Dagens status (dag 8 med sprutor):

14 äggblåsor totalt.

Flest och störst på vänster sida och det är där jag känner av min ägglossning som allra bäst i vanliga fall.

1 stycken på 18 mm

3 stycken på 15-17 mm

5 stycken på 10 mm cirkus

5 stycken mindre

Det är fem dagar kvar till plock, vilket innebär att varje äggblåsa kommer att växa drygt 10 mm till.

Sedan kommer det ju säkert inte att bli ägg i varenda äggblåsa.

Speciellt med Menopuren så sade min läkare idag, att den medicinen kanske inte ger lika många ägg som andra hormonpreparat. Men att det istället kan bli bättre kvalitet på de ägg som blir.

Och det är ju det som är huvudsaken.

Men jag blev i alla fall glatt och positivt överraskad över antalet äggblåsor. Jag trodde att det skulle bli mycket färre med tanke på min ålder...

Läkaren sade att de blåsor som växer sig alltför stora innan plock, de blir det inget av.

Men att det här såg ut att kunna bli riktigt bra.

Med storlek och tajming med plock och allt.

Najs!

Och hur pirrigt som helst!

Lördag kväll blir sista dag med MenoPurspruta.

Söndagkväll tar jag Ovitrelle (spruta för ägglossning).

Och tisdag morgon skall jag infinna mig på Reproduktionscentrum, Akademiska Sjukhuset, där jag skall plockas. Yes yes yes!!!

Min enda noja just nu, är dels att det inte skall finnas ägg i äggblåsorna.

Men även att jag skall släppa äggen INNAN de hinner plocka dem.

Men jag litar på att de vet vad de gör när de sätter datum.

Och så fick jag ju lite till att klura på.

IFALL det finns ägg i blåsorna och IFALL de är fina och IFALL att de funkar.

Då har jag klurat på att kanske försöka hinna donera en gång till innan jag fyller 36...

(och har jag en gång tänkt en tanke, då är det stört när omöjligt att tänka bort den... Jag känner mig själv.)

Vilket stör mina egna Danmarksplaner med tanke på SGI och andra ganska så viktiga, praktiska saker nu då jag är arbetssökande och bara timvikar.

Jag hade i så fall velat köra på så fort det bara går med nästa äggdonation (och när det fungerar rent fysiskt, så ingenting blir knas med kroppen förstås), men med sommarstängt på enheten så blir det ändå inte förrän till hösten.

Jag har ju mått så himla bra under den här resan, så att INTE donera en gång till om det visar sig att mina ägg är dugliga, det känns heltokigt...

Jaja, det tål att tänkas på.

Och jag behöver egentligen inte tänka på det alls just nu.

Inte förrän efter att tisdagen är överstånden och närmaste tiden därefter  som visar hur det går med mina ägg.

Så jag släpper den tanken för stunden. (tror jag hihi)