Och jag gör mitt bästa för att göra det bra.

Eller i alla fall okej.

Åtminstone så det duger.

Så vi står ut.

Men ångesten och ovissheten river och sliter i mig.

Och snart står jag inte ut.

Min äldsta har slutat stå ut, men han är tapper och försöker ändå.

Och den där ovissheten.

Om kostnader.

Om tid.

Om ork.

Kanske kan vi inte ens bo kvar.

Kanske orkar jag inte ens bo kvar.

För jag orkar kanske faktiskt inte mer snart.

Trots att jag vet att jag vet att jag orkar. Innerst inne.

Men jag måste få vara i den känslan av o-ork en stund.

Att kanske orkar jag inte. Och då tänka alternativ. För att orka stå ut ännu ett litet tag.

Jag sade till min Ettan, att en mamma skall kunna ge sina barn ett fungerande hem där det finns vatten att dricka och laga mat med och en toalett att spola på. Att jag tycker att det här är skitjobbigt. Och jag gråter öppet och fräser ibland också över hur urtrist och onödigt det här är.

Kanske inte alla vill vara så ärliga mot sina barn, vare sig med känslor eller ord. Men jag vill vara ärligt öppen om hur jag känner och mår av det här. Fasader och masker ser mina Underbaringar igenom lätt som en plätt och det oroar dem mer om jag försöker spela och dölja. För då är det inte jag.

I vår familj är det okej att vara både orolig, ledsen och arg så väl som glad, lycklig och skrattig. Alla känslor får plats. Och vi pratar om allt. Det är så det är.

Försöker bringa yttre ordning på grund av inre kaos.

Plockar och grejar och dammsuger trots att det snart kommer stökas ner värre än någonsin.

Fast allt känns flottigt, kladdigt, orent.

Tänk att vatten och brist på det kan påverka så mycket.

En viktig livslärdom av det här äventyret kommer att bli medvetenheten om min egen vattenkonsumtion. Jag kommer nog att bli lite bättre på att inte slösa. För tänk. Vi spolar i våra toaletter med dricksvatten. Det är egentligen helt sjukt.

Just nu är jag tacksam för regnet som fortsätter komma, för då blir regntunnan full och vattnet kommer till användning till annat än att vattna rabatter.

Och det är skönt att gråta i regn.