Jo.

Jag har visst en ursäkt .

Klipparen är visserligen lagad, men den förslår inte långt utan soppa i tanken.

Och att sätta sig på buss med dunkar för att fylla på bensin i grannbyn och så tillbaks igen med buss (och två febriga och hostiga Underbaringar på det. Inte ens utan Underbaringar med mig, tänker jag åka buss med bensindunkar). Nejtack.

Fast jag hade faktiskt inte velat ha någon mer ursäkt.

Jag VILL få gräset klippt nån gång.

Snart syns det liksom inte ens att det är gräs. Det liknar mer en maskrosäng med mossmattor utlagda lite här och var.

Jaja.

Vi har i alla fall pantat läskflaskor.
Och nu blir det muffinsbak.

Och så tänker jag längta och drömma lite.

Långa telefonsamtal igår.

Innehållsrika.

Längtande.

Skrattande.

Som om inga år passerat.

Det är bara att vänta.

En dag så.

(fast vissa dagar är det inte så "bara". De där dagarna då det gör så fantastiskt ont att längta så jag vill krypa ur skinnet. Jag är oerhört o-bra på omständigheter och tålamod ibland.)

Jisses vad duktig jag är på att uppdatera bloggen.

Eller inte.

Igår var det besök på vårdcentralen med Tvåan för att  kolla upp hans otäcka hosta.

Idag blev det till att rusa till förskolan efter lunch för att hämta febrig Trean.

Virus virus virus.

Jag börjar bli TRÖTT på virus!

Som aldrig vill försvinna och hela tiden muterar och går runt, runt, runt hos oss alla i familjen.

Vi som "aldrig" brukar vara sjuka i princip.

Men denna vinter och vår har varit helt makalös.

Jaja, jag får öva mig på att VAB:a om inte annat.

Och eftersom Underbaringarna är rätt pigga för att vara sjuka, så hinner vi busa och leka en hel massa också.

Imorgon har Ettan idrottsdag i grannbyn.

Och om vädret tillåter så blir det premiärklippning av vår gräsmatta.

Hittills har jag kunnat slippa undan på grund av (eehm "tack vare" är väl kanske en ärligare formulering) klipparen som inte velat starta. Men eftersom Ungarna har en sådan fantastisk morfar som kan byta membran (eller vad tusan det heter) och skruva och pilla, så har jag ingenting att skylla på längre.

Dags att somna till lite play-tv.

Project Runway missade jag igår, till förmån för överraskningsresa med Ettan.

Destination: biograf. Film: Pirates of the Caribbean. Resultat: över förväntan, men 3D-film är för mig överskattat. Både Ettan och jag föredrar vanlig film.

Tänkte därför se Project Runway på tv3play igår, men somnade mitt i alltihopa.

Nytt försök ikväll då, med andra ord.

Ljudet av sovande Underbaringar.

Djupa, lugna andetag.

På var sida om mig.

Varmt sovsvettiga med håret på ända.

Jag viskar godnatt in i drömmen och att jag älskar.

Och fortfarande.

Trots att snart åtta år har gått.

Så går jag en extra vända förbi Störstas rum. För att lyssna så han andas. 

(Och ge en extrapuss på håret. Viska att jag älskar.)

Och jag orkar inte skriva mer ikväll.

Jobb hela dagen och direkt till gruppmöte och Kommunfullmäktige.

Pust.

Bästaste mormor hämtade Busråttor och stoppade dem i säng.

Så det var bara för mig att softa ner hos sovsnarkande Sötnosar, dra täcket över huvudet (nåja, inte bokstavligt, för då hade jag inte sett skärmen på datorn haha) och bara känna hur skönt det är att ligga ner.

Project Runway på tv3play är gött att slumra till...

Tidigt dundrade dagen igång.

Bokstavligt talat.

Tordön så rutor skallrade och paraplyer åkte fram i en hast.

Idag stundar tandläkarbesök för Ettan.

Rutinkontroll.

Vilket innebär kort jobbdag för moi.

Och extratid att hänga med Underbaringarna.

Mucho najs.

Andas.

Lycka och värme.

Trots avstånd och saknad.

Längtar. Med trygghet i grunden.

Pirrar.

Svindlar.

Exploderar.

Älskar.

...en dag, så...

Idag har det skakats pollen ur tvätthängda kläder.

Gungat Trean som kiknat av skratt när Morsan fått hjärtat i halsgropen.

Ställa sig upp så där mitt i farten!! (haha)

Vildare och galnare än alla tre tillsammans. (Om det ens är möjligt)

Vegoburgare och sojakorv med bröd.

Och njutbar tomatsås av lök, vitlök, tomater och vårspäd oregano från rabatten.

Äppelträden börjar gå i blom.

Igår cerisa knoppar. Idag fler och fler vitblommor som snart kommer översålla varje gren. Och dofta sommar.

Njuter nuet.

Livet.

Tacksam.

Jag är.

O-bra på avstånd och omständigheter.

O-bra på tålamod.

Jag veeet.

För det enda jag vill är att ha Dig nära.

Finnas i Din famn.

Som för tretton år sedan.

Som för tre veckor sedan.

Och jag vägrar tro att kyssarna vid bussen skulle betyda farväl.

Det Vi har är värt att vänta på.

Idag hackas det grusgångar.

Eller gräsgångar, snarare.

Inte många gruskorn i dem inte.

O-gräsgångar.

Gungar.

Kompisleker.

Och cyklar till kalas.

Äter glass gör vi också.

I massor. Från morgon till kväll.

För Tvåan har höstblåsor i munnen och Trean kräktes i torsdags vid lunch.

Så allt som vill gå i är bra.

Just nu sitter jag på altanen och filosoferar.

Paus från fräkenskapande (och rödkindande) sol.

Motorcykelbrum, fågelkvitter och verktyg som slamrar och gnisslar.

Njuter nuet.

Fullt ut.