Direktlänk till inlägg 26 maj 2011

Here it goes...

Av M - 26 maj 2011 19:51

Here it goes.

För jag har förstått att många av er har undrat vad jag skrivit om idag eftersom jag låste blogginlägget imorse.

Det är inget hemligt på så vis. Bara jobbigt och ledsamt.


Så för att göra en lång historia kort:

Idag - när jag stod på skolgården och såg Minstingarna åka rutschkana - så ringde mobilen.

Bara att se "privat nr" på skärmen, fick mig att bli alldeles kall. Och jag bara visste.

Och när barnmorskan i andra änden av luren sade att hon hade besked gällande det cellprov jag lämnat prick två veckor tidigare, så visste jag redan. Man ringer inte om ett prov när det ser bra ut...

Och hon berättade att provet visat att jag har måttliga cellförändringar.

Hon berättade vad som kommer att hända nu.

Undrade om jag hade några frågor.

Och jag sade bara: nej, inga frågor.

För tusan.

Jag höll ju på att bryta ihop där och då. Inte kunde jag börja ställa mig och skrika ut på skolgården och fråga om jag kommer att dö och hur snart?!

"Lycka till nu" önskade hon.

"Tack" svarade jag och sedan lade jag på.

Började messa till ex-maken med skakiga händer, men fick avbryta när en annan mamma kom fram och började småprata.

Och jag stod där. Svarade, pratade och kände runda tårar vila i ögonvrårna.

Cyklade hem med Minstingarna.

Och sedan började jag gråta. På riktigt.


Och det gör jag fortfarande.

Inte för att jag vill. Men tårarna bara kommer.

När man googlar på cellförändringar, så klumpas ordet måttliga ihop med svåra.

Och orden konisering, livmoderhalscancer, strålning och död har snurrat i skallen hela dagen.

Jag undviker bloggar och andra siter. Men läser på sjukhusinformation och doktorslänkar. Har tunnelseende för det positiva och kan bara se det negativa. Kan inte läsa på annat vis just nu. Måste få veta vad det _kan_ innebära.


Så nu är jag rädd. Igen. Jag hade en tid med dödsångest efter att jag fått besked att jag har synliga cellförändringar, men lyckades koppla bort tankarna till slut. Men tankarna återkom dagen innan cellprovet. Och nu. Nu känns det bara SKIT!!!


Jag vill inte dö från mina Barn!!!


Vi har alltid pratat om det i vår familj. Att vi varit så förskonade. Från cancer. Och vi har undrat när det skall drabba även oss.  

Ja. Vad säger man?

Om två-tre månader kommer nästa undersökning, remissen skickades idag.

Och de här månaderna kommer att vara de längsta.

Jag vet att cellförändringar inte är likhetstecken med cancer.

Att det här "bara" är ett tecken på att det kan innebära det i ett senare stadie.
Och att det är bra att det faktiskt upptäckts nu och inte långt senare.

Och jag vet att jag inte är ensam, att det är många som får samma besked.

Och jag vet att det för de allra flesta går jättebra.

Men jag behöver panika. Ett tag.

För än så länge vet jag ingenting om hur det kommer att bli för mig.

Och jag är rädd att inte få uppleva mina Barn eller att de inte skall få uppleva mig. Jag är rädd för att bli sjuk och inte orka och vad händer med mina Barn sen...


Ja.

Kanske är det här lite väl privat att blogga om och länka vidare på Facebook.

Jag har ju inte en aning om vem som egentligen läser samtidigt som jag vet exakt vilka som läser.

Men jag varken vill eller kan hålla skenet uppe.

Jag är den jag är och jag tror att jag kommer att behöva ventilera det här den närmaste tiden, så...

Nu vet "alla".


TACK för alla kramar och tankar, trots att många av er inte visste ett dugg vad det handlade om i förmiddags.

Jag uppskattar det så oerhört att ni så förbehållslöst slösar med er empati och tankar. Det värmer i hela kroppen.

Den enda som vetat helt och fullt redan från början, är min ex-make och honom saknar jag så det gör ont just nu.

Men era ord betyder så himla mycket och gör att det känns mindre ensamt.

TACK TACK TACK mina fina underbara vänner!!!


...för ensam känner jag mig.

Jag skulle ha kunnat ge mycket för att ha en famn att krypa upp i just ikväll.


Och jag är så oerhört tacksam för mina älskade Underbaringar som kommit och kramat och pussat och klappat på mig idag när tårarna vällt fram.

Åh vad jag älskar er mina fantastiska Busråttor.

Mamma älskar er.

Alltid.

Evigt.

Oändligt.

Vad som än händer...

 
ANNONS
 
Ingen bild

Åsa

26 maj 2011 20:31

Vännen!! Du e så stark människa, och du har rätt att panika och va lessen och rädd! Jag kan inget skriva som sku få dig att må bättre bara ge en massa kramar såhär genom datan!!!
Åsa

M

28 maj 2011 23:30

Åh tack goaste du för tankar och kramar. Stor kram tillbaks!!

