Jag kan andas igen.

Ny energi.

Strömmar in.

Och forsar ut i minsta lilla fingerspets.

Cellförändringarna är bortopererade och ivägskickade på analys.

Och jag kan andas.

Först nu märker jag. Hur jag så länge egentligen gått på halvfart.

Omedvetna tankar som ändå trängt sig på och stört. Infiltrerat varje vilja och agerande.

Men nu är det kanske äntligen över.

(för det där analysresultatet visar vad det visar och det tänker jag inte slösa energi på. det läskigt ovälkomna är borta ur min kropp och det är det som är huvudsaken!)

Och jag känner hur jag vaknar.

Med alla sinnen.

Vidöppna, nyfikna, väntande.

Och idag fikades det under äppelträdet. Det träd vars frukttyngda grenar nästan nuddar ens huvud.

Skrattade. Så tårarna rann.

Leende känsla.

Och tid som försvann.

 

Kerstin

19 augusti 2011 08:34

Åh vad härligt att läsa din blogg idag vännen!!
Skönt att du känner att du fått ny energi. Och underbart med fika under äppelträdet!! :)
Kram på dig vännen! <3

http://familjekarlek.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...