Ettans första träning på konstgräsplan.

Och väl hemma, täcktes golven av brun låtsasjord.

Socker fanns där tydligen också.

Sedan blev han stor.

Släpptes fri.

Med nyfiket spanandes Mammaögon från vardagsrumsfönstret.

Titta noga.

Springa över järnväg.

Titta noga.

Grönt för gå och inga bilar.

(annars vet han att se noga så att bilarna verkligen stannar för rött - det är inte det vanligaste. Tyvärr)

Springa över rödljusväg.

Hem till kompis.

Själv över farligheter för allra första gången.

Själv även hem.

Jag sade en tid.

Han kontrade med en annan.

"För Mamma, det är väl ljust då också nu, va?"

...mörkerrädslan gav sig till känna och jag försäkrade.

Att nu är det ljusare tider och vill du så kom den senare tiden.

Skutteliskutt.

Så stor liten Plutt.

Som ofta, ofta vände sig om för att se efter mig i vardagsrumsfönstret.

Och vinkade.

Och växte flera meter.