Jag tänker.

Att det är viktigt att se sina nära och kära.

Att vårda sina vänner.

Att komma ihåg och uppmärksamma.

Ett ord.

En tanke.

Ett grattis.

Att titta i kalendern och komma ihåg möten.

Som är viktiga, därför att personen är viktig.

Och betydelsefull.

Men också att vara snäll mot sig själv.

Att inse att man inte är mer än människa.

Att sluta älta och ha ångest om saker glöms bort.

Allt för många sekunder, minuter, timmar, dagar.

Av nuet.

Det som händer just precis nu.

Kan annars försvinna i ångesttankar.

Och jag vill ju leva i nuet.

Se mina nära och kära.

Vänner och andra viktiga.

Med hela sinnet.

Lyckosinnet.

Med lugn och ro i själen.

För det är det som är det viktiga.

Så att vara snäll mot sig (mig) själv.

Att förlåta sig (mig) själv.

Det skriver jag in varje dag i planeringskalendern.

Från och med nu.

Så tänker jag.

Treans första timme på förskolan präglades av lek och bus.

Fruktstund med bananskivor.

Men även av räddningstjänst, ambulans och intensivvårdshelikopter.

Trean mår fint, men en liten kamrat på grannavdelningen fick lov att följa med helikoptern.

Det väcker en del tankar.

Om tacksamhet.

Och insikten om vad som är viktigt.

 

Frida

18 januari 2010 11:40

Det väcker många tankar, känslor, tårar, förtvivlan, bävan, oro, hjälplöshet inför det otäcka, okända, det som inte får hända... Darrar, skakar, fryser och svettas. Oändligt tacksam över mina underbara, välmående, oskadda...

 

/Anitha

18 januari 2010 18:15

Usch, vad otäckt...hoppas den lilla kamraten mår bra nu. Och att det kändes okej med Treans första besök på förskolan.

Och om det där att se andra...det gör du ju, så ofantligt mycket och ofta. Det ska du aldrig glömma bort, i synnerhet inte de gånger när du råkar glömma bort saker...ingen kan komma ihåg allt jämt. Och jag vet ingen som är så bra på att se andra när de verkligen behöver det som du. Skriv in det också. Att du är så otroligt bra på att se och engagera dig när det verkligen behövs. För det är det inte så många som gör. Kram!

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

Veronica/Edvina

18 januari 2010 19:40

Nä fy bubblan, helikopter o ambulans. Fy. Jag som höll på att dö igår bara Ina trilla in i soffbordet o blodet spruta o vi fick ta oss till närakuten o tejpa. Nu fy bubblan då skulle jag nog inte ens våga lämna Ina på dagis på en vecka minst...

 

Gyllyan

18 januari 2010 21:55

Usch, vad var det som hände? Tur att inte L verkar ta skada, hon tyckte säkert mest det var kul med ljusen och ljuden men mamman, vi mammor mår inte alls bra av att vara med om sånt. *ryser*
Och så sluter du genast med ditt dåliga samvete, där med basta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det återigen gått alltför lång tid. Och det är inte brist på saker att skriva om. Tvärtom. Massor behöver komma ut och ner i skrift. Jag har dock insett två saker och det är verkligen inga undanflykter: *Jag behöver en dator. Som står på...

Om musik förut varit lika nödvändigt som luft för att kunna andas, så är den nu allt. Jag lever musik...är musik....så där så hela kroppen vibrerar darrar känner i minsta lillacell och nervtråd. Melodier, rytmer, texter, röster... när ens hela varels...

Åh jag måste komma igång att skriva igen. Tappade lite sugen då ett låååångt inlägg bara försvann vid publicering bara för att min mobil växlar uppkoppling mellan wi-fi och mobildata när jag skriver i sovrummet. Gaaah. Och på jobbet så har kolleg...

En vecka kvar och jag kan knappt bärga mig...jag är otroligt obra på tålamod haha.   I veckan som kommer är det en massa möten och grejer på schemat. Jag får se om det blir fortsatt vabb eller inte. Den där hostan har ju en tendens att sitta i, s...

Att längta så jag knappt vet var jag skall ta vägen...   Veckan har bestått av vabb sedan måndag efter lunch. Njutiga hemmadagar och idag åkte vi till en badplats för årets första dopp. Barnen badade, inte jag haha. Jag kunde ju absolut lagligt s...