Jobb, jobb och jobb.

Men det känns inte som jobb.

Fika kladdkakemuffins, åka på Eckerökryssning och grilla i solen.

(Drömma knasdrömmar - snacka om att ta med sig jobbet hem haha.)

Stortrivs (precis som förra sommaren) och planerar redan hur jag vill önska min semester nästa år (haha JAG kommer kunna ta SEMESTER!!! Inget mer jaga timmar eller inte våga säga nej till pass) så att jag får chans att sommarjobba lite grand i alla fall.

Love it!

För övrigt.

Så känner jag mig känslomässigt vidöppen.

Mottaglig.

Redo.

Nyfiken och pirrig.

Vem kommer trilla in i mitt liv och få mig att falla?

Och vem vill jag ha - i slutänden?