Häromkvällen.

Så låg jag bredvid Ettan innan han skulle somna. Det är stunder då vi pratar om allt mellan himmel och jord. Det brukar bli både roliga och spännande samtal. Och en hel del allvar.

Och just  den kvällen så kom vi in på hur människor i andra länder har det. Där det kanske är krig och svält. Och vi pratade om trygghet i vårt land och ensamkommande flyktingbarn från länder där det inte är lika tryggt. Hur det kan komma sig att föräldrar väljer att skicka bort sina älskade barn och vad det kan innebära för barnet. Och jag märkte att han blev väldigt berörd och tankfull.

Och jag berättade att det finns ställen inte långt från oss, där de barnen får bo tills de får ett nytt hem.

Ettan frågade då om man kan "köpa" de barnen. Fast han förklarade snabbt att han inte menade köpa-köpa, utan om man kan få ta hand om ett sådant barn. Som kommit hit alldeles ensamt, utan mamma och pappa och släkt.

Och jag berättade att ja, det kan man, men då måste personer som bestämmer först kolla så att det är en bra familj för just det barnet att komma till. Att det är en familj med mycket kärlek och glädje.

Då sade Ettan snabbt och från hjärtat:

"Då kan vi få ett i vår familj!"