 
Ingen bild

mamma

26 maj 2011 20:32

Älskade vän!!! Gråter med dej och undrar jag också. Men som sagt, nu ska man inte se allt svart. Det är klart att det ska gå bra!! Naturligtvis. Älskar Dej! Kram mamma

M

28 maj 2011 23:29

Älskar dej också, fina mamma!

 
Lotta

Lotta

26 maj 2011 20:36

Ger dig den största och varmaste kram jag kan ge!

http://www.palequeen.blogspot.com

M

28 maj 2011 23:28

Och jag tar tacksamt emot den och kramas lika varmt tillbaks!

 
Ingen bild

Maggan

26 maj 2011 20:40

Det går inte att låta bli att panika när man får höra om förändringar i kroppen, prover som inte var perfekta och när man har internet och vet allt hemskt vad det kan betyda - och så klart också allt smått det kan betyda för det mesta. Hoppas att den första paniken får komma ur kroppen och sinnet snart!
Många varma kramar!

M

28 maj 2011 23:27

Mmm jag förstår att du förstår, vännen...
Tankar och kramar till dig också!

 
Michaela

Michaela

26 maj 2011 21:12

Åh gumman!
Tårarna kommer när jag läser, finaste fina du!
Klart att det inte behöver betyda det värsta men förstår dig och din oro!
Stora stora kramar från Vittinge!!
<3 <3 <3

http://sl33pyh3ad.wordpress.com

M

28 maj 2011 23:26

Tack för din omtanke, vännen. Det värmer. Kraaam!

 
Singeladopt

Singeladopt

27 maj 2011 07:50

Skickar kramar i massor. Det behöver inte betyda cancer.
Finns här om du vill skälla av dig.
Kram

http://www.resantillettbarn.wordpress.com

M

28 maj 2011 23:24

Tack fina du!! Kram

 
Jessica A

Jessica A

27 maj 2011 12:22

Oj kära du. Jag förstår din rädsla. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå bra. Skickar massor med styrke-tänker-på-dig-massor-kramar. Min mamma fick cellförändringar när hon var ungefär 30. Hon opererades, behandlades. Fem år senare kom min lillasyster och mamma är frisk fortfarande. Kram-om igen!!

http://jeckansbebis.blogspot.com

M

28 maj 2011 23:23

Åh vad skönt att höra att hon fortfarande är frisk :-)
Stoor kram och tack för dina tankar!

 
Ingen bild

Annika M

27 maj 2011 13:41

Bra och lugnande text tycker jag: http://www.oc.gu.se/gyn/cell.html

Har två kompisar som fått besked om cellförändringar. En fick göra ett litet ingrepp, en annan behövde inte göra någonting. Båda mår bra idag.

Har dessutom en vän som fått livmoderhalscancer och fick operera bort äggstockar och allt (och tvingas leva med sorgen att hennes son inte får några syskon). Hon mår också bra idag!

Positiva tankar önskar jag dig och din familj.

KRAM

M

28 maj 2011 23:21

Tack vännen!
Vad skönt att höra att det gått så bra för dina vänner, trots syskonsorg och så...
Stor kram!

 
Ingen bild

X-maken

28 maj 2011 17:21

Finns här. Har ju tyvärr erfarenheter med cancer i släkten så jag kan trösta och inge dig hopp. Inget säger att det kommer gå illa...vi tar en dag i taget nu. Panika du, finns här. Älskar dig

M

28 maj 2011 17:27

Tack. Älskar dig.

 
Ingen bild

Frida

28 maj 2011 22:49

Min fina vän!
Jag finns här! Många kramar till dig!

M

28 maj 2011 23:19

Tack gumman! kramar tilbaks!

 
Elisabeth

Elisabeth

28 maj 2011 22:54

Du fine, fine dama. Det trenger ikke bety sorg og elendighet. Det er HELT greit (og naturlig!) å ta en runde eller tre med panikk innledningsvis, men forhåpentligvis kommer du til et punkt der fornuft og reason kicker litt inn.

Synlige forandringer KAN være et forstadium til kreft, men det kan også være noe man bare 'har' uten at det betyr noe som helst. Jeg fikk påvist det for ganske mange år siden og går til undersøkelse hvert år, men det er ikke noe kreft i det. Det kommer an på hva forandringen kommer av. På livmorhalsen 'møtes' nemlig også to forskjellige slimhinner/overflater, og dersom de overlapper hverandre kan det skape irritasjon som gir litt rødhet og forandring uten at det er farlig eller forstadium til skumle saker. For eksempel. Og jeg tror at hvis det hadde vært noe virkelig farlig som feilet deg nå, ville de ha kalt deg inn til oppfølging og videre undersøkelser mye raskere enn om 2-3 måneder.

Jeg har mye erfaring med kreft, både i familien og i jobbsammenheng. Jeg unner ingen å få det. Jeg vet hvor galt det KAN gå, men også hvor bra ting kan bli selv om man innledningsvis blir skremt. Krysser fingrene for at det viser seg at du kommer til å få se dine barn vokse opp, bli voksne og få egne barn – og at du fortsatt blogger når du er bestemor ;-)

http://arcticelisabeth.wordpress.com

M

28 maj 2011 23:35

Åh tack tack snälla fina du! :-)
Precis vad jag behövde höra/läsa just nu...
Skönt att höra att det inte är någon fara för dig också och att de kollar upp med jämna mellanrum...det inger hopp att få höra att så många upplevt samma sak, men att det inte behöver betyda något.

Mmm bestemor...love the sound of that.
Det bara måste bli så, inte sant? :-)

Stor kram!

 
Ingen bild

Anna-Lena

5 juni 2011 10:50

Hej tjejen!
Läste just detta.
Stackars dig att gå igenom denna oro.
Måste ta mycket energi.
Hoppas dagarna går fort tills du får veta mera.
Håller alla tummar och tår jag har.
Tror du gör rätt som skriver om det.
Både att få saker ur dig och att få stöd tillbaka.
Det kommer gå bra för dig.
Massor av kramar

 
Ingen bild

lasueca

6 juni 2011 22:04

Finaste finaste duuuu, mina tankar är hos dig och önskar att jag hade kunnat krama dig *hårt hårt* ♥♥

 
Lycke

Lycke

7 juni 2011 11:48

Finaste du!!! Du vet vad jag skrev. Tror inte det är någon fara det här, men förstår hur du känner. Många långa kramar till dig..
~Lycke

http://till-vidas-ara.blogspot.com

 
Ingen bild

Suzanna

26 maj 2016 08:30

Hejsan Morgana! Jag vet på sätt och vis vad du går igenom och jag vet känslorna inför barn och allt det där. Jag lämnade också cellprov i våras och det kom iof tillbaks bra - tills jag fick brevet att jag har det där HPV viruset som "kan läka ut själv" MEN gör det inte det så kommer cellerna börja föröka sig okontrollerat och det blir cellförändringar som leder till livmoderscancer. Och jag måsta vänta 10 månader tills jag får veta. 50/50 ju. :( Jag håller alla mina tår för dig och skickar en stor cyberkram!! Jag är säker på att detta kommer gå bra för dig, positiva tankar tror jag på. Lättare sagt än gjort när det kommer till sig själv dock. Kramar!!!

 
Ingen bild

Maria

26 maj 2016 14:40

Men åhhh kära gamla granne!Vet precis hur det känns att få detta besked. Var i samma situation som dig för ett år sedan. PANIK är det verkligen! Jag fick göra en koniseringen och allt gick bra,riktigt glad att det upptäcktes innan det hunnit bli cancer. Finns här om du undrar nånting eller vill prata lite. Massa kramar till dig 💗 Det kommer gå bra vännen.

 
Michaela

Michaela

26 maj 2016 16:49

Men vännen!
Klart man får panik! Men försök som sagt att tänka positivt, det är hittat i tid.
Kram till dig och familjen ❤️❤️❤️

http://WWW.sl33pymela.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av M - 4 november 2012 21:14

Och jag finns någon annanstans. Kontakta mig om du vill läsa mer.   Kärlek till er alla! ...

Av M - 29 augusti 2012 18:45

Och så ringde hon. Sjuksköterskan, för doktorn var inte där just då. Och sade att jag måste göra en ny biopsi/cellprov. För det andra jag gjorde i juli hade inte gått att bedöma. Typ. Eller nåt. Hon visste inte riktigt vad det var som hade ...

Av M - 26 augusti 2012 21:37

Idag har Tvåan och Trean gått på upptäcksfärd bland alla smycken jag samlat på mig genom åren. Härvor av trassel där halsband och örhängen ömsint lindat sig om varandra och vägrar släppa taget. Trean provade örhängen på mig. I mina otränade och all...

Av M - 26 augusti 2012 13:38

Tack vare fantastiska underbara hantverkare (en grävmaskinist och en rörmokare) så tog det bara en dags arbete för de nya rören att hamna i backen och dras om i hela huset. Fast tack är liksom inte tillräckligt när man vet att människor har ställt ...

Av M - 23 augusti 2012 09:32

Och jag gör mitt bästa för att göra det bra. Eller i alla fall okej. Åtminstone så det duger. Så vi står ut. Men ångesten och ovissheten river och sliter i mig. Och snart står jag inte ut. Min äldsta har slutat stå ut, men han är tapper o...

Presentation


Mamma till tre Underbaringar, varav den ena är "made in Denmark" via insemination.
Äggdonator är jag också och vill uppmuntra alla som känner sig manade att donera - ni är värdefulla!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Hej på dig!

Följ bloggen

Följ QueenOfNight med Blogkeen
Följ QueenOfNight med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se