Häromkvällen.

Så låg jag bredvid Ettan innan han skulle somna. Det är stunder då vi pratar om allt mellan himmel och jord. Det brukar bli både roliga och spännande samtal. Och en hel del allvar.

Och just  den kvällen så kom vi in på hur människor i andra länder har det. Där det kanske är krig och svält. Och vi pratade om trygghet i vårt land och ensamkommande flyktingbarn från länder där det inte är lika tryggt. Hur det kan komma sig att föräldrar väljer att skicka bort sina älskade barn och vad det kan innebära för barnet. Och jag märkte att han blev väldigt berörd och tankfull.

Och jag berättade att det finns ställen inte långt från oss, där de barnen får bo tills de får ett nytt hem.

Ettan frågade då om man kan "köpa" de barnen. Fast han förklarade snabbt att han inte menade köpa-köpa, utan om man kan få ta hand om ett sådant barn. Som kommit hit alldeles ensamt, utan mamma och pappa och släkt.

Och jag berättade att ja, det kan man, men då måste personer som bestämmer först kolla så att det är en bra familj för just det barnet att komma till. Att det är en familj med mycket kärlek och glädje.

Då sade Ettan snabbt och från hjärtat:

"Då kan vi få ett i vår familj!"

 

Frida

31 januari 2012 13:59

<3 tår i ögat : ) Härliga Ever!

 

Veronica/Edvina

31 januari 2012 19:28

Så fin han är! o vilket stort hjärta! kan mkt väl tänka mig att i din familj finns platsen och vilket lycka för ett barn om det skulle hamna där! kramis

 

Adina

31 januari 2012 20:33

Åh. <3 Ni kan få många!

http://adilovan.wordpress.com

 

Randi

14 april 2012 16:43

så klok...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...