Och det har varit så lite sömn.

Minsta med halssjuka och frenetiska myggbett, feberyriga drömmar och panikvaknande.

Och det har varit så mycket närhet.

Svindlande stormande lycka och lugn trygghet och ovanlig vardag med bitar som faller på plats och.

Jag älskar. Njuter. Är.

Att släppa in och våga ta emot.

Det är grejen.

Och på så många plan. Alla faktiskt.

Så vill jag.

Och vågar.

Nu. Sen. Alltid.