Har samlat åsikter.

Synpunkter. Synvinklar. Synder. Nä, inte det sista. De finns bara i min skalle. Som om det inte är fullproppat där allaredan av andra tankar. Haha.

Men det är så här.

Att min magkänsla har tystnat.

Vägrar säga minsta lilla.

Och jag som har en beslutsdeadline.

Kanske just därför.

Beslut, beslut, beslut.

Och allt blir så stort och så svårt i mitt lilla huvud.

Vill inte fatta beslut.

När allt och inget känns rätt.

Och det enda jag kan tänka på, är att hur jag än väljer så blir någon part ledsen och besviken. Att den andra parten blir glad vill jag inte ens inse.

För magkänslan har lagt munkavle på sig själv. Vill inte vara med när jag trycker bort den. Så är det ju. Vem vill fortsätta envisas om man bara blir bortmotad och olyssnad på?

Så jag är utelämnad till mig själv och till mitt förnuft. Och det vet jag ju hur bra det blir, när jag lyssnar på det.

Min magkänsla är min kompass.

Och just nu känner jag mig vilse.

Inte det minsta glad för något av besluten. Längre. För allt känns bara jobbigt och pressande.

Önskar det vore annorlunda.

Att jag inte behövde välja.

Att det bara blir som det faller sig, för allting löser sig ju till sist.

Avskyr att avgöra mitt eget öde.

Eller nåt.

Ah längtar tills beslutet är fattat.

Så får jag stå för det då och hantera livet därefter.

Usch, vad trist och sorgligt det låter.

När jag istället borde vara jublande glad och STOLT över att behöva fatta ett sådant här beslut.

Lyxproblem, så vad gnäller jag för?!

Jo.

Ynk ynk ynk.

Jag saaaknar dig min lilla magkänsla.

Pleeease kom tillbaks!

Mest av allt vill jag lära mig spela gitarr. Dock.

Lyssnar på repeat och om Underbaringarna inte går och nynnar på den här imorgon så blir jag förvånad. Det känns som att jag sjunger så hela huset skälver.