Elakartad! Elakartad! Elakartad!

Det maler i huvudet. Maler, maler. Idag.

Inte för att jag VET.

Besked kommer väl denna veckan eller nästa.

Men det maler. Dunkar.

Elakartad! Elakartad! Elakartad!

Och jag kan inte värja mig.

Så jag värjer mig inte.

Tillåter tankarna att finnas där.

Accepterar. Att det är tankar som har sitt existensberättigande.

Tankar som jag måste ha tänkt. Klart.

Men mitt beslut är att inte panika över dem.

Bara se att de finns där.

Klappa lite på dem och bekräfta dem.

Elakartad! Elakartad! Elakartad!

Snart, snart så vet jag.

Det skall bli så skönt.