Jag sade: "Han kanske är i Nangijala."

Ettan sade: "Om Nangijala finns på riktigt."

Jag sade: "Man får tro på det man blir glad av att tro."

Jag vill tro.

Att min morfar inte behöver ha ont längre.

Att han har det bra och smaskar Studentskebakelser från Güntherska Hovkonditoriet hela dagen lång.

Att han sjunger och skrattar så magen hoppar och tjusarlocken i pannan vippar.

"Lugnt och harmoniskt" kommer han att säga när tempot blir för högt.

Jag vill tro att han fortfarande ramsar "A B C Knorr Tjunitton" innan tärningen kastas.

Lilla morfar.

Jag älskar dig så mycket.

Och jag saknar dig något så ofantligt.

Tänk att det blev din dag just idag.

Kristi Himmelsfärd.

Och solen hade tydligen strålat in genom fönstret den där tidiga morgontimmen.

När du lugnt och stilla somnade.

Och jag vill tro att du vaknade på en bättre plats.

Adjö lilla älskade morfar.

Eller, på återseende.

När den dagen kommer.

TACK för att jag och Barnen fick uppleva dig och din stora kärlek.

Det var och är en ära att ha fått finnas i din närhet.

Oändlig kärlek,

Vi älskar Dig.

/Marre, Ever, Vilje och Lo