Hittills en dag helt utan biverkningar.

Kanske var det bara en vanlig förkylning, trots allt?

Kanske är det en icke-biverkningsdans på rosor ändå?

Jag tyckte nog att det kändes lite tidigt att känna av sprayen redan på dag två. Men jag har å andra sidan väldigt uppmärksamma känselspröt och är medveten om min kropp och hur den/jag mår.

Men även om jag skulle få alla vanliga och ovanliga biverkningar som finns på listan och ytterligare några stycken, så är det bara så himla häftigt att få chansen att göra det här. Det väger upp precis allt!

Heja heja heja mig - nu är det tio dagar kvar till första ultraljudet!

Illamåendet  och vallningarna jag kände dag 2 och 3 kan med stor sannolikhet förklara varför treårskalaset igår förbyttes i kräkkalas.

Då kräktes nämligen Trean ner hela sig, hela mig, halva köksgolvet, mattan och väggen. Precis när gästerna skulle gå för kvällen. Så det var väl tur i oturen, kan jag säga.

Och eftersom vi hade gäster så var Trean uppe senare än vanligt och därför spydde hon ner köket istället för sängen. Inget ont som inte har något gott med sig, med andra ord.

Nu bara hoppas jag att våra gäster inte skall ha blivit smittade!!!

TACK mormor som torkade upp medan jag ilade upp till badrummet med Trean tätt tryckt intill mig.

BLÄ BLÄ BLÄ för kräksjuka, säger jag bara!

Så inatt har vi sovit på golvet i vardagsrummet.

Bort med soffan (som för övrigt såg helt lysande ut, ståendes framför det ena fönstret. Ommöblering på gång i det närmaste, tro?).

Ner med bäddmadrassen från stora sängen plus kuddar, täcken och filtar.

Sedan kurade vi skymning framför tv:n och mitt under Let's Dance hade jag tre snarkande Underbaringar runt omkring mig.

De sov så gott hela natten och inga kräkningar på hela tiden.

Själv hoppade jag till vid minsta hostning och harkling eller snurrande under täcket, så jag har väl inte fått så många minuters sömn. Mer än de som uppstod när kroppen helt enkelt stängde av sig själv av trötthet.

Tur att det inte är så här varenda natt hihi.

...och minsann tror jag inte att vi sover så här en natt till. Det var helt galet mysigt att kampera ihop på golvet så där...

 

/Anitha

13 mars 2010 13:14

Jaaaa! Gud, vad mysigt att "campa" sådär - det har vi inte gjort på evigheter. Kan undra om vi skulle göra det ikväll...Fast då får väl storebror nippran, som är uppe så mycket längre än oss andra ;-)

Jag håller tummarna att biverkningarna i själva verket var förkylning, så att det inte blir jättejobbigt de här veckorna. Och att det inte blir flera kräkningar! Ha en riktigt mysig helg nu :-) Kram!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

Happy

13 mars 2010 17:35

Gud vad sött, vilken härlig klan du lyckats sätta till världen :-) Ser dundermysigt ut!

http://happyontheway.blogspot.com

 

Veronica/Edvina

13 mars 2010 18:14

Ser ju hur mysigt ut som helst! Det va kräksjuka då o inte ätit för mkt gott sjuka :)

 

Morgana

13 mars 2010 19:38

Anitha: hihi lyckades du övertala storebror?!

Happy: mmm dundermysigt är ordet :-)

Veronica: tyvärr så är det kräksjuka. Det märktes på antalet gånger och mängden hon kräktes. Och ikväll har det varit samma veva igen.
Så nu är det definitivt bara en tidsfråga innan vi andra drabbas. Burr och rys!

http://queenofnight.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...