Sådär, nu är det fixat.

Det som oroade lite igår.

Blodprovstagningen krockade nämligen precis med en av de två dagar som jag sedan länge haft inbokade att vikariera på ett av mina arbetsställen. Typiskt.

Jobbdagar som jag fick redan innan jag ens hade börjat gå dubbelt där. Men men. Jag förklarade läget och jag kan ju i alla fall jobba onsdagen.

Och som jag sade till en av tjejerna där: "Jag hade avbokat en date med president Obama, om det hade varit så."

Tack och lov så förstod de mitt läge, och orosklumpen i magen (för att jag kände mig besvärlig och jobbig som strulade så) försvann omedelbums.

Jisses, bara några dagar kvar så är det dags att börja sticka mig själv.

Lite nervigt är det allt.

Inte för att det skall göra ont eller så, för jag är inte spruträdd på så vis.

Utan bara känslan av sticka en nål rakt in i magen. Själv. Med berått mod.

Och så är jag nervös för att göra fel när medicinen skall blandas till. Det är lite meckigt med just den jag får (Menopur), men det ordnar sig nog. Jag fick en bra instruktionsfolder när jag var på Ackis senast, så det skall nog gå bra.

Men som sagt.

Även om det blev lite oroskänslor igår och jag är lite nervig inför medicinblandning och så, så är jag allra allra mest bara sååå förväntansfull.

Och jag önskar så innerligt att mina ägg skall duga och att det fungerar för mottagaren så att ett hett efterlängtat litet barn tittar fram i början på nästa år.

Tänk att få vara delaktig i något sådant. Det är en ära.