Hudlös.

Och min Minsting ligger bakom mig i soffan.

Under gosefilten är hennes ben intrasslade i mina och sovtunga andetag. Äntligen.

Mardrömmar som fick henne att paniskt stirra ut i natten. Gråta hysteriska tårar som aldrig ville sina.

I min famn fick hon lugn och tårarna stillnade sakta.

Och jag är hjärtskärande hudlös.

Kände hennes rädsla och smärta och höll om och smekte hennes hår.

De där mardrömmarna. Hennes eller mina. Eller och. Jag vet hur de känns. Även om bilderna är olika.

Jag undrar när ytan tätnar?

När inte minsta ord eller handling eller röst eller text eller känsla kommer åt och tränger in och berör.

Fast inte så. Jag tycker om att bli berörd. Det är inte det. Men utan hud. Så blir allting tusenfalt förstorat och ingenting blir bortsållat och allting bränns och känns.

Jag är jag för att jag känner. För att jag känner mycket. Och jag är bra tack vare det. Det är en av mina stora styrkor. Men det gör mig också skör, trots min styrka.

Och lite måtta får det väl ändå lov att vara? Även när det gäller mig?

Fast jag tror det är på väg.

Att tätna.

Eller åtminstone så blir jag bättre på att fånga de där glädjorna igen. Och inte bara rädslor.

Njuter nuet. Gör jag.

Och önskar er alla förunderligt goda dagar med närvaro och känslor.

Jag saknar.

Men jag önskar också.

 

Persilja

28 december 2011 10:53

Så vackra ord! Känslor är styrkor. Allt annat är en villfarelse!

http://blogg.familyliving.se/persiljashus

 

Pop

28 december 2011 20:29

Läser och läser här hos dig, för det var ett tag sen jag var på besök. Dagar, veckor som fladdrar förbi. Och du! Det ÄR fint det där känsligt hudlösa, så vansinnigt vackert brukar jag tänka. Om man bara vågar visa. En vän till mig brukar säga att de med hjärtan av skir kristall också ofta har ett lejon bakom bröstbenet. Jag väljer att tro på henne.
En innerligt varm kram bland sorg, brandrök och tårar (och skratt för den delen)!
Pop

http://poppoesi.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...