad förtrollad fjortis-tant