Sovdags.

Väntar bara på att sista maskinen tvätt skall bli klar.

Bara bottenskrap kvar i korgen sedan. Skönt.

Vet så väl att jag behöver timmarna av sömn.

Men har svårt att slita mig.

Lyssnar på musik om och om igen.

Sådana där låtar. Röster. Texter. Som berör allra längst in.

Det går i vågor det där. Musiken.

Alltid närvarande.

Men mer eller mindre tydlig.

Just nu är den tydlig. Framträdande.

Som på jobbet igår.

En låt som är min och Ettans, spelades.

Den som jag dansade långsamt till. Med Bebis-honom i famnen. Visksjungandes i hans lilla nyfödingsöra.

Ännu idag dansar vi.

Långsamt. Till samma sång.

Fast utan liten bebiskropp.

Istället lång och gänglig sjuåringskropp som slänger benen runt min midja och kramar mig så hårt och lägger sitt huvud mot min axel och jag snusar i guldigt strävtjockt hår och våra hjärtan dunkar i samma takt precis som alltid och de sju åren är som bortblåsta och det är min förstfödde lilla underbara Unge och jag där tiden står stilla.

Och jag fann mig själv med kärleksgråtklumpen i halsen där jag stod vid köksbänken.

Så ljuvligt.

Har man ingenting annat att göra en VAB-dag... ja, ni läste rätt. VAB. Idag igen.

Ettan kräktes nämligen ner hela sin säng igår. Tredje man till kräkning. Bara moi kvar nu. *Suck*

I alla fall.

Skulle man råka lida brist på sysselsättning mellan kräktorkningarna, så kan man alltid dammtorka bokhyllor.

Och passa på att färgkoordinera de samma.

Haha.

Det blir inte roligare än man gör sig.

Och än en gång konstaterar jag att det behövs - minst - en bokhylla till i det här huset. Har även "några" högar uppe i sovrummet och vid trappan och... som behöver få plats någonstans...