Idag fick jag publik och support när spruta nummer två skulle tas.

Ettan var mig behjälplig med att ta hand om alla grejer som skulle användas och var tömda.

Tvåan satt bredvid och tittade intresserat på.

Medan Trean satte sig mitt på bordet och grävde med fingrarna i min chokladkopp.

Hehe.

När det var dags att sticka in nålen, så höll Ettan för ögonen medan Tvåan satte sig så nära han kunde och iakttog hela förloppet.

Ettan tittade igen, så fort nålen var i och undrade sedan om det gjorde ont och hur länge jag skulle ha den där.

Tvåan ville också ha en spruta.

För att slippa kräksjuka. "Jag har också kräksjuka, Mamma!"

Och när jag förklarade att det inte är medicin mot kräksjuka, utan för att få ägg att ge bort, då ville han också få ägg i sig. Haha snacka om att han också ville ha en spruta.

Han gillar medicin och sånt, min Tvåan.

Och nej, det känns inte ett dugg.

Klart att det sticker till lite när nålen går in, men annars känns det inget.

Dock så svider det i sticket. Efteråt. Men det går över efter någon minut eller två.

Sprayen smakar fortfarande prutt.

Men efter över tre veckors sprayande, så har jag nästan vant mig vid smaken.

Och nu är det endast en näsborre på morgonen och den andra på kvällen.

Ja, spruta numero två.

En närmare målet.

Vilken spännande resa det här är.

Önskar så mycket att den får ett lyckligt slut.

Tänk så snöpligt det vore, om det inte skulle bli ett endaste litet dugligt ägg att ge bort...

Nä, så får jag inte tänka. *schas schas bort med tankarna*

Heja heja heja mina ägg och mig!!!

Långfredag.

Och inga planer.

Underbaringarna tittar film.

Jag tar mig nog en till kopp varm choko om en liten sekund.

Kanske en promenad idag.

Solen lyser så härligt.

Fika(läs: babbel)sugen är jag också.

Men först.

Dammsuga vardagsrummet, sedan är hela huset klart.

Fast jag väntar tills filmen är slut.

Lite snäll är jag idag i alla fall.

Haha.

De två Minsta ville aldrig somna igår, så jag låg där i sängen och vred mig tills det blev tillfälle att gå ner och blanda till medicinen.

Väl sittandes med sprutan i handen, så vaknade Trean till, så jag tog med mig hela rasket upp till sängen.

När hon hade somnat och det var dags att sticka så blev jag med ens så  himla nervös, så jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Och jag började rota i neccessären efter nån slags bedövningssalva.

Fast sedan kom jag till sans och tänkte att, det här fixar väl jag?!

Och så stack jag in nålen.

Klart och färdigt och lätt som en plätt när det väl kom till kritan!

Så, nu är första injektionen gjord och det har börjat på riktigt.

Känns bara så himla härligt!!